Webbild Foto: Privat/Sofie Tejre

Kampen för att få livet tillbaka efter förlossningen: ”Jag vill kunna springa och leka med mina barn”

Efter att Linda i Västerås fått barn gick inte magmusklerna ihop - hon fick en så kallad rektusdiastas. Hela hennes liv är idag påverkat av det, och nu kämpar hon för att få rätt hjälp. Hon har också startat Diastasuppropet på sociala medier – där flera andra kvinnor över hela landet berättar om samma problem. – Jag vill verkligen få till en förändring på det här området, säger Linda.

Publicerad

För Linda började allt för sju år sedan, då hon fick sitt första barn.

– Det blev ett kejsarsnitt, och jag tyckte aldrig att jag riktigt återhämtade mig efter det. Jag hade ont i magen, och fick ont i ryggen. Jag gjorde egna efterforskningar och kom fram till att jag nog hade en diastas.

Efter att hon blivit röntgad kom vården fram till att så också var fallet, men att man inte valde att göra något medicinskt med det. Linda försökte träna för att rektusdiastasen skulle gå ihop. Det blev lite bättre, men hon hade fortfarande hade ont.

Då hon väntade sitt andra barn drabbades hon av foglossning tidigt i graviditeten, och hon misstänkte att det hade att göra med att hon var instabil av diastasen.

– Efter den graviditeten kände jag att jag verkligen ville ta tag i det här.

Efter kontakt med både hälsocentral och kirurgavdelningen i Västerås fick Linda till slut beskedet att hennes rektusdiastas inte skulle opereras. Operationer för diastas görs inte i Västerås och hon fick istället rådet att söka sig till en privat klinik. Linda lämnande då in en egen vårdbegäran till ett annat landsting, då hon ville att ytterligare en läkare skulle titta på henne.

– Kirurgen där sa: du måste operera dig för att få tillbaka livskvalitén, den här diastasen är för vid för att träna ihop. Han fick ner hela sin näve i mitt mellanrum när han undersökte mig, berättar Linda.

Om Linda skulle opererats i den landstinget måste Region Västmanland stå för kostnaden, men även då fick Linda nej.

Nu har hon bokat en tid på en privat klinik för en operation. Något som kommer att kosta henne närmare 80 tusen kronor, om den genomförs.

Innan den andra graviditeten arbetade Linda som ambulanssjuksköterska, men idag kan hon inte längre jobba som det på grund av sin diastas. Istället jobbar hon som larmoperatör, ett jobb som är mindre fysiskt krävande. Hon saknar sitt tidigare jobb mycket, och livet påverkas även på andra sätt.

– Jag har problem att bära mina barn längre stunder. Jag gillar att bära mina barn, har alltid burit mina barn mycket i sjalar och så. Men nu kan jag nästan inte göra det längre, det gör för ont. Och det känns som jag förlorar en del av mig själv.

Att träna, något som Linda ägnat sig mycket åt tidigare, går inte heller.

– Det känns som om hela jag har förändrats. Från att vara Linda till att bli mamma Linda som inte orkar någonting. Och det handlar inte bara om mitt liv utan även om mina barns och min mans liv. Alla runt omkring som man inte orkar umgås med på samma sätt.

En dag i höstas satt Linda hemma och mådde, som hon själv uttrycker det, så jävla dåligt.

– Jag var så arg och ledsen för att jag inte fick någon hjälp och för att allt tog så lång tid.
Då bestämde hon sig för att göra någonting och startade instagramkontot Diastasupproret.

Där la hon själv ut sin egen historia och började samla in historier från andra kvinnor.
I samma veva startade en annan tjej, Caroline, också ett konto: Mamma-mage upproret.

– Vi började såklart prata med varandra och bestämde ganska snart att vara enade i det här. Så nu är det vi som kör, säger hon och fortsätter:

– Det vi vill är att få till en förändring. Vi vill ska att man redan vid inskrivningen hos mödravården får information om det här. Och att man efter förlossning även kontrollerar magens status. Vi vill också att vårdcentralerna ska veta vad diastas är och remittera patienterna rätt – och att kirurgmottagningarna ska ta emot en och hjälpa en.

Eter att de startat kontot i höstas är det många kvinnor hör av sig och många är i samma situation.

– Många skriver till mig och berättar hur de mår och att de inte får någon hjälp. Det är otroligt frustrerande att läsa att det är så här för så många.

Region Västmanland: Det saknas forskning på området

På kirurgen vid Västmanlands sjukhus i Västerås opererar de inte patienter med rektusdiastas. Haile Mahteme är verksamhetschef på kirurgen på Västmanlands sjukhus i Västerås och förklarar varför:

– För mig är det väldigt viktigt att det finns beprövad erfarenhet och vetenskapligt stöd när en viss typ av operation utförs. I det här fallet saknas det. Det finns en studie som är gjord i Umeå, den är gjord på 26 patienter, men långtidsuppföljningen har inte kommit på den. Så vi vet inte vad som fungerar och inte, säger han och fortsätter:

– Jag vill inte orsaka lidande när jag inte vet om jag inte vet om metoden är rätt eller fel. Det finns inget vetenskapligt stöd, och heller ingen beprövad erfarenhet.

Haile Mahteme poängterar att de inom sjukvården har ett stort ansvar för patienterna och att de alltid måste tänka på patienternas bästa, både före och efter en eventuell insats.

De här kvinnorna då, som är drabbade av det här, vilket råd kan du ge till dem?

– Det första steget är ju att ligga på så vi får forskning på det här området. Vi måste ha ett vetenskapligt underlag så vi vet att vi gör rätt. I nuläget, när forskning inte finns, kan vi inte operera då vi utsätter dem för fara.

Haile Mahteme har själv tidigare bland annat bedrivit forskning inom området för magcancer. Han säger att han gärna själv skulle forska på rektusdiastas, men att få till sådana saker i Sverige tar lång tid.

– Men om det skulle starta en studie, var det än må vara i Sverige, kommer jag vara den första att skriver på för patienter från Västmanland som vill delta i den studien.

Men kvinnor måste ju fått skador som det här i alla tider, varför finns ingen forskning?

– Vi pratar inte så mycket om det här, och jag kanske är för frispråkig nu: men kvinnors sjukdom har alltid varit lägre prioriterat. Hjärtdödligheten hos kvinnor är högre än hos män till exempel. Det är ett kulturellt och strukturellt problem som hela samhället har, och det är ett jätteproblem. Samtidigt måste vi gå varsamt fram och göra rätt, och inte gå fram fort och göra fel.

Vad är diastas?

I takt med att magen växer under en graviditet ökar avståndet mellan de raka magmusklerna. Efter förlossningen börjar magmusklerna dra ihop sig igen. Rektusdiastas innebär att musklerna inte läker av sig själva och drar ihop sig tillräckligt mycket. Det kan orsaka smärta och obehag.
Ett avstånd på två centimeter eller mer är rektusdiastas, och kallas magmuskeldelning.

Powered by Labrador CMS