Mörk framtid skildras av Västeråsförfattaren

År 2055 har Igor-gallerian i Västerås blivit ett enda stort äldreboende. Åldringarna ligger på rad i slitna, smutsiga sovsalar. Den lilla omsorg de boende får är från ett fåtal volontärer. Detta är scenariot i Ann-Christine Kihls roman ”Flykten från gallerian”.

Huvudpersonen Jenny bor först i en hus på landet, strövar senare omkring i centrum som hemlös, för att sedan hamna i förvar i gallerian där hon lever som 102-åring år 2055.

Som läsare går det att ana en viss samhällskritik bakom berättelsen.

– Det handlar om en fallerad, sjangserad äldreomsorg, säger Ann-Christine Kihl.

Hon säger att hon hela tiden möts av dåliga nyheter om olika sorters brister i äldreomsorgen och övergrepp mot äldre.

– Det finns säkert en vardag som fungerar men det är för många dåliga nyheter.

Som ett exempel har Socialstyrelsen i år meddelat att drygt 50 000 fler medarbetare kommer att behöva rekryteras till äldreomsorgen fram till år 2030. Att skriva en roman kanske har varit ett sätt att hantera sin oro över samhällsproblemen.

Romanens Jenny blir i berättelsen även erbjuden assisterat självmord. Ann-Christine Kihl är osäker på vad hon själv tycker om huruvida gamla och sjuka själva ska få välja om de vill leva vidare eller inte.

– Det är en svår fråga och i romanen har jag givit mig möjlighet att beröra den, säger hon.

Även klimatförändringarna nämns i berättelsen. Värmeböljor och skogsbränder, som har märkts av i Sverige på senare år, kommer att bli vanligare i framtiden. Det kommer att slå särskilt hårt mot äldre människor. Värmeböljan 2018 beräknas ha orsakat cirka 600 dödsfall i Sverige.

Ändå ser Ann-Christine Kihl inte berättelsen som ett debattinlägg. Det handlar även om kärlek och relationer.

– När jag har läst högt ur boken har folk också skrattat. Det glädjer mig, säger hon.

Erfarenhet som journalist

I arbetet med boken har Ann-Christine Kihl gjort efterforskningar och bland annat tittat hur Igor-gallerian ser ut ur olika vinklar. Hon har även använt sig av sina tidigare erfarenheter som journalist, då hon till exempel mötte människor i utsatta situationer.

Bland sina jämnåriga i Västerås är Ann-Christine Kihl känd för sina mer än 40 år som journalist på VLT.

– Jag kom 1981 och gick 2016. Det är en hiskelig massa år, säger hon.

Hon har även skrivit flera böcker tidigare. Men författarskapet ser hon egentligen som ett avslutat kapitel.

– Jag vill inte fjäska mer för stora förlag, säger hon.

Den nya boken ”Flykten från gallerian” var egentligen ett privat skrivprojekt som blev större än vad hon hade tänkt sig. Ann-Christine Kihl ser nu bara ett bokprojekt som återstår. Det är att samla alla sina krönikor i en bok. Den boken är främst till för barnen och andra släktingar. Vid en viss ålder börjar de flesta intressera sig för sin familj och dess historia.

– Jag vill gärna lämna efter mig det jag tänkt och har skrivit, som ett arv och ett sätt att leva vidare i människors minnen.

Samtidigt som Ann-Christine Kihl oroar sig för samhällsproblemen försöker hon att inte oroa sig för egen del. Hon ser sig som en frisk och glad 72-åring och går på gym för att hålla kroppen i gång.

– Jag har familj, barn och barnbarn, och jag är lycklig att fortfarande få vara med. Jag är inte rädd för att bli gammal. Det är ett privilegium. Frågan är hur det ska gå till. Hur ska vi bli äldre?