Nu tar Miriam farväl av Pinglan efter 28 år: ”Alltid känt stor glädje”

I över 28 år har Miriam med sång och glädje funnits för mängder av småbarn och deras föräldrar i babyrytmik och på öppna förskolan. Miriam säger att hon alltid känt en stor glädje över att få gå till jobbet varje dag.

– Men nu under pandemin var det mycket mindre folk jämfört mot innan och jag började fundera på om jag kanske skulle göra något annat. Det var jättesvårt, efter 28 år, skulle jag verkligen sluta? Jag har ju bara några år kvar till pensionen. Men det kanske är nu det ska ta fart, man har ju bara nu och vill man göra något annat – kör på!

Tanken tog fäste och nu känner Miriam att hon vill vara en god människa och göra något bra för någon annan.

– Jag kan inte lösa världsfreden, men det man gör för en av de minsta, det är bra – det är gott nog. Så jag ska öppna upp mitt hem och bli jour- och familjehem och hälsa någon som kommer från trasiga förhållanden välkommen till min knasiga familj, skrattar hon.

När Miriam startade upp verksamheten i Pingstkyrkan var hon en ung småbarnsmamma.

– Eftersom jag har ett barn med funktionshinder så var det här ett väldigt bra jobb. Och det var ganska modernt med öppna förskolor då.

Hon berättar att det gick trögt i början.

– Men sen växte det. Det gick från mun till mun och ibland var det upp emot 100 föräldrar med sina barn här på en förmiddag. Då visste jag knappt var jag skulle göra av alla. Men vi ville öppna kyrkan så att vi alla kan träffas i våra fina lokaler.

Mirjam känns som en oerhört positiv och glad människa, var hämtar hon då sin egen styrka och energi ifrån?

– Det finns mycket glädje och gemensamhet här i kyrkan, jag har många vänner som ger påfyllning. Och sen i min ensamhet så hittar jag mycket glädje i musiken. Jag fyller också på jättemycket genom att få vara med mina barnbarn. Där känner jag en ovillkorlig kärlek.

Barnverksamheten har också gett henne mycket.

– Jag drivs av att ge glädje, att få vara en liten del av föräldraledigheten, att få vara en del av det. Samtidigt som den här bubblan inte alltid är rosa. Att få vara med i ett samtal där det kanske handlar om sjuka barn eller om relationer, det är det som gör att det känns så meningsfullt. Jag har alltid en bön om att finnas för den som behöver det.

Något som Miriam alltid har hållit hårt på är att alla som kom till henne skulle bli sedda.

– Jag tror att det gör något med människan, undermedvetet, att man blir sedd och att man bekräftar varandra. Jag ville att det här skulle vara en förskola med det lilla extra, och jag hoppas att jag har lyckats med det.