Andreas Lindh: ”Träning är fortfarande viktigt för mig”

Börja med att beskriva hur du är som person?

– Jag försöker att hålla mig så ungdomlig jag kan, jag ser inte mig själv som snart 40. Där tycker jag att en och att hålla igång är en del av det. Jag är hyfsat målmedveten och driven. Siktar jag in mig på något så vill jag nå dit, speciellt när det gäller sport.

När började du idrotta?

– Nu specialiserar alla sig så tidigt, men jag började spela hockey när jag var sju, fotboll nåt år tidigare. Det gjorde jag i många år tills jag var tvungen att välja i 15-årsåldern, och då valde jag hockeyn.

Vilka egenskaper har du som gjorde att det gick så bra i just positionen som back?

– Bra och bra, men jag var en väldigt utpräglad rollspelare och jag tyckte nog att jag köpte den rollen väldigt bra. Jag hade mitt att göra. Jag har alltid varit defensivt lagd i alla sporter, jag trivdes med den rollen och har aldrig haft behov av rampljuset. Den uppskattning jag fick från fans och medspelare räckte gott. Jag kanske inte skulle haft ett C (kapten) på tröjan, men trivdes som A (assisterande kapten), då jag kunde bråka lagom mycket (skratt).

Har du spelat på heltid eller jobbat samtidigt?

– Jag har så gott som alltid kombinerat hockey med att arbeta. Mest inom försäljning i olika branscher som bygg, bemanning och bilbranschen. Som ung provade jag allt möjligt till exempel att jobba på lager och som gympalärare.

Är det inte svårt att kombinera elitidrottande med familj?

– Jo, det är svårt för de flesta som vill göra den satsningen. Men det funkar om man har en förstående partner som vill dra sitt strå till stacken. Sporten på elitsidan tar väldigt mycket tid, det blir ganska extremt. En hockeyspelare idag kanske har någon dag ledig i månaden, det blir inte mycket tid till återhämtning om du samtidigt ska jobba.

Vad är det som har drivit dig?

– Under hela tiden har det varit så jäkla kul, lagkamrater, fans, all uppskattning och att man drar åt samma håll i laget.

Saknar du det?

– Första åren saknade jag det, då kändes det riktigt konstigt att gå och se en hockeymatch. Men nu uppskattar jag det. Fansen finns alltid kvar, när jag kommer till arenan blir jag alltid positivt bemött, det är verkligen jättekul.

Varför beslutade du dig för att sluta?

– Livspusslet gick inte ihop när barnen blev större. Jag ville vara mer närvarande för mina barn och då måste något tas bort, och det blev hockeyn.

Var du mätt på hockeyn?

– Nej, det var jag inte och jag hade inga skador heller, sett ur det perspektivet hade jag kunnat spela några år till.

Har du funderat på att engagera dig i hockeyn i någon annan form än att spela?

– Tanken har slagit mig men jag har inte kommit på vad jag ska göra. Sen har jag inte fått frågan än. Jag brinner för VIK och tror att det finns många i staden som skulle kunna göra gott för klubben. Jag vet inte riktigt på vilket sätt, det kan inte jag bedöma, men många har mycket bra att ge.

Vad tror du, kommer VIK att ta sig upp från Hockeyettan?

– Ja, det tror jag verkligen, och jag hoppas att de gör det i år. Det är jäkligt tufft och det känns som om det är svårare att ta sig upp därifrån än från Allsvenskan till SHL. Det är en riktigt lång väg där fler lag vill vara med och hugga. Jag håller tummarna!

Tog du en paus från idrottandet när du slutade med hockeyn?

– Jag höll inte upp med träningen, men jag tror att det är viktigt för alla oavsett nivå att ta pauser, att tillåta kroppen att återhämta sig. Även för motivationens skull.

Hur ofta tränar du nu?

– Träning är viktigt så jag vill hålla igång så ofta det går i mån av tid, det blir mycket löpning och cykel. Jag tränar mellan tre och sex gånger i veckan. Lite beroende på vilka utmaningar som kommer upp härnäst.

Jag får en känsla av att du satsar rätt hårt på det du gör, oavsett vad. Har du fortsatt att tävla?

