Många alternativ i valet av personlig assistans

Ett av alternativen, ett kooperativ, är en sammanslutning av medlemmar som tillsammans skapar en assistanssituation på medlemmarnas villkor.

Västerås Tidning träffade medlemmar från kooperativet Aroskooperativet för att prata om möjligheterna som finns inom denna form om man omfattas av LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Att få ekonomiskt stöd för att klara av sina grundläggande behov i vardagen när man har en omfattande funktionsnedsättning, kallas för assistansersättning och är en del av LSS.

Assistansersättningen är den ersättning som betalas ut av försäkringskassan och som ska finansiera det stöd och hjälp en person får för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt trots funktionsvariationer.

I Aroskooperativet finns för närvarande 10 medlemmar och cirka 70 assistenter. Ordförande Annika Magnusson säger att Aroskooperativet startade 1995 då LSS-lagen var alldeles ny och hon gick själv med i april 1997.

Hon berättar att hon aldrig såg något alternativ än att gå med i ett kooperativ när hon krockade med en älg 1996.

–Här får man vara med och påverka, jag har till exempel varit med i styrelsen i många år nu. Styrelsen har gemensamt jobbat för att höja lönerna, assistansyrket ska ses som ett riktigt jobb där våra assistenter är stolta över att jobba och stannar kvar.

Tanken med ett kooperativ är att alla har en egen del i verksamheten, det är ingen som ska tjäna på det här, det ska gå plus, minus noll.

– Medlemmarna ska driva sin egen assistans men få hjälp med det administrativa säger Annika Magnusson.

Josefin Näs, kassör i kooperativet, representerar sin man Pontus, som skadades svårt i en olycka för tre och ett halvt år sen, säger att när hon skulle besluta om Pontus assistanssituation tänkte hon först driva det som egen företagare.

– Men när jag undersökte vad som krävdes insåg jag snabbt att det var orimligt i den situation vi befann oss i. Jag valde då att anlita ett traditionellt assistansbolag för att sköta och driva Pontus assistans.

Men Josefin blev ganska snabbt besviken.

– Det blev snabbt tydligt att man var mest intresserad att tjäna pengar och kapitalisera på Pontus olycka och hans hjälp- och vårdbehov. Det gjorde man bl a genom att hålla nere assistenternas löner, fokus var att hitta personal som man kunde ge låg lön, inte personer som var kvalificerade, detta uttryckte man dessutom till mig som anhörig. Jag tycker det är oetiskt att göra vinster på statliga medel, det borde regleras i lagen.

Stödet som hon ansåg att man tog betalt för fanns inte, till exempel runt arbetsgivaransvaret. Efter att hon påmindes om möjligheten att byta till ett kooperativ tog hon kontakt med Aroskooperativet.

– Jag ville ha mer kontroll och inflytande över vår väldigt utsatta situation. Det är påfrestande och otryggt med hög personalomsättning. Jag vill kunna erbjuda Pontus assistenter så bra arbetsvillkor det går så att de trivs, blir långvariga och lojala. De möjligheterna såg jag fanns i kooperativet.

En stor skillnad mellan ett kooperativ och andra former är att man här, själv eller genom någon anhörig, har en önskan om att själv styra sin assistans, exempelvis anställa sin personal.

–Det är väl det som är det mest fantastiska med att jobba i ett kooperativ, att lagens intentioner om medbestämmande, inflytande och kontroll över sitt eget liv inte bara är ord, säger verksamhetsansvarig Åsa Larsson.

Åsa Larsson säger också att de värnar om både personal och medlemmar.

– Vi är ett litet bolag där man lär känna assistenterna, det blir personligt och det är väldigt viktigt i sammanhanget, något vi jobbar väldigt aktivt för, vi bryr oss.

Aroskooperativet är brukarstyrt och därför viktigt att medlemmarna har sista ordet.

– Men för att det ska funka är det viktigt att även assistenterna känner att de är en del av det här och har bra arbetsvillkor och stöd i den dagliga verksamheten. Alla ska må bra, säger hon.