"En person kan inte göra allt – det är ett teamarbete"

Efter en rekryteringsprocess som pågått sedan i våras landade Västerås kommunstyrelse i att besluta att Helene Öhrling blir Västerås nya stadsdirektör. På hennes rum står nu flyttlådorna redo att bli fyllda – hon börjar nämligen sitt nya jobb redan den första januari.

Kommer vi i Västerås märka att det är du som är stadsdirektör efter nyår?

– Inte på en gång, det tror jag inte.

Hon skrattar, men målet verkar vara tydligt.

– På sikt hoppas jag på det, att det märks att vi gör en förflyttning åt rätt håll och att vi fortsätter vår utveckling här i staden. Men det är ju verkligen inte bara jag som styr: och det är det som är så häftigt också, att vi gör det här tillsammans. Men jag tror inte västeråsarna vaknar upp på nyårsdagen och märker någon jätteskillnad.

Hon är inte ny i rollen som chef. Faktum är att Helene Öhrling haft ledande roller under nästan hela sitt arbetsliv. Hennes väg mot dagens ledande befattning började när hon tidigt började arbeta inom vården.

– Jag var tidigt inne på att jag skulle arbeta med det, och gick vårdlinjen på gymnasiet. Min tanke var att jag skulle bli sjuksköterska, men det blev inte så av olika anledningar. Istället började jag arbeta inom kommunen, jag halkade in lite på ett bananskal kan man säga, då det var anställningsstopp i landstinget då.

Första jobbet inom kommunen var att jobba med yngre personer med funktionsnedsättning. Sedan fick Helene Öhrling ett annat erbjudande om att vara med och starta ett servicehus i kommunens regi. Efter några år där väntade studier på Vårdhögskolan i Eskilstuna – och redan efter examen väntade det första chefsjobbet. Då var hon 25 år.

– Jag tror att jag har haft någonting i mig sedan jag var ganska liten, det här med att vilja vara med och påverka och ha ett inflytande, berättar hon och fortsätter:

– Jag spelade handboll i många år när jag var ung, jag var väl elva år när jag började och höll på till jag var kanske nitton. Jag spelade i Irsta och vi var väldigt framgångsrika under den tiden och vi vann väldigt mycket. Jag tror att idrotten har påverkat mig på så vis att jag lärde mig tidigt att laget är nyckeln till framgång, alla måste bidra för att vi ska vinna. En person kan inte göra allt, utan det är ett teamarbete. Så är det i arbetslivet också.

Men har du varit en person som sagt själv ”jag vill bestämma”, eller ”jag vill leda”?

– Nej, jag tror inte det. Jag tror mer att det där har växt fram hos mig,att jag vill vara med och tycka saker, påverka, ta plats. Och det här med att stå upp för vad jag själv tycker och tänker, det tror jag att jag gjorde redan som barn. Och jag tror att just det är en förutsättning för ledarskapet.

– Sedan var det så att jag hade en jättebra chef på mitt första jobb. Vi var några stycken i samma ålder som jobbade där, och det är flera av de andra som också är chefer idag. Hon såg väl något i oss och hon gav oss förtroende och utmaningar. Hon var också en av de första som sa: ”Helene, du är en ledare, du ska bli chef”. Och det var så kul, nu när jag fick det här jobbet så fick jag ett kort av henne där hon skrev: ”jag får nog ta åt mig lite av äran”.

Nu blir hon högsta chef på tjänstemannanivå i den kommun som hon både är född i, bott i och arbetat i hela livet. Och visst ser hon både stora möjligheter i en stad som växer både på bredden, höjden och befolkningsmässigt. Men hon ser också utmaningar för Västerås som kommun.

– Utmaningen handlar framför allt om demografiutvecklingen kopplat till ekonomi – hur tillgodoser vi allt fler människor i olika åldrar med olika behov rätt saker. Skolresultaten är en annan utmaning: vi måste förbättra skolresultaten, det handlar om vår framtid. Kompetensförsörjningsfrågan är också jätteviktig.

