Han ska trollbinda höstlovslediga barn
Trollkarlen, buktalaren och författaren Filiokus Fredrik har turnerat i över tio år med sina trolleri- och buktalarshower. Han har skrivit och illustrerat elva kluriga böcker – Smartast i familjen – och har medverkat i barn-tv över 100 gånger.
Under höstlovet kommer barn att kunna se Filiokus Fredrik uppträda på ett antal olika bibliotek i Västerås i föreställningen Hur funkar trolleri egentligen?
Fredrik Eklöv Cattani, som han heter, jobbar vid sidan av trolleriet på bibliotek. Där startade han även sin trollkarlsbana då han som 8-åring lånade en trolleribok
– Det var där fröet såddes. Jag testade på kompisar och kände ”wow, viken grej!”.
Men det tog tills Fredrik var runt 20 år tills han började trolla på allvar och göra föreställningar.
– Som barn spelade jag spel, var ute och lekte och pysslade. Och det tar jag med mig i mina föreställningar. Man kan göra roliga saker utan mobiler och plattor och det tycker jag att barn ska göra.
Vuxna får gärna också komma på föreställningarna.
– Kommer det till exempel barn, pensionärer och några coola tonåringar på samma gång så anpassar jag mig efter det, det tycker jag är helt fantastiskt.
Det som går hem bäst, menar han, är att föreställningarna är roliga.
– Trolleritrick, skuggfigurer och buktalandet är bara redskap för att min publik ska ha kul. Jag gör de saker jag tycker är roligt, då blir det äkta.
Filiokus Fredrik vet inte alltid vad som kommer att hända under showen.
– Publiken är väldigt delaktig, tillsammans kommer vi att hjälpas åt att lista ut hur trolleri fungerar.
Någon som däremot har koll är hans buktalerikompis Jörgen, sköldpaddan.
– Han har i alla fall lite koll på hur man gör för att trolla bort. Han är rolig!
Under pandemin har vanliga föreställningar inte bokats, istället har Filiokus Fredrik gått över till att göra många digitala shower.
– Jag fick frågor om att göra något i det formatet och jag tycker ju om att anpassa mig till nya förutsättningar och så blev det.
Även om man i en digital show inte får samma feedback säger han skrattande att han ändå kan känna vad de tänker.
– Interaktionen finns nästan lika mycket som annars. Det kan vara lite som att spela inför en publik som inte pratar så mycket. Men det är ju förstås något helt annat när hundra barn pulserar i rummet.
