Arne Olofsson och Lars-Gösta Nauclér.

Populära författarduons åttande bok ute: "Ska vara mysigt att läsa våra böcker"

”Ett gastkramande och utdraget skrik hördes samtidigt som ett oformligt bylte kom farande utanför fönstret. Därpå hördes en rejäl duns och allt blev stilla”. Deckartrion Erik Gyllenberg, Severin C. Brattenskiöld och Landshövdingen beger sig till Grumsele i Värmland där de tillsammans med kriminalkommissarie Sören I. Stadigh tar sig an uppgiften att lösa en mordgåta.

Publicerad Senast uppdaterad

Som Västerås Tidning tidigare berättat är det Västeråsförfattarna Arne Olofsson och Lars-Gösta Nauclér som döljer sig bakom författarpseudonymen Aron Olnafors.

Nu har den åttonde boken, Dödens verk släppts vilken handlar såväl om byråkrati och maktspel som ond bråd död.

Västerås Tidning träffade Arne och Lars-Gösta en snöig dag i december för att prata om den nya boken och får träffa två pratglada, positiva män som i ett givande och tagande skriver dessa pusseldeckare.

– Det ska vara mysigt att läsa våra böcker, de är inte så blodiga och grymma som många deckare är nu för tiden, säger de.

Anledningen till att Arne började skriva var att han tyckte att det fanns ett hålrum efter Bo Balderson

.– Det blev blodigare och blodigare i alla deckare. Men jag tyckte att det behövdes fler humoristiska deckare. Så då startade jag och sen hängde Lars-Gösta på.

Samarbetet började 2005 med att Arne hade en idé till en bok.

– Av någon anledning, om det var för att korrekturläsa boken eller någon annan, så läste jag den och tyckte att det saknades en hel del, skrattar Lars-Gösta.

Plötsligt befann sig även Lars-Gösta i skrivandet.

– Och sen har vi fortsatt så, egentligen hela tiden. Någon av oss får en idé, den andra säger neej, och sen sätter vi igång.

Det blir alltså så att någon av dem har en idé, den andra säger nej och så börjar de att skriva.

– Den med idén skriver något kapitel, och ibland säger någon, oftast Lars-Gösta, ”Men nu vet jag hur det ska sluta”, och så blir det tjugosju kapitel emellan som ska fyllas, skrattar Arne.

Samtalet är högt i tak med många skratt, men det har hänt att de blivit osams.

– Vi är jätteolika säger Lars-Gösta och vänder sig mot Arne och säger ”Jag vet inte hur jag står ut med honom!”.

Bägge skrattar och påminner varandra om att de skulle vara seriösa.

Böckerna skriver de som sagt tillsammans, men var och en för sig.

– Det märks mindre nu än i början, men det har aldrig någonsin varit någon som sagt att de har misstänkt att det har varit flera personer som skriver böckerna, säger de.

Iden till den nya boken, Dödens verk, fick Lars-Gösta och han säger att Arne tände på idén.

– Vi skulle försöka beskriva och driva med ett statligt verk som var som en bläckfisk som sög åt sig all offentlig verksamhet och som bara byggdes ut och byggdes ut. Sen placerade vi några personer i det här och som vanligt så dyker sen våra tre huvudpersoner upp.

– Och sen kommer även vår poliskommissarie, kommissarie I. Stadigh med, vilket är en väldig tur, säger Arne.

Kommissarien är en ovanlig deckarfigur.

– Han dricker inte, han är sams med sin fru, han har inga magsår eller missbruksproblem. Han är scout, dansar folkdans och åker Vasaloppet.

– Bara det att han cyklar till Sala och köper fikabröd innan han åker till jobbet säger en del, skrattar de.

Men en mördare finns förstås, och de bägge säger att det kan vara rätt svårt att lista ut vem gärningsmannen kan vara.

– Vi har lyckats med ett ovanligt grepp som kanske någon gjort tidigare, men det är inte ett vanligt grepp.Men framför allt skriver de för att folk ska tycka det är roligt och mysigt.

– Till exempel som att sitta och läsa framför brasan och dricka en kopp te. Eller något starkare, som en kopp kaffe kanske, ler Lars-Gösta.

Powered by Labrador CMS