– Jag tycker att det finns en enorm utvecklingskraft i Västerås. Vi har en tydlig vision och vill vidare. Och jag hoppas att vi fortsätter att vara en attraktiv stad, där vi också har mer dialog med invånarna.

I det första uttalandet du gjorde efter att det blivit offentligt att du fått jobbet, sa du att du vill göra skillnad för västeråsarna. Hur då?

– Det kommunala uppdraget är väldigt brett och vi har en massa uppdrag: bedriva skola, förskola, verksamhet för personer med funktionsnedsättning, vägarna ska vara bra och så vidare. Saker som bara ska funka, tycker medborgarna. Men det krävs mycket och det är ett jättestort jobb bakom. Och jag vill verkligen att vi ska fortsätta vara en bra stad att bo, leva och verka i. Det ska vi göra tillsammans, alla vi som jobbar inom kommunen: vi måste hänga med i den förändring som sker i samhället.

Västerås Tidning lyfte, i samband med att hon hade fått jobbet, i rubriksättningen fram Helene Öhrlings första jobb, som undersköterska. Något som möttes av både ris och ros från läsarna. En del tyckte att ”vad spelar det för roll vad hon gjort tidigare”, medan andra tyckte att ”bra att det lyfts fram att hon har erfarenhet av verksamheten”.

– Jag själv tänkte nog lite både och. Har det någon betydelse egentligen? Men sen tycker jag att det finns en kraft i att jag har gått den långa vägen. Jag tänkte väl aldrig att jag skulle bli stadsdirektör när jag började som undersköterska, utan det är något som växt fram. Och jag kan väl förhoppningsvis vara en förebild för andra, få dem att tänka: ”Det går ju, det är möjligt”.

När vi är inne på rubriker, en insändare i VLT har skapat debatt. Den handlade om din utbildningsbakgrund, och att du inte är skolad inom ekonomi eller juridik. Hur ser du på den kritiken?

– Folk kommer alltid att tycka saker om en stadsdirektör, så ska det vara också. Men för det första så har jag har läst ekonomi i min utbildning, och jag gick två-årigt gymnasium, inte ettårigt som det stod i insändaren. Jag har också läst ledarskapsutbildningar under mitt yrkesliv, och andra kurser. Men visst, folk får tycka. Men det är tråkigt när det blir lite fel fakta.

Hur skulle du säga att du tacklar kritik, motstånd eller motgångar som chef?

– Jag tänker så här: jag har ett uppdrag, och det handlar inte om mig som person utan om det uppdrag jag har. När jag möter motstånd så tänker jag ”vad består motståndet av?”. Det kanske finns rädslor, jag kanske har varit otydlig eller vad det nu kan vara, som jag måste lyssna in. Men att ha uppdraget som chef eller ledare består också i att ta tuffa beslut och det krävs mod för det. Men jag brukar alltid komma tillbaka till uppdraget, och att det är uppdraget som är viktigt.

Rollen som stadsdirektör kommer med all säkerhet att innebära att ett större fokus hamnar på Helene Öhrling, både som person och som chef. Men hon känner ingen jättenervositet för att tillträda.

– Nej, inte någon nervositet. En ödmjukhet finns, för det är ett stort och komplext uppdrag. Men jag är jättesporrad för den här utmaningen och jag tycker det ska bli jättekul. Men det är klart, ett litet pirr finns det väl.

Ta en lapp ur hatten – och få lite annorlunda frågor

Är du rädd för döden?
– Nej, det är jag inte. Jag jobbade nära döden i många år när jag arbetade inom äldreomsorgen och suttit bredvid när det har varit vård i livets slutskede. Döden är en del av livet. Vi föds och vi vet att vi ska dö, och däremellan pågår livet.

Vem är den senaste du har ringt?

– Min väninna.

Viken var den senaste sidan du var inne på internet?
– Jag läste nyheterna i morse, det var nog senaste.

Vart åker du helst på semester?
– Då säger jag New York.

Vad röstade du på i senaste valet?
– Det vill jag hålla för mig själv.