"Porslinskvinnan" har gett ut bok om sitt liv

30-åriga Louise Vidlund har för det mesta en positiv och glad inställning, trots att många i hennes situation nog skulle se betydligt mörkare på livet.Nu har hon skrivit en bok om sitt liv – Porslinskvinnan.

Louise har den svåraste varianten av funktionsnedsättningen osteogenesis imperfecta typ III,

benskörhet, och hon föddes med flertalet brutna ben och svävade länge mellan liv och död.

– När läkaren innan förlossningen gjorde ultraljud på mammas mage så såg han att det var något som såg konstigt ut då skallbenet inte såg ut som på andra bebisar. Men han trodde då att det var något fel på apparaten, berättar hon.

Innan förlossningen märkte också barnmorskan att hon låg fel i magen och troligen bröt man flertalet av hennes ben när man vände henne i magen.

– Det enda som inte var brutet var ryggen och nacken.

Louise brukar säga att om man jämför hennes ben med någon utan funktionsnedsättningen är hennes ben som ett rån då andras ben är som en blyertspenna.

– Tänk skillnaden mellan att bryta av ett rån och att bryta en blyertspenna.

Hon berättar att hon är så skör så minsta lilla kan göra att hon får en fraktur.

Frakturer varje dag

Upp till sex års ålder hade Louise frakturer dygnet runt varje dag och hon kan inte ens räkna hur många frakturer hon haft genom åren.

– En liten spricka gör lika ont som om benet faktiskt är av, och jag vaknade varje natt säger hon.

Men som tur var utvecklas medicineringen och hon fick en ny medicin som faktiskt gjorde skillnad snabbt.

– Plötsligt så kunde jag sova en hel natt utan att ha ont.

Hon säger att hon har levt ett bra liv trots sin smärta och alla frakturer.

– Hemma hade jag tre bröder som alltid tog med mig i sina lekar. Redan när jag fick min första el-rullstol vid två och ett halvt år så lekte vi jaga och jag drog deras leksakslastbilar bakom mig. Det går alltid att lösa problem, jag fick alltid hjälp av min familj för att kunna vara med i leken på mina villkor. Och jag tycker att jag under uppväxten oftast blev behandlad som alla andra.

Nu bor Louise i en egen lägenhet på Lillåudden där hon har hjälp av assistenter dygnet runt.

– Jag är bara 90 centimeter lång och kan inte gå själv utan tar mig fram med en permobil.

Hon säger att det egentligen är lättare att berätta vad hon klarar av än vad hon inte klarar av.

– Jag kan göra allt framför en dator men förflyttningar existerar inte. Jag kan inte resa mig själv eller sätta mig upp i sängen och jag har väldigt korta armar som gör att jag har extra kort räckvidd.

Valde att operera sig

När hon föddes så var hennes ena arm kurverad i 90 grader och benen var bananformade, det här var något som Louise själv valde att operera.

– Det var helt mitt eget beslut, jag ville räta ut benen och även göra höger arm rakare så de satte in titanspikar. Det blev så bra, jag är jättenöjd.

Louise får inte längre frakturer lika lätt som tidigare eftersom medicinerna blivit bättre även om hon fortfarande är väldigt skör och assistenterna får alltid vara väldigt försiktiga när de lyfter henne. Men hon säger att hon inte är rädd.

– Jag är så van, skulle jag vara rädd för att bryta något hela tiden så skulle jag inte tordas göra något, det är bara att gilla läget.

Louise är en driftig person som är delägare i ett assistansbolag vilket hon driver tillsammans med sin mamma och hon försöker också göra sig ett namn som influencer.

– Jag gillar också att föreläsa då jag berättar rakt av om mitt liv.

Boken skrev hon av samma anledning.

– Jag vill inspirera andra att trots en jobbig sits så går det att klara av saker. Man behöver bara ha en annan syn på det, och jag tycker att det är kul att få hjälpa andra.