Emma Broström framför Aseaströmmen, gjord av hennes pappa Bengt-Göran Broström. Foto: Sofie Tejre

"Många av mina pjäser utspelar sig här, fast folk inte vet det"

Emma Broström är manusförfattaren som låg bakom dramatiseringen av ”Mig äger ingen” som spelades på Västmanlands teater 2009 för fulla hus. Nu är hon tillbaka med en ny pjäs, som likt den förra utspelar sig i Västerås. Människor och människor har premiär den 28 september.

Publicerad

Den moderna klassikern "Mig äger ingen" är skriven av Åsa Linderborg och utspelar sig i Västerås. Boken blev pjäs 2009 och var en stor succé för Västmanlands teater. Dramatiseringen gjordes av dramatikern Emma Broström, som likt Åsa Linderborg är född och uppvuxen i Västerås.

– Det var väldigt speciellt. Dels för att boken utspelar sig i Västerås och alla har en relation till den, men också för att jag själv jobbat på ett servicehus där jag tog hand om Åsas mormor och morfar och blev god vän med dem. Det var väldigt speciellt på premiären då jag hade Åsas mormor bredvid mig i publiken, berättar hon.

Själv växte Emma Broström upp i ett hus på Kyrkbacken i Västerås konstnärskvarter, i ett konstnärshem. Hennes pappa var Bengt-Göran Broström, konstnären och skulptören som bland annat är känd för "Aseaströmmen" som står på Stora Torget i Västerås. Själv började hon med teater som nioåring och var aktiv i Studio Westmanina under tonårstiden.

– Då var det inte självklart att jag skulle skriva teater utan jag ville spela teater då. Jag dansade också väldigt mycket och gick i en dansklass på Fryx. Men jag alltid skrivit och någon gång efter gymnasiet så var det som att polletten föll ner: "jaha, man kan skriva teater, eller film, också".

Efter studier på Dramatikerprogrammet på Teaterhögskolan i Malmö där hon gick ut 2007 har hon frilansat som dramatiker, manusförfattare och dramaturg. Mig äger ingen var en av hennes första pjäser, och nu återvänder hon till Västerås med ytterligare en pjäs som utspelar sig här: Människor och människor.

– Jag ville göra en pjäs om Västerås idag och ingenting nostalgiskt. Jag tycker att vi lever i en väldigt spännande men också läskig tid. Det är en väldigt polariserande tid och det är väldigt mycket som händer. Så kanske alla människor har sagt i alla tider men det känns verkligen som att vi står inför något nytt och vi vet inte vad det nya är. Det är klimatförändringar, ökad rasism, ökade klassklyftor och skjutningar. Jag ville skriva om hur det är att leva i den här tiden.

Pjäsen utspelar sig under några dagar i Västerås där fem personer med olika livsöden sammanvävs på olika sätt.

– Man kommer att känna igen väldigt många platser och företeelser som händer just här. Självklart är en stad olika för alla människor som lever i den, men det är ändå en känsla för stan.

Hur har det varit att skriva en pjäs om sin hemstad?

– På något sätt har jag skrivit väldigt många pjäser som utspelar sig här, fast ingen vet om det. Även om pjäser handlar om andra saker så skriver jag väldigt mycket om mina egna upplevelser. Västerås är min kärna och jag är väldigt präglad av den här staden. Även min pappa jobbade väldigt mycket med Västerås som tema i sin konst, och samma tema med det här med att vara en arbetarstad som inte längre är en arbetarstad, det handlar många av mina andra pjäser också om.

Powered by Labrador CMS