Blodiga dramat under välgörenhetsresan

Curt Holmbäck växte upp under knapra förhållanden i Fagersta. Eftersom familjen hade det knapert valde han att hoppa av skolan innan han hade tagit examen.

– Jag gjorde en deal med rektorn där jag skulle slippa det sista året i realskolan om jag ordnade ett jobb. Jag lyckades då få en anställning som springschas åt en fiskhandlare, berättar han.

Efter ett halvår i fiskaffären byte Curt inriktning. Han började då istället som målarlärling, och i målarbranschen blev han kvar hela sitt yrkesliv.

Under karriären har Curt bland annat jobbat som ombudsman åt målarfacket i 13 år, drivit stor målarfirma i Eskilstuna samt varit byggledare och sedermera målerichef på Mimer.

– Därefter startade jag ett företag där jag åkte runt i Sverige och besiktigade måleriarbeten.

Sida vid sida med jobbet har dessutom välgörenhet alltid legat honom varmt om hjärtat.

– Det kom in ganska tidigt i mitt liv. Jag tror att det kommer sig av att vi hade det knapert under min uppväxt. När mina föräldrar till slut fick det lite bättre började de skänka pengar till organisationen Barnsamariterna. Det fick mig också att börja skänka pengar.

Intresset för att kunna vara med och bidra till att hjälpa de svaga i samhället har dock växt ytterligare sedan han nu, mer eller mindre, har lagt arbetet på hyllan.

– När jag för ett par år sedan såg ett reportage om Operation Smile så tände jag till ordentligt. Jag ringde fotografen som varit med och gjort reportaget och fick reda på lite mer. Efter det bestämde jag mig för att sätta in pengar så att det skulle räcka till operationer för 100 barn. En operation kostar 2 400 kronor, så jag satte in 240 000 kronor. Mitt krav till Operation Smile var att jag, på egen bekostnad, skulle få följa med och se hur dom jobbade på plats.

Det kravet gick Organisation Smile med på. Och förra våren gick resan ner till Madagaskar.

När Curt kom hem från Madagaskar fick han kontakt med Hélène Boëthius. Hon berättade om sin organisation ALEF som jobbar med att organisera studiegrupper som bland annat lär analfabeter att läsa och skriva. Projektet väckte Curts intresse och återigen bestämde han sig för att satsa en stor summa pengar. Den här gången 100 000 kronor. Och precis som året innan så ville han själv följa med för att se arbetet med egna ögon.

– Den här gången hade jag dessutom ett annat önskemål. Jag ville få chansen att se bergsgorillor, så jag frågade om Hélène med sina kontakter där nere kunde hjälpa till med det.

Önskemålet uppfylldes och Curt fick uppfylla en livsdröm. Men en olycka var nära att sätta stopp för mötet.

– Dagen innan vi skulle åka och träffa bergsgorillorna var vi på safari ute i bushen. På kvällen fick vi syn på flodhästar i närheten av vårt boende. Det här gjorde oss nyfikna och ville se mer av dem. Tillsammans med en vakt som var med oss och gav vi oss därför i väg till ett vattenhål i närheten. Då var det en dam i sällskapet som inte lyssnade på direktiven som vi hade fått, och gick fram till flodhästarna för att fotografera dom. Det här fick flodhästarna att reagera, och vi fick springa tillbaka till säkerheten i jeepen. Eftersom det var väldigt mörkt sprang jag rakt in i ett träd. Smällen blev hård och jag spräckte bland annat ögonbrynet. Eftersom jag äter blodförtunnande blödde jag som en gris.

Curt var så illa däran att det övriga sällskapet inte lät honom sova själv under natten utan ville ha honom under uppsikt. Och någon 10-timmarsresa till bergsgorillorna var det ingen som räknade med att han skulle klara av.

Men det klarade Curt – och gorillor fick han se trots att han var rejält omplåstrad.

– Vi hittade på en gorillafamilj med 11 individer. Vi lyckades få se åtta av dom.

I samband med båda resorna har Curt även fått Ryns skor att vara med och bidra. Totalt har den lokala skobutiken att skänka stora mängder skor till välgörenhetsprojekten.

– Det är fantastiskt att fler vill vara med och hjälpa till, säger han.