Bok om pionjär för kvinnans frigörelse

Kerstin Weidel är bibliotekarie på Surahammars bibliotek. Älskande kvinna är hennes andra roman. Hennes första roman heter Skaffa ett liv. För den romanen fick hon år 2013 Bokens Dag-stipediet för Västmanland.

Älskande kvinna är en fiktiv berättelse vävd kring den norska författaren Dagny Juel, en ”femme fatale” i det förrförra sekelskiftets intellektuella och febrigt pulserande europeiska mittpunkt: en tid då nya och omvälvande idéer påverkade konsten, kulturen och människors liv.

Gripande levnadsöde

Sökandet efter individuell frigörelse för henne från ett trångsynt Norge till Berlin och konstnärskretsarna kring August Strindberg och Edvard Munch. Hon blir starkt engagerad i kvinnans kamp för intellektuellt, konstnärligt och inte minst erotiskt självförverkligande.

Dagny Juels levnadsöde är en fascinerande och gripande historia om konst, kärlek och erotik och om vad det innebär att vara kvinna.

Varför blev det just Dagny Juel?

– Det var till en början den här epoken som inspirerade mig. Jag pluggade i Uppsala som ung och både när jag läste litteraturvetenskap och konstvetenskap fascinerades jag av hur 1880-talets optimism och framtidstro slog över i sin motsats under 1890-talet. Jag greps av böckerna som skrevs, tavlorna som målades, tankarna som tänktes under den här tiden.

– Jag har velat skildra lust ur ett kvinnligt perspektiv och gestalta Dagny Juel, inte som ett fatalt objekt utan som ett tänkande, kännande mänskligt subjekt. En kvinna som bejakar sin erotiska lust; att få vara den som väljer och inte ensidigt låter sig väljas av männen. Men så som ofta är fallet för kvinnor som försöker leva på andra villkor än de förväntade, fungerar det dåligt i praktiken. Jag har velat visa hur den reella makten oftast ägs av män och hur lite en kvinnas erotiska makt väger vid jämförelse. Se exempelvis det aktuella Metoo-upproret. Det handlar om makt och sex. Då liksom nu.

Har du gjort mycket research i samband med boken?

– Ja, o, ja! Jag har verkligen ”hängt” i den här tiden, läst både fackböcker och skönlitteratur. Bland annat har jag läst en hel del dramatik av Ibsen och Strindberg. Skådespelen speglar bra frågorna i tiden, hur man tänkte och uppträdde, hur man talade med varandra och inte minst är scenanvisningarna en källa till hur det såg ut i exempelvis de borgerliga salongerna.

Dagny Juel är något av en myt, varför?

– Därför att hennes liv var så dramatiskt. Inte alls som ”vanliga” familjeflickors. Dagny strävade efter att bli pianist och hon tillbringade en tid i Berlin där hon umgicks med Strindberg, Edvard Munch och andra konstnärer. Hon betraktades som en ”femme fatale”, en ouppnåelig kvinna. Strindberg hatade – och älskade – henne. Han lär ha använt henne som modell, bland annat för drottning Kristina, i skådespelet med samma namn. Dagny Juel stod ofta modell för Edvard Munch, bland annat för tavlan ”Madonna: elskende kvinne”, som jag också använt som bokomslag.

Är det fler författare som skrivit om henne, skildrat hennes liv?

– Såvitt jag vet är jag den första som skriver en roman om henne, men det finns flera biografier och jag har använt dem som utgångspunkt för min roman. Jag har utgått från de fakta som finns om henne och hela tiden ställt mig frågan ”hur kunde det bli så här”. Sedan har jag använt min fantasi för att gestalta episoder i hennes liv som jag ofta hittat på själv.

Är hon relativt okänd?

– Definitivt här i Sverige. Det är främst de som känner Strindberg som känner till Dagny. I Norge har man firat att det i år var 150 år sedan hon föddes. Hon blev ju inte pianist som hon ville men skrev några skådespel och dikter.

Vilket avtryck har hon gjort, hennes viktigaste arv?

– Dagny Juel var en för sin tid mycket modern kvinna. Tyvärr verkar det gå långsamt med kvinnors frigörelse, inte minst på det erotiska planet. Metoo-upproret är ett sorgligt bevis på det, tycker jag. Att inte slå en man som tafsar på käften är ett svek mot den egna integriteten. Dagny skulle aldrig finna sig i något sådant.

Känner du igen dig själv i henne?

– Jag känner igen mig själv som den unga kvinna jag en gång var. Jag var också en ung kvinna som ville skapa, i mitt fall skriva, men inte riktigt litade på min egen förmåga, tillsammans med killar/män som faktiskt skapade hela tiden och utan att någonsin ifrågasätta sin förmåga. Titta på mig, jag var nästan i femtioårsåldern när jag äntligen vågade tro på mitt skrivande.

I samband med Julmarknaden söndagen den 10 december klockan 13–15 i Surahammars bibliotek signerar Kerstin Weidel, tillsammans med två andra författare, sin roman. De andra författarna som signerar sina böcker är Rune Pettersson och Kerstin Arling.