– Nej, jag tävlar inte. Min tävlingstid är förbi, så nu kan man kalla mig elitmotionär. Jag har blivit mycket bättre på att hantera det, nu kan jag sticka ut och cykla bara för att det är skönt. Jag behöver inte slå personligt rekord varje gång. Man måste inse sina begränsningar, att börja med en ny sport vid 40 och leverera på topp är en väldigt svår utmaning.

Varför fastnade du för cykling, det är ju väldigt olikt hockey?

– Jo, det kan ju bli rätt monotont ute på landsväg då det inte händer så mycket, men man har ju sina lagkamrater. Jag tränar själv eller med en träningskompis, men i lopp när det väl kommer till kritan så blir det ju en kick med lagkompisar och att allt lirar.

Du har sysslat med lagidrott. Nu cyklar och springer du, typiskt individuella sporter, vad är skillnaden?

– Jag tycker faktiskt att likheten är stor. Speciellt inom cykel, vilket jag nog tycker är roligast just nu. Jag är med i Team Mälardalen Fibra och när vi cyklade Vätternrundan märkte jag att man verkligen är beroende av varandra i laget för att nå det uppsatta målet. Vårt mål var att cykla de 30 milen på 7.30 och vi lyckades med en hårsmån på 7.29.

Vad betyder det för dig att hålla dig i form?

– Att jag tränar är mest må-bra-mässigt, även om jag jobbar lite med att tappa vikt. Att vara lätt är bra för cykelåkningen till skillnad från att vara hockeyspelare där det alltid handlade om att behålla eller gå upp i vikt. Sen om det gör att jag ser bra ut, det vette sjutton, men det är kul att experimentera lite med kroppen. Jag har mycket av det i ryggsäcken från hockeyn, varför inte ta vara på det? Sen är det ju synd att man inte har några ”materialare” i form av Mio och Hansson som fixar tvätten (skratt).

Har du tänkt prova på fler idrotter?

– Ibland får jag frågor om Vasaloppet och så, men det är inget som är aktuellt just nu. Min arbetsgivare Möller Bil gillar att vi är aktiva. Vi är med i Actionrun, spelar hockey en gång i veckan, åker på löptävlingar och annat som företaget är med och sponsrar.

Hur tränar du nu på vintern?

– Nu är det löpning, helst på Björnön där det är löpanpassat året runt, det finns ju inga skidspår där. Och även en del spinning på gym. Allsidig träning är aldrig fel även om det grenspecifika är viktigast. Bålträning är bra att lägga lite extra energi på, det här för att fixa hållningen under de tuffare träningspassen, och loppen förstås.

Hur förbereder du dig energimässigt när du tränar så mycket?

– Det är alltid viktigt att fylla på med energi så väl före som efter träning. Inför krävande lopp är det månaderna innan som är viktiga, sista veckan går ut på att bunkra energi och att vänta in formen.

Hur motiverar du dig? Har du några tips för hur man ska göra för att hålla igång med sin träning?

– Två saker är lätta att lyfta fram. Materialet är viktigt. Ska du ut och jogga, köp ett par nya skor, det gör ju att det känns bättre direkt. För det andra – sätt upp mål, anmäl dig till ett lopp, det behöver ju inte vara Stockholm Maraton utan kanske Tjejmilen eller något annat du tror att du klarar av det ger motivation till att träna inför. Tävla mot dig själv, eller bästa polaren, om du vet att du kan slå honom, då känns det ännu bättre (skratt).

Ger träningen dig något annat än en bra kropp och kondition?

– Jag upplever att träningen ger energi i min vardag, jag tror att de flesta kan skriva under på det. Undantaget skulle vara under en riktigt tuff träningsperiod men det är förstås inte alltför ofta för gemene man.

Har du några framtida mål med ditt idrottande?

– Jag cyklar vidare med Team Mälardalen Fibra, och målsättningen är samma som förra året, att cykla Vätternrundan (under 07:30). Förra året var vi närmare 60 personer från laget på startlinjen och förhoppningsvis blir det en lite lugnare tur i år då vi bör vara mer sammansvetsade som lag.