Vafabs resa för att nå avfallsmålen

Vafab miljö är ett kommunalförbund med cirka 250 anställda som arbetar med hållbar och miljöriktig avfallshantering och återvinning i en region där det bor cirka 330 000 människor och finns 16 000 företag. Vafab miljö driver 18 återbruk och arbetar bland annat med avfallsrådgivning, biogasproduktion, hämtning av hushållsavfall och deponering.

För att behandla det avfall som uppstår inom regionen, som består av tolv medlemskommuner, alla kommuner i Västmanland samt Heby och Enköping, ska en avfallsplan finnas där det beskrivs hur man ska fokusera arbetet för att kunna uppnå förbättringar, till exempel hur man ska minska avfallets mängd och farlighet.

Vafab miljö har ansvar för att ta fram avfallsplanen och föreskrifter men kommunfullmäktige i varje medlemskommun tar beslut om planen.

Arbetet med en gemensam plan började redan 2016 och de olika förutsättningarna i kommunerna har gjort att det varit ett digert arbete att få ihop mål alla kan stå bakom.

Under en pressträff berättade Vafab miljös förbundsdirektör Carina Färm och avfallsstrateg Anna Malmström om resan, planen och hur man ska göra för att nå målen.

– Det här har varit en resa där vi har tagit ett steg framåt och ett halvt bakåt, det har varit ett komplext arbete för att få en gemensam plan, säger Carina Färm.

Nu har man äntligen klubbat en gemensam avfallsplan i de sista av de tolv medlemskommunerna och arbetet kan dra igång.

I avfallsplanen utgår man till stor del från Avfallstrappan, Eu:s avfallshierarki och särskilt kommer man att fokusera på trappans två översta trappsteg, att återanvända och minska avfallet.

– På 80-talet lades det mesta avfallet på deponi, på soptipp. Då producerade vi ungefär 220 kilo avfall per person och år. Idag pratar vi tyvärr om nästan 500 kilo avfall per person och år, men dessbättre går bara några procent till deponi.

Carina Färm säger också att det har hänt väldigt mycket, det har blivit en förflyttning där vi går mot att minimera och återvända så mycket som möjligt.

Avfallstrappans fem olika steg är att minimera, återanvända, återvinna, energiåtervinna, och sist att lägga på deponi.

– Sen finns det en del andra mål som behöver vara med i en avfallsplan, men som inte vi har ansvar för, till exempel nedskräpning som kommunen ansvarar för.

Men den stor frågan är hur man kommunicerar målen med en avfallsplan till kommuninvånarna?

– Det är den största utmaningen, att få människor att ändra sitt beteende. Vi vet vad som behöver göras, men det är svårt att kommunicera.

De två översta målen i avfallstrappan är att avfallsmängderna ska minska med 7 procent per person till 2030 jämfört med 2020 och att minst 80 procent av invånarna ska tycka att det är enkelt att lämna saker för återanvändning och enkelt att konsumera medvetet.

– Att minska med 7 procent per person det kan kanske verka lite, men det är svårt, eftersom vi bara ökar och ökar som det är idag. Vi behöver vända människors beteende och få dem att leva på ett annat sätt. Men det är ett viktigt mål och till 2030 ska vi klara det.

När det gäller återvinning vill vi att vi ska återanvända, ”recycla”. Det ska vara enkelt att lämna till återvinning och det ska vara enkelt att konsumera medvetet.

Hela avfallsplanen är uppbyggd på ett antal delmål.

Ett steg i trappan är en aktivitet som syftar till att se över återbruken, det ska bli lättare att göra rätt både att lämna saker för återvinning och återanvändning, men också att få tag på saker för återanvändning, vilket är ett problem idag.

– Kunderna vill lämna begagnade saker istället för att kasta, men det är färre som vill köpa det begagnade. Det vill vi ändra på, säger Anna Malmström.

Ett annat mål är att minska nedskräpningen med 50 procent under de här tio åren.

– Kommunderna har olika sätt att arbeta för att nå målen och man vill göra på olika sätt. Det här gör att de kan lära av varandra, säger Anna Malmström.

Avslutningsvis säger Carina Färm att det gäller att hitta rätt ambitionsnivå.

– Vi vill väldigt mycket, men vi måste mäkta med. Vi behöver få med oss människor. Vi kan sätta vilka mål som helst, men det är inte vi som ska göra förändringen. Det är alla i samhället som behöver göra förändringar i sitt beteende och inköpsmönster. Vi ska underlätta och se till att det är enkelt att göra rätt.