Krönika: ”Som PT är jag din stödstrumpa i vardagen”

”Var glad!” Skärpan i orden från mormor fick mig att rycka till där jag satt ihopkurad i kökssoffan med en butter uppsyn som fått Grinchen att se timid ut.

Publicerad

Snopen över uteblivna sympatier gällande orättvisan jag utsatts för vid förra veckans fotbollsmatch fick mig att lomma iväg till finrummet och ringa min bästis Lisa hemma i Virsbo, hon skulle åtminstone förstå orättvisan i att inte få spela mittback i matchen mot Ramnäs. Tjugofem år senare är mormors ord några av de vanligaste motivationshöjande uttryck jag använder i min roll som personlig tränare.

Är vi beredda att rannsaka oss själva så blir slutsatsen för de flesta av oss att många av de bekymmer och problem vi har är relativt obetydliga.

Väljer vi att fokusera på hinder, motgångar och besvär kommer hela livet vara en uppförsbacke i duggregn med punka på bakdäcket. Det kommer alltid finnas orsaker till att klaga och anse oss orättvist behandlade av livet.

Dessa besvär blir lätt orsaker till att låta bli att utföra det vi vet att vi borde, såsom att stressa mindre, äta bättre och röra på oss mera.

I mitt yrke handlar det mycket om att få människor att fortsätta träna. Att börja träna är sällan svårt då det är vid uppstarten som motivationen är på topp, arbetsbelastningen på kontoret är hanterbar och inte en snorkråka i sikte.

Svårigheten att fullfölja sin nystartade hälsosamma rutin kommer då livet händer. Fjärde veckan med två spass i veckan och du vaknar upp med halsont, ett halsont som efter två veckor är ett minne blott, likaså den rutin som startades upp sex veckor tidigare.

Spinningpassen som var inbokade och med tillfredsställelse utförda varje onsdagsmorgon senaste tre månaderna prioriterats bort då belastningen på jobbet ökat då kollegan blivit sjukskriven.

Det är där och då jag har en av mina viktigaste uppgifter, att vara den där obekväma som genom ett pling i telefonen dyker upp och frågar ”Vi ses på måndag kl 8” eller när vi möts på stan utropa: ”Hur går träningen, frisk nu?”

En annan viktig uppgift min yrkeskår har är att inspirera till fortsatt träning genom att ingjuta tilltro gällande att det man gör genererar resultat och steg framåt. När motivationen svajar är det även lätt att tappa tron på sin väg mot målet, att tvivla på sin förmåga att påverka sin hälsa och kropp.

En PT ska vara den som får dig att våga fortsätta lita på att du kan, som kan tysta de inre röster som kommer med negativa budskap – att vara din stödstrumpa i vardagen!

Vad är det då som gör att den hälsosamma livsstil man vid uppstarten är så övertygad om att fullfölja, så övertygad att man tecknar 24 månaders medlemskap på gymmet, köper utrustning som får sportbutikens säljare att nå sitt budgetmål ändå inte vidhåller och fullföljer?

Jo, anledningen är att vi ser på det som ett val, något utöver vardagen – en hobby som vi kan prioritera bort, därav söker vi ständig motivation till att utföra det istället för att enbart utföra. Vi finner ursäkter till att hoppa över något som vi borde belöna oss med, inte bestraffa.

Den krassa sanningen är att fysisk aktivitet inte kan väljas bort, vi kan välja i vilken form, på vilken nivå och målsättningar men såsom vi lever idag med stillasittande arbeten och fri tillgång till mat måste kroppen aktiveras för att optimera möjligheten till att vara frisk och skadefri.

Vår kropp är fortfarande designad och byggd utifrån det liv vi levt fram tills för hundra år sedan. Arten människa är ungefär en miljon år, fram till för tio tusen år sedan var vi jägare och samlare, industrialiserade blev vi för 250 år sedan.

Ur ett evolutionärt perspektiv så har vi tidigare varit tvungna att röra på oss för att överleva, jaga våra byten, samla mat, förflytta oss för att byta boplats och springa från faror, något vi inte behöver i dag. Våra kroppar måste alltså vara fysiskt aktiva för att kompensera för den livstil vi idag har.

Enkelt uttryckt – vår kropp är bygd utifrån behovet som funnits 99,9 procent av artens befintlighet.

Med den vetskapen känns frågan om varför man får ont i ryggen när man sitter ner 11 av dygnets 14 vakna timmar inte särskilt svår att besvara.

Då alternativet att vi ska sälja lägenheten, packa ihop våra bohag och bege oss ut och jaga hjortar och leta lingon inte känns som ett särskilt lockande eller hållbart val är svaret: gör fysisk aktivitet till en rutin, en del av livet. Något som icke är förhandlingsbart att utföra eller inte.

Är då motivationshöjande tips och tankegångar bortkastade? Absolut inte. Snarare tvärtom, ju mer motiverad du är desto lättare kommer de fysiska aktiviteten bli rutin och en mer ofta än sällan glädjefylld sådan. Skulle jag däremot söka motivation för att få mina egna träningspass genomförda hade resultatet varit ungefär hälften så många. Känslan efteråt är däremot alltid densamma – tillfredsställelse.

Motivationen är vad som får dig att starta – vanan är det som får dig att fortsätta!

”Var glad”. Klienten som just klagat över hur svag hon är i överkroppen rycker till över skärpan i min röst och jag fortsätter: ”Var glad att du har en stark, frisk kropp som trots utebliven träning och felaktiga arbetsställningar de senaste 15 åren fungerar precis som den ska och nu utvecklas i snabb takt till att bli en ännu starkare, friskare och gladare version av dig”.

Jag vill gärna tro att mormor Margit sitter och dinglar med benen på en molntuss och ler nöjt när hon från himlen hör mig återanvända hennes klokord.

Tack mormor.

En PT ska vara den som får dig att våga fortsätta lita på att du kan, som kan tysta de inre röster som kommer med negativa budskap – att vara din stödstrumpa i vardagen!

Powered by Labrador CMS