Västeråsprofilens romandebut skildrar historiskt kvinnoöde
Den nyutgivna romanen ”Krögaränkan” handlar om Anna-Christina Malmqvist, en driftig och modig kvinna från Västerås som levde på 1800-talet. Hon arbetade först som piga på krogen Klippan, gifte sig med den över 20 år äldre krögaren och tog, efter hans död, över verksamheten som till en början drevs med gott resultat.
Publicerad
Västerås Tidning har träffat bokens författare, journalisten och välkända Västeråsprofilen Lena Hörngren. Under pandemin bestämde hon sig för att prova ett annat sätt att skriva och gick en skrivarkurs ledd av den finlandssvenska författaren Monika Fagerholm.
– Det var jätteroligt och jag insåg att jag kunde, och att det funkade hyggligt, säger hon.
Från början var planen att skriva ”Det stora verket om pandemin”.
– Men det var ju bara: Är det något jag inte vill ägna mig åt så är det pandemin. Jag ville inte grotta ned mig i det där.
Idé från maken Anders skrift
När hon läste korrektur på sin man Anders Lifs senaste skrift om Klippankvarteret upptäckte hon att bland alla män som nämndes i historiken fanns text om en kvinna – Anna-Christina Malmqvist.
Där fann hon berättelsen som skulle bli ”Krögaränkan”.
De enda kända fakta om Anna-Christina, som när hon var född, var hon bott och hur många barn hon hade, hittade Lena i Stadsarkivet.
– Men sedan var det tiden. Undertiteln är ju ”En berättelse om en kvinna, en stad och en tid”, så det är också en skildring av Västerås vid den här perioden. Det var en spännande tid, men staden var fattig, eländig och nedgången. Offentliga byggnader förföll och för de fattiga var livet förfärligt.
”Ett driftigt fruntimmer”
Det finns dessutom inte mycket skrivet om Västerås – och ännu mindre där kvinnor får ta plats.
– Därför är det roligt att skriva om henne. Det känns som om kvinnorna i stan är lite försummade, och boken lyfter fram en av Västerås bortglömda kvinnor.
Lena har gjort huvudpersonen till, som hon själv uttrycker det, ”ett driftigt fruntimmer”.
– Det måste hon ha varit. När hon tog över efter sin man var Klippan inget fint ställe, mer ett väldigt förfallet hål i väggen. Jag har gjort henne till en person som ville uppåt. Hon byggde stegvis till, köpte tomter och utökade verksamheten. Kvinnor kan! säger Lena med ett skratt.
Hur gick det då för Anna-Christina?
– Hon förköpte sig och blev övermodig. Hon köpte och lånade, och till slut gick hon i konkurs. Jag låter det bero på de manliga strukturerna, män som tidigare försökt komma åt henne och att en man tog över verksamheten efter henne.
Är det inte svårt att ge fantasin utrymme efter mer än 30 år som journalist?
– Jo, det är svårt, men det är väldigt roligt att få hitta på en berättelse.
