Distriktsidrottschefen: ”Det går för långsamt med jämställdheten”

Inom sportens värld är målen ofta en avgörande – om inte rent av den mest avgörande – faktor.

Flest mål vinner matchen, den idrottsman eller kvinna som först når målet vinner loppet och för att inte tala om de personliga målen som varje lag eller atlet själv sätter upp för sin egen skull.

Maria Engelfeldt är distriktsidrottschefen som gärna pratar om mål, både för sig själv, Västmanlands idrottsförbund, för länet och för Västerås.

– Det är viktigt att sätta upp mål. Det jobbar vi mycket med här och det är nog därför jag tror vi lyckats så bra. Vi målsätter och då vet vi vart vi ska.

Hon ger ett exempel.

– Ett långsiktigt mål, redan från det att jag började här, var att vi skulle flytta hit till Rocklunda – och nu har vi landat här. Vi sitter i en miljö nu som passar oss och vi är mer tillgängliga, både för föreningar och andra. Ett annat mål vi jobbat mot är att få ett tätare samarbete med kommunerna och med regionen och det gör att vi aktivt går in och tar en starkare roll i samhället, berättar hon.

Vilket är nästa stora mål?

– Att få fler till föreningslivet – för egentligen kanske det inte är aktiviteten i sig som är avgörande utan den sociala samvaron. Och att Västmanland och Västerås ska bli bättre på att locka hit större idrottsevenemang.

Har du något speciellt evenemang som du gärna skulle vilja ha hit?

– SM-veckan vill jag ha hit, den jobbar vi för. Och den kan vara så nära som sommaren 2023, Västerås stad och Köpings kommun gör nu en förstudie för en ansökan i samarbete med oss.

Västerås och Köping vill arrangera SM-veckan tillsammans

Maria Engelfeldt är född och uppvuxen i Norberg, men flyttade i vuxen ålder till Västerås. Hon har alltid haft ett stort idrottsintresse – även om idrotten inte är allt.

– Man kanske kan tro att när man har en sådan här tjänst så ska man även titta på idrott jämt … Men vi jobbar väldigt mycket kvällar och helger, vilket gör att jag kanske tittar mindre på idrott än vad jag skulle ha gjort om jag jobbat med något annat.

Hon återkommer dock väldigt ofta, både i rollen som chef och som den privata Maria, till att det är viktigt med rörelse. På fritiden ägnar hon sig mycket åt landsvägscykling och är aktiv i Västerås cykelklubb. Hon tränar även på Friskis och svettis.

– Jag mår bäst när jag får röra på mig, det gör att jag stressar av och jag bli lite trevligare hemma. Min familj brukar skicka ut mig om jag är lite för grinig, säger hon och skrattar.

Uppväxten i Norberg beskriver hon som bra, och att hon uppskattar Norberg ännu mer idag när hon är vuxen.

– Där finns verkligen närheten till idrotten. Jag spelade till exempel mycket tennis när jag var ung och vi hade väl 50 meter till banan, men jag höll verkligen på med all idrott. Det är fördelen med en mindre ort där allt är väldigt nära.

Vad kan Västerås lära av Norberg i idrottsväg?

– Norberg har fördelen att det finns ett enormt engagemang kring föreningslivet. Är det ett arrangemang i Norberg så sluter alla upp – man känner en stolthet. Västerås är ju större och det är svårt att få den här uppslutningen, och jag tycker vi är lite dåliga allmänt på att gå och titta på idrottsevenemang. Här kanske man tänker lite mer ”vad ger det mig” istället för att bjuda till.

Hon började som chef på Västmanlands idrottsförbund för snart åtta år sedan. Hon kom från ett jobb inom Adecco, och före det har hon arbetat inom Posten.

– Jag hade jobbat inom Adecco i tio år och kände mig rätt klar med det jobbet. Jag hade många tankar på vad jag tycker om och vad jag egentligen ville bli när jag blev stor. Trädgård tycker jag är kul och idrottsintresse har jag alltid haft, även om jag aldrig varit elitidrottare. Jag såg en liten blänkare i tidningen och tänkte: Det där vore häftigt. Och det var lite som att det var en dröm som blev sann.

I nuläget har hon inga planer på att sluta, även om hon tidigare sagt ”max tio år på varje arbetsplats”. Det finns så mycket kvar hon vill göra, menar hon.

Hur är det att vara chef på Västmanlands idrottsförbund?

– Det är jättebra. Men att vara chef innebär också att du är ytterst ansvarig och ska gå in och ta de definitiva besluten och det är som att driva ett mellanstort företag. Men det är en väldigt driven och lättarbetad arbetsgrupp vi har, tycker jag.

Maria Engelfeldt har under åren blivit en person tillsammans med förbundet synts allt mer i den offentliga debatten, något som hon även framhåller att hon är stolt över.

– Jag tycker att det ska vara vår roll, att få igång debatten. Vad vill idrotten, vad vill kommunerna med idrotten, vad vill regionen?

Hon har tillsammans med förbundet vid flera tillfällen, inte minst i senaste valrörelsen, lyft frågan till kommunpolitikerna att inte glömma bort idrotten när man bygger nya, eller bygger ut bostadsområden. Något som resulterat i att förbundet nu tillfrågas redan i planeringsstadiet av nya bostadsområden.

– När vi fick igenom det... det kändes liksom – yes! Nu är vi med i planeringen av det nya området Sätra, och då kan vi vara med på riktigt och vara med och hjälpa till att tänka rätt från början, vilket gör att kostnaderna inte blir så stora. Det kan handla om att planera för att sätta upp lampor i ett spår eller bygga ett utegym.

Hon har även lyft frågan om jämställdhet inom idrotten vid flera tillfällen.

– Idrotten generellt har gått alldeles för långsamt fram när det gäller jämställdhetsfrågan. Gamla strukturer ligger kvar och för att vi ska kunna jobba med det ordentligt så måste vi få jämställda styrelser i idrottsföreningarna och i positioner som leder. Och det måste vara åt båda håll, det är inte bra med styrelser med bara kvinnor heller.

Var är ni i det arbetet nu?

– Vi har kommit en bit på väg, men det mer kvar innan vi når målet. Det viktiga är att frågan har kommit upp och man pratar om det i föreningarna.

Maria Engelfeldt är långt ifrån färdig.

Lite vassare frågor

Vad är det mest olagliga du har gjort? Ja du, den var svår. Det bara lyser om mig om jag gjort något dumt så... Det är väl i så fall att jag kört för fort.

Vad är det första du gör när du vaknar? Går in i duschen. Jag är en rätt morgonpigg person.

Vad är det dyraste du har köpt? Huset.

Vem är den senaste du har ringt? Min son.

Vilken vardagssyssla brukar du fuska med? Damma... kanske inte är så jättekul.

Vad är du rikigt dålig på? Jag är lite dålig på tålamod. Jag vill att mycket ska hända nu, det gäller både arbetet och privat.

Vad är du riktigt bra på? Det är nog att få saker gjorda, så de går i varandra. Sätter jag igång saker så vill jag att de ska nå i mål.