”Det här är liksom mina hoods”

Snart är det dags för premiären av en helt nyskriven föreställning som skildrar ett historiskt ögonblick i en tid där integrationsfrågan är högaktuell. Ann Petrén spelar en av rollerna och är tillbaka på hemmaplan när Västmanlands Teater sätter upp ”Ögonblicket”.

Sedan början av september har ensemblen repeterat i Växhuset, en välbekant plats för Ann Petrén som har återvänt till hemstaden.

– Jag gick ett år på Zimmermanska, jag tror att det här är gamla gymnastiksalen. Hela vistelsen här är deja vu, jag är uppvuxen mitt emot teatern och jobbade här ett tag efter gymnasiet innan jag vidareutbildade mig. Sedan var jag anställd på Västmanlands Teater 1979–1984, så det är väldigt speciellt, säger Ann Petrén.

Hon fortsätter:

– Min mamma bodde kvar i Västerås tills hon gick bort. Det här är liksom mina hoods, det känns som att jag sluter en cirkel här eftersom jag egentligen är pensionär, men det här blir ett extra äventyr.

Föreställningen ”Ögonblicket” är inspirerad av de händelser som ägde rum i Little Rock, Arkanas i slutet av 50-talet. Såhär sammanfattar Västmanlands Teater handlingen:

”Det ikoniska fotografiet av Elizabeth Eckford och Hazel Bryan, taget i Little Rock i Arkansas den 4 september 1957, ger oss en ögonblicksbild av historien. Vid händelsen är flickorna femton och sexton år gamla och står på tröskeln in i vuxenlivet. Tiden har för en sekund stannat upp. Elizabeth, prydligt klädd i kjol och blus, ivrig och målmedveten på väg till skolan med 2500 enbart vita elever. Bakom ryggen på henne en mobb som försöker hindra henne att gå in och längst fram en rasande Hazel, som vräker rasistiska slagord efter henne. Tjugo år senare söker Hazel upp Elizabeth och ber om förlåtelse. Men är förlåtelse möjligt mellan människor där historien präglats av hat, trakasserier och våld? Hur försonas vi med vår historia?”

Manus är skrivet av Irena Kraus och regissören Rebecca Örtman kom på idén om föreställningen.

– Idén fick jag för att jag bor granne med Gloria Ray Karlmarks son. Gloria var en av The Little Rock 9 och bor idag i Sverige. Vi började prata om det och jag kände att det var otroligt intressant att prata om skolfrågor i en sådan kontext. Rätten till utbildning prövades verkligen när de här nio svarta eleverna skulle börja i en integrerad skola, säger Rebecca Örtman.

Hur är det att skildra en så laddad fråga och händelse?

– Det är en fruktansvärt stark berättelse som tar upp om det är möjligt med försoning och vi i ensemblen tycker att det är viktigt att lyfta den här typen av berättelser. Precis som när vi hör röster från personer som överlevde Förintelsen så är det viktigt att påminna oss själva om att historien inte får upprepa sig, säger Ann Petrén och fortsätter:

– Det finns rasism i Sverige, både individuellt och strukturellt. 

Ensemblen utgörs av Eric Bibb, Miriam Aïda, Andreas Kullberg och Ann Petrén.

– Vi är två vita och två svarta i ensemblen, och det är med all rätt ett större fokus på svartas perspektiv.

Ann spelar rollen som Hazel, flickan som vräker rasistiska slagord efter Elizabeth.

– När jag står på scenen och säger de orden som verkligen har sagts, det påverkar en på ett ganska konstigt sätt. Det är absurt att jag står och säger det till Miriam. Men jag tycker att vi tar hand om det väldigt bra och har pratat mycket om det.

Eric Bibb och Andreas Kullberg är musiker och har verkligen hittat varandra i den konstnärliga processen.

– Det mesta är egenskrivet och några låtar är särskilt skrivna för den här föreställningen. Det var verkligen ett spännande uppdrag. Vi har jobbat med att försöka hitta rätt melodi och rätt harmonik för den här föreställningen, Andreas är en multibegåvad musiker som spelar många instrument och han har arrangerat låtar jag redan skrivit på ett väldigt bra sätt, säger Eric Bibb.

Närmast väntar en turné runt om i länet. Redan idag lördag är det urpremiär i Kungsör. ”Ögonblicket” har hemmapremiär på Stora scen på Västmanlands Teater i Västerås den 4 november och visas under hela november och december.