Gruvans hemlighet avslöjad: "En rafflande historia"

Att ta sig ner 150 meter under marken längst ner i gruvan är en svindlande tanke. Tänk dig att dyka 30 meter ner i den vattenfyllda gruvan och ytterligare hundra meter. Där fann ett dykteam på 90-talet ett större rum med välbevarande trätunnor.

Sedan dess har tunnornas användning gäckat historiker.

Men gåtan har fått en lösning.

Sala silvergruva är gammal och full med mysterier, mycket är odokumenterat. Något som gäckat experterna är tunnrummet i gruvans vattenfyllda delar.

– Det är inte vanliga malmtunnor för att få ut silvermalmen, nu har man löst frågan och ”grottat” i historien, säger Niklas Ulfvebrand, verksamhetsutvecklare på Sala silvergruva.

Micael Björk är dykare i dykprojekt Sala silvergruva och berättar kring tunnrummet.

– Tunnrummet är ett utrymme som fascinerat oss länge, ingenstans har man sett dessa typer av tunnor. Jag har sett bilder tidigare och det första dyket jag fick göra var i tunnrummet. Det är ett stort rum, helt orört utrymme med tre stora trätunnor.

– Vi hittade snart ritningar från 1880-talet på liknande tunnor, att man använt dessa för att skilja ut ädelmetaller på kemisk väg. Många menade att det inte gått i gruvan, att det hade varit för giftigt. Var det ett förråd? Nej, vi gjorde kontrollmätningar och tunnorna måste ha varit byggda på plats, de har inte gått att transportera i gruvgångarna.

– Vi kom över en historia på två bröder som fick för sig att få ur silver ur den kasserade malmen. Man lyckades efter några år att urlaka silver på kemisk väg.

Sökte i arkiv

– Berglaget beslutade att bygga en försöksanläggning i gruvan, där man tänkte sig att spola in saltlösning i rasmassor, samla upp urlakningen för att laka ur silver nere i gruvan. Jag har suttit i Engelbrektsarkivet och läst alla styrelseprotokoll under 1880 och 1890-talet men inte hittat något. En av bröderna Hebele ställdes inför rätta för att han tog ur för mycket silver vid sin brytning.

– Vi har hållit på i flera år och kom inte vidare. I februari hittade Niklas outgivna dokument där försök bedrevs i närheten av Knecktschaktet. Där fick vi bevis för att tunnorna används för urlakning av silver.

Niklas Ulfvebrand:

– Frågan är hur mycket Sala silvergruva varit delaktiga i framtagandet av tekniken. Det var industrihemligheter på den här tiden. Är ett uppslag för en Netflix-serie om brödernas liv. Det är en rafflande historia och mellan raderna i alla dokument så letade man också efter guld.

Bröderna August och Wilhelm Herbele kom till Falun. 1879 ville Sala silvergruva ha ett anriktningsverk och fadern Ernst Herbele fick i uppdrag att bygga verket. Sonen August Herbele hade tankarna om att få ut mer silver. De var nära att ge upp, men den andre brodern Wilhelm gör prover och får silver att flockas.

– August Hebele hade idag haft en årsinkomst på 10 miljoner kronor, man köper sedan Sala silvergruva för intäkterna man får på en okänd teknik. Man visste inte ens att det här hade skett, bara att det verksamheten togs upp som ett miljöproblem att används kemikalier, säger Niklas Ulfvebrand.

Att dyka på platsen är mer eller mindre livsfarligt för den som inte har rätt utbildning, så för att göra tunnrummet tillgängligt för besökarna kommer en 3D-modell att tas fram och i framtiden kommer besökarna med hjälp av VR-glasögon kunna besöka platsen virtuellt.

Fredrik Klevenhaus

fredrik@vasterastidning.se