Karin Massaro och Lena Holmkvist är två av deltagarna som länge vävt i vävstugan.

– Vävstugan startades för många, många år sen av en kvinna som hette Rut Eriksson. Från början åkte man runt i gårdarna och vävde och hade ingen fast plats berättar Lena Holmkvist.

Men senare hjälptes man åt med att rusta upp den gamla ladugården på Bullsta gård där de håller till än idag.

– Från början fanns det fyra-fem vävstolar i ett rum, och så småningom fick vi tillgång till ett till rum och totalt har vi nu tretton vävstolar, säger Karin Massaro.

De allra flesta medlemmarna är pensionärer och de berättar att alla medlemmar har egna nycklar så att de i mån av plats kan väva även andra dagar i veckan.

– Vi kan komma och gå som vi vill, och det är det många som gör. Alla kan förstås inte vara här samtidigt, speciellt inte nu under coronan, så vi ser till att vi inte blir för många här.

Det finns plats för flera medlemmar i föreningen, men då behöver man lite hum om hur vävningen går till.

– För ingen av oss är någon lärare. Vi hade tidigare en gudomlig vävlärare, Else, som visste och kunde allt, men hon gick tyvärr bort. De flesta här är självlärda, en del har hållit på länge, andra en kortare tid.

Själva vävningen är relativt enkelt.

– Det är förberedelsen och uppsättningen av väven som kan vara lite krånglig. Men vi hjälps till exempel åt att räkna ut hur mycket det går åt och hur många trådar man ska ha.

De säger att det är fler än man tror som väver. Vävstugor finns bland annat i Tillberga, Barkarö, Kolbäck, Herrgärdet och Bjurhovda.

Föreningen vill väldigt gärna locka yngre till att börja väva.

– Ett sätt är de Öppna hus som vi har då och då. Många har även mammor som vävt.

Vävstugan är också ett socialt umgänge.

– Gemenskapen är väldigt viktig för oss, vi tar paus mitt i passen och tar en fika och sitter och pratar. Och vi lär oss väldigt mycket av varandra.