När det återigen började brinna i samma trakter där den förödande en i Västmanland härjade 2014 sattes olika insatser in. Bland annat kallades Hemvärnet ut för att bistå i släckningsarbetet och utföra andra viktiga uppgifter för att underlätta arbetet.

När frågan kom så var det ingen tvekan om att hemvärnssoldat Erik Prytz skulle ställa upp och jobba med att bekämpa bränderna som rasade.

– Det är det vi finns till för, vi ställer upp när det krisar i samhället och vi kan vara en resurs för brandförsvar, polis och försvarsmakten, säger Erik.

Erik som oturligt nog skadade ryggen i en mindre krock på väg till brandstationen i Sala säger att han då fick göra vad han kunde.

– Jag hjälpte till med stabsarbete, körde ut saker till brandplatserna, rekade platser där bilarna kunde ställas upp, tog reda på var i terrängen det gick att åka, delade ut vatten och godis och hjälpte civilbefolkningen, berättar han.

Hemvärnssoldaterna jobbade i tunga 12 timmars-pass och kaffemaskinen på Sala brandstation gick för högtryck.

– Energidryck och kaffe i otroliga mängder gick åt. Den brandstationen måste ha den bästa och mest utnyttjade kaffemaskinen i hela Sverige. Men visst blir folk trötta även om vilja, kämpaglöd och den rätta andan finns hos alla i Hemvärnet.

Dök hela tiden upp fler bränder

Erik säger att när tröttheten kommer, det är då det blir viktigt att hålla motivationen uppe. Han berättar att han fastnade vid en pumpstation och hade några minuter över. För att skoja till det lite så skrev han ”Helikopter” på en tejpbit och klistrade fast på sin bil.

– Den lilla grejen har gett väldigt många glada leenden, folk har tutat och fotat. Och det kan vara vad man behöver när orken börjar försvinna, skrattar Erik.

Men Erik säger att det förstås inte bara var kul.

– När man trodde att det började lugna ned sig så dök det hela tiden upp fler bränder och inte på naturliga ställen i närheten av de andra. Det var väldigt tungt och frustrerande när polisen sa att bränder lockar till sig folk som gillar att elda.

Han säger också att han tycker att det han själv gjort är småpetitesser.

– På min Facebooksida kallade någon mig hjälte. Men jag är bara en person som hade möjlighet och förutsättningar för att hjälpa till. De verkliga hjältarna är de som gått i terrängen. Det finns inte någon i Hemvärnet jag pratat med som inte varit täckt av sot och aska. Det är de som gjort det grova arbetet som verkligen är värda en eloge, säger han.

Bildspel: Eriks bilder från skogen