Klassiska Västeråsbandet återuppstår – för en spelning

Västerås Tidning träffar Seventribe i replokalen i musikhuset Hangaren på Hässlö. Här, nere i källaren bakom en dörr som ser ut att kunna skydda mot granateld, har bandet träffats regelbundet sedan i vintras.

Delar ni med någon eller är det er egen replokal? Det känns ju som rätt mycket grejer här inne …

– Allt är inte vårt. Det är lite lustigt. När vi drog igång här cirkusen var replokal det minsta problemet. Det var vad vi trodde. Men det visade sig vara riktigt svårt. Till slut hittade vi några band som hade tagit paus och kunde tänka sig att dela med oss. Jag tror att vi är fyra band som delar den. 

En hel del bandutrustning fanns sparat sedan de aktiva åren. Detta tack vara Thaison som har behållit allt han har kunnat.

– Det är konstigt. Jag har kvar allt. Och det tog en jävla plats när jag skulle flytta. Och min sambo som inte var med när det här (Seventribe) var en grej, hon undrade om jag verkligen skulle behålla sakerna. Jag svarade: ”Det ska med”. Men det var nog kanske för att jag hade en feeling att det inte riktigt var slut, säger han.

Det är som Kent, som också nyligen gjorde en oväntad comeback?

– Jag vill nog tro att jag hade en känsla av det. Men jag visste inte när. Men... Fan vad glad jag är nu.

Men om vi nu går tillbaka i tiden lite. När gjorde ni er sista spelningen? 

– 2015 var det nog. 10 år sedan. Sedan blev det lite andra konstellationer och sånt där Seventribes blandades upp med andra band. Som Seventribe gjorde vi den sista spelningen 2015.

För några i bandet har musiken helt legat i vila sedan avslutet. Andra medlemmar har haft diverse projekt igång.

Hur började tankarna på comeback ?

– Jag fick väl en feeling efter förra Cityfestivalen. Att det var synd att hela festivalen baserades på den stora scenen. Alla de lokala banden glömdes bort. På den tiden när vi spelade så var den lokala scenen en jävla höjdpunkt. Det var det som var grejen, säger Jani Salonen och fortsätter:

– Det heter ju Västerås Cityfestival. Och ni märker ju själva, varenda studieförbund börjar lägga ner. Det finns inte samma möjligheter längre. Vi hittade knappt en replokal att hyra. Kan Seventribe vara ett startskott till att man börjar ta musiken på allvar igen. Det var ju det som var min drivkraft för att driva igenom det här. Vi vill säga: ”Hej, vi är Seventribe. Vi kommer från Västerås”. Det är det här ni ska fokusera på. Erik Saade behöver inte två sidor i lokalpressen. Det finns inte en chans.

Det här väckte ilska – och ett sug efter att slå tillbaka genom att återskapa bandet och bjuda på en sista (?) all in-spelning med Västerås hårdaste liveband.

– Jag hörde av mig till Thaison. Och till Dennis. Och vi tre träffades hemma hos Thaison över en Loka och en Fanta zero. Och det första jag tänkte på när jag satt där är hur jävla sjukt det kändes. Men det var ett sjukt bra samtal. Ett skönt samtal. Och vi kände väl att: ”Fan vi kör!”.

Hur länge har ni repat nu?

– Sedan den sjunde januari har vi hållt igång.

Hur känns det att hålla på ett halvår och träna för ett enda gig?

– Att det behövs. Men jag upplever det som att det låter bra. Jag tror jag hade lite tvivel om det också. Var det verkligen bra? Men när vi kör så blir det ståfräs. Och det ska bli kul att leverera igen till alla som faktiskt har uppskattat oss genom åren, säger Thaison.

– Jag tror dessutom att alla har en personlig anledning. För mig var det mer att få den här chansen att göra den här spelningen.

Thaison, Salonen och de övriga bandmedlemmarna minns tillbaka till hur allt startade – och när det verkligen tog fart.

– När vi vann ”Released – Live & Unsigned” och blev sponsrade av Jägermaister och fick öppningar som inte liknade någonting annat. Då var vi så jävla bra. Inget kunde ta oss. Vi såg alla gig som ett krig. En fight. En jättekonstig inställning kanske. Men vi har väl alltid haft så här. Går du upp på scen så lär du göra det med självförtroende och ha något att leverera.

Hur länge pågick det här?

– 2010 vann vi tävlingen. Och sen levde vi drömmen mellan 2010-2012. Ja, det var där det hände ...

Under de åren hann ni även avverka några riktigt fina festivalspelningar?

– De mest namnkunniga festivalerna var ju naturligtvis Sonisphere. Sweden Rock. Metal Town. Och ja just det, även Getaway. Det var coolt. Stora scener och många i publiken.

Och vad var det som gjorde att ni sen slutade helt plötsligt?

