Krönika: Skam eller Greta?
Alla kurser jag har gått och allt jag har läst om ledarskap har handlat om motivation. Att måla upp härligt håriga mål att sträva mot. Har det varit helt galet? Klart vi alla vill bidra till att vi når våra klimatmål och att vi önskar en frisk moder jord för våra kommande generationer. Men trots den ena naturkatastrofen efter den andra så verkar det inte vara tillräckligt motiverande. Nej, inte förrän när vi nu personligen ska skämmas för vårt flygande hör jag att fler och fler pratar om det. Så många att vi nyligen till och med fick en nytt ord – flygskam – i Svenska Akademiens ordlista. Eller är det kanske därför?
Vid ett tillfälle konstaterade en anlitad ledarskapskonsult att jag var hotiverad och inte motiverad. Att jag alltså taggade till mer för hot, än för belöning. Att jag jobbade hårdare när firman hade det kämpigt och slappnade av när den gick bra. Det lät lite anklagande och reptilhjärnan slog till och och jag gick till omedelbart försvar. Men när kommentaren sjunkit in kunde jag bara hålla med. Och frågan är om vi ändå inte är många som är mer hotiverade än motiverade.
Om jag dessutom lärt mig rätt är neocortex vår ”logiska del” av hjärnan, medan såväl positiva som negativa känslor uppstår i amygdala?
Kan det då vara så att om motivationen inte är tillräckligt stor, så kan vi lätt argumentera emot? Som: Varför ska jag miljökämpa när världens miljöministrar åker privatjet till sina möten? Varför ska jag köpa en ny elbil när produktionen av denna med batteri kostar så mycket för miljön? Men när jag skäms händer det något i kroppen. Jag rodnar, jag stammar och jag kommer inte på alla ursäkter jag skulle behöva. Kanske måste det till simpla känslor och inte akademisk logik för att jag verkligen ska fundera över mitt eget miljöavtryck?
Är det inte samma sak med fenomenet #metoo? Vi män har väl alltid förstått att sexism genom kladd och förnedrande kommentarer varit fel? Ändå har sådant pågått tills för dryga året då det plötsligt avtog dramatiskt. Varför då? Kanske för att hotet om att bli officiellt uthängd eller utskämd i bekantskapskretsen blev stort?
Ur ett perspektiv blev jag lite överraskad av att ordet flygskam hamnade i Svenska akademiens ordlista 2018. För hur många skam- ord borde då inte komma med framgent? Ord som i något avseende kan vara negativa och där andra än jag själv på något sätt får vara med och betala. Ord som rökskam, plastskam, bilskam, sockerskam, köttskam, svinnskam, flaskvattenskam och fettskam kanske också ska med?
Let’s make the world Greta again. Men usch va tråkigt, nej, vi måste hitta ord som förstärker positiva handlingar. Jag kom att tänka på att Greta kanske är ett sånt ord? Du kan vara en sopsorteringsgreta, en cykelgreta, en kollektivtrafiksgreta eller en veggogreta? Hjälp dom som väljer ord till vår ordlista. Maila mig lite förslag på bra och positiva ord som motiverar oss till ett bättre agerande till staffan@foretagsvolontarerna.se så ska jag se vad jag kan göra.
Självklart är jag en storsyndare när det gäller det mesta av ovanstående. Och det är såklart orimligt att vi alla ska gå från där vi är nu till att bli som Greta. Men vi inom näringslivet har en mycket större möjlighet än många andra att göra skillnad. För även om vi jobbar hårt och inte vill sluta unna oss att åka utomlands, så kanske vi kan titta över hur vi kan påverka till exempel våra transporter eller vår bilpark på företaget? Eller som jag, skriva en krönika som förhoppningsvis någon läst till sitt slut.
Till sist: jag skickar samma hälsning till er som till de nominerade inför Guldstänk: Lycka till, kört hårt och glöm inte dem ni älskar.
