Gamla sopberg förvandlas till gröna kullar: ”Helt täckt 2030”
När man hör ordet soptipp så ser man framför sig enorma högar med skräp och man kan lätt föreställa sig råttor och en stank av förruttnelse. Så såg även den stora tippen belägen norr om Önsta Gryta ut en tid efter öppningen 1969. Men mycket har hänt sen dess. Nu pratar man resurser istället för sopor.
Publicerad
Vafabs miljöinformatör, Kaj Wallin, vet det mesta om Gryta avfallsstation.
– Jag blev fast anställd på Vafab 1986. Från början var jag maskinist och körde de stora caterpillarmaskinerna och jag har även kört sopbil.
Sverige har alltid varit ett rikt land och välfärden gjorde att vi började köpa och renovera mer och mer, och på grund av det ökade sopmängderna rejält.
– Man märkte ganska snabbt på 60- och 70-talen att konsumtionen ökade väldigt mycket vilket resulterade i en ganska stor tipp på Gryta.
Själva tippen öppnades 1969 och stängdes 2008 då man slutade med deponi.
– I början lämnades allt mellan himmel och jord där uppe. På det glada 80-talet så la man till exempel matrester, djurkadaver, tjock-tv-apparater, lysrör, oljor och bensin på tippen, berättar Kaj. Men allt eftersom vi har plockat bort farligt avfall, metaller och träavfall så deponeras enbart 1 procent av avfallet, resterande återvinns på olika sätt.
Man upptäckte och förstod så småningom att det här inte var bra.
– Problem, och det man var rädd för då man grävt ner allt möjligt, även otäcka saker, var att vattnet från regn och snö – lakvattnet, skulle rinna ut i bäckar och sjöar, framför allt i vårt grundvatten.
Helt täckt 2030
För att undvika att det hände så kapslade man in soporna tippen genom att täcka den med lera, grus, en duk, sen mer lera, grus och en duk till för att sen avsluta med jord som man sen sår gräs på.
– I framtiden så kanske det knappt blir något lakvatten alls. Det går åt enorma mängder schaktmassor och vi hoppas och tror att soptippen i Västerås ska vara helt täckt 2030. Vi slår även gräset, så det blir riktigt fint där uppe.
Nedgrävd elefant
På tippen Gryta finns även Återvinnarhuset som stod klart 1998.
– Där har till exempel vi miljöinformatörer våra föreläsningar. Huset är byggt av sopor eller avfall som skulle ha legat på tippen. Bland annat kommer rivningsmaterialet från Karlslunds servicehus, Västerås station och Hakongården.
Historierna om tippen är många. Kaj berättar att det finns en elefant nedgrävd på tippen.
– De ringde oss maskinkillar en sen kväll i slutet av 80-talet. Tyvärr hade en gammal cirkuselefant dött. Och vad gör man? Man kunde ju inte lämna kvar en död elefant på Rocklunda! Så vi fick rycka ut och öppna upp tippen och så fick elefanten sin begravningsplats på Gryta avfallsstation, det tycker folk är jätteroligt, skrattar Kaj.
Duktiga på att sortera
Han vill slutligen ge en eloge till västeråsarna.
– Jag tycker att folk är duktiga på att sortera. Det är klart att man undrar om det gör någon skillnad. Och det gör det. Vi lastar om soporna och kör dem till rätt återvinningsfabriker. Och ju bättre vi sorterar desto mindre ökar soptaxorna. Man vill ju hellre ta en bulle och en kaffe latte på stan än att betala höga taxor, det förstår ju jag med.