– Barn tror jag. Ja, fan så enkelt är det. Vi skulle kunna ha gått internationellt med de kontakter som hade kopplats då. Men barnen blev som ett spöke. Jag har all respekt för det nu. Jag var inte förälder då, men är det nu. Då förstod jag inte alls, säger Thaison.

– Saken är att vi började av en orsak. Man börjar att spela musik. Seventribe bildades 1999. Man är ung, man är frustrerad, man är arg. Man använder det som en ventil. Men man vill ju också göra det med ett mål. Och målet var att ta över världen. Det kan tyckas vara infantilt och löjligt, men så var det. Annars fanns det ingen anledning att hålla på. Och så öppnas den möjligheten fast forward. Om man bryter ner det väldigt enkelt.

– Och det blev tveksamhet kring huruvida det skulle funka. Och det förstår jag. Det skulle inte funka. Att börja turnera runt om i hela världen. Det skulle göra att allas liv vändes upp och ner. Främst för de med barn. Och jag förstod ingenting då. Jag blev både arg och besviken.

Och sen slutade allt. Hur hade det sett ut idag om ni hade fortsatt?

– Till helvetet. Det är bara att se på valfri dokumentär om band som tror att de är kungar. Och så blir det droger, brudar och rock’n’roll. Hälften dör innan de fyller 40 år. I det här fallet hade det blivit likadant. Garanterat. Vi hade haft en skarp uppgång, och sen en jävligt kort topp. Och sen hade det varit jävligt snabbt ner.

Efter att bandet lades på is har livet för medlemmarna lugnat ner sig. Men tillbaka i replokalen väcks de gamla personligheterna till liv igen.

– När vi kommer samman i grupp triggar vi varandra på ett bra och skönt sätt, säger Jani Salonen.

Hur funkar den kulturen idag, nu när ni ses igen?

– Jag vill ju säga att jag upplever det som att ett par har växt upp. Kanske främst jag själv. Fast att växa upp låter jävligt stelt också. Så jag tar nog tillbaka det, säger Thaison. 

– Det här gigget handlar ju bara om att ha kul ”och få ha stånd igen”. Men vår mentalitet har alltid varit att vi ska ge järnet och bjuda publiken på något extra. Jag tänker inte gå upp på den här scenen, tjock och jävlig, gubbe, pappa och göra taskigt ifrån mig. Jag ska fan piska den här stan. Det är det enda alternativet. Dels gruppmässigt men individuellt tror jag att alla tänker att de känner så. Jag tror inte det är någon chans att jag kommer ställa mig där och känna en tveksamhet. Det har alltid handlat om att ingen ska lämnas oberörd, säger Thaison.

– För det enda jag på riktigt saknat genom de här åren är att stå på scenen. Många frågade, saknar du musiken? Jo, men inte allt skit bakom. Och jag har sagt, att om någon repar åt mig, fixar ett gig, arrar med allt och att jag bara behöver gå upp, spela 40 minuter och sen gå av. Då är jag med. Så sa jag ganska länge. Nu är vi typ där, men vi måste rodda allting själva. Men det känns ändå som frukten av det. Att få stå på scenen och leverera det material som tydligen fortfarande är bra, säger han.

– Det känns också som en vettigt och värdig punkt för det här bandet. Jag personligen tycker inte att vi la av eller slutade på rätt premisser. Jag tycker att det blev fel. Både mellan oss i bandet, men egentligen även mellan bandet och fansen. Så jag känner att det här kan vara ett schysst slut, säger Jani. 

Ni låter ganska bestämda med att det bara blir en spelning. Finns det verkligen ingen chans i världen att det blir en turné till?

– Det tror jag inte. För den här konstellationen och för namnet Seventribe så tror jag att det är punkt, säger Jani Salonen.

Stämpeln som ett explosivt liveband är väl rotad. Både lokalt och ute i landet. Efter en snabb googling hittar man flera recensioner av bandet spelningar – och alla hyllar ”Tribens” energi på scen.

– ”Den energi som Seventribe har på scen är svår att beskriva i ord. De måste upplevas live helt enkelt!!”, skriver Rockbladet efter en spelning på Metaltown 2012.

– Oavsett om vi spelade inför fem personer eller fem tusen i publiken har vi alltid gett allt vi har. Vi möljer ner allt som finns. Och det har vi faktiskt alltid gjort. År efter år, spelning efter spelning, säger Salonen.

– Den delen jag saknar, eller har saknat mest, är den där sista grejen när vi står tillsammans i logen och ska gå ut på scen. Det är kriget. Nu kör vi. Det spelar ingen roll vem. Men lika taggat som om man skulle ut och slå någon på käften.

Seventribes tillfälliga comebackspelning blir Cityfestivalen under lördagskvällen. Info om tid och scen är ännu inte spikat.