Sista föreställningen för Niklas Hjulström – då står Galileis liv i centrum
När Niklas Hjulström nu sätter upp Galileis liv på Västmanlands Teaters Stora scen blir det hans sista föreställning där som regissör. Bertolt Brechts klassiska drama om vetenskapsmannen Galileo Galilei blir samtidigt en berättelse om sanning, tvivel och kampen mot en rådande världsordning, frågor som Hjulström tycker är högaktuella även i dag.
– Jag tycker att det är en thriller om att ifrågasätta makten, kanske framför allt när makten håller fast vid en lögn och betraktar alla andra som fake news, säger Niklas Hjulström.
Galileis liv skrevs av Bertolt Brecht under andra världskriget och kretsar kring vetenskapsmannen Galileis försök att utmana världsbilden som rådde under hans livstid 1564–1642. Med hjälp av sin kikare upptäcker han att verkligheten inte ser ut som den etablerade läran säger. Jorden är inte universums centrum, och det får konsekvenser.
För Hjulström handlar pjäsen i grunden om sökandet efter sanningen.
– Det är en pjäs som framför allt handlar om sökandet efter sanningen. Att hela tiden ifrågasätta. Även om vi är nästan säkra på att det är på ett visst sätt måste vi gå vidare och undersöka hela tiden.
Galileis ifrågasättande leder till konflikter med makten och han beläggs två gånger med yrkesförbud. Trots det fortsätter han att kämpa för sina idéer.
Det är just den kampen som Hjulström vill göra till dramatisk teater.
– Jag kan se på de pjäser jag har regisserat under mitt yrkesliv att jag gärna hamnar där. Jag ser gärna att det blir någon sorts hjältehistoria. Och i det här fallet så blir det som en thriller. Ska han gå i land med det? Ska han få igenom sina tankar?
Att valet föll på just Galileis liv har också en tydlig koppling till samtiden. Hjulström visste att han skulle göra en sista produktion på tora scenen, ett rum han tycker mycket om, men hade först tänkt sig en annan pjäs.
Sedan förändrades omvärldsläget.
– Jag insåg att nej, jag måste göra något som mer handlar om vår samtid. Det var precis när Trump hade tagit makten igen. Vi kan inte göra en mysig historia. Vi måste göra något på riktigt.
Samtidigt vill han inte att föreställningen ska bli en föreläsning om politik eller vetenskap. Han vill framför allt skapa en spännande teaterupplevelse där musik, skådespeleri och visuella uttryck får ta plats.
Och det visuella kommer att spela en stor roll. Kostym, mask, ljus och projektioner är viktiga delar av föreställningen. Även musiken får en särskild form genom Andreas Kullbergs mekaniska instrument.
– Det blir väldigt mekaniskt och gammaldags, men samtidigt digitalt drivet. Han gör verkligen något spännande där. Och i den här ingenjörsstaden är det inte helt fel.
Inte den klassiska bilden
I rollen som Galilei syns Robert Noack. Niklas Hjulström ville inte ha den klassiska bilden av en tung och grubblande vetenskapsman, utan en betydligt snabbare och mer oförvägen person.
– Jag ville ha en Galilei som inte är en tungsint tänkare, utan en witty, snabb person. Nästan lite på gränsen till naiv i sina förhoppningar om att faktiskt kunna förändra världen. Och det fångar Robert på ett mycket bra sätt.
Arbetet med föreställningen har pågått i omkring ett och ett halvt år. Till skillnad från flera av Hjulströms tidigare produktioner bygger den på ett redan existerande manus, men bearbetningen har varit en viktig del av arbetet.
Den största utmaningen har varit att förvandla Brechts idédrama till något som fungerar som dramatisk teater.
– Jag vill verkligen som sista föreställning presentera en spännande, visuell och musikalisk föreställning som också väcker tankar.
För Hjulström blir uppsättningen också den sista föreställningen på stora scen som han regisserar efter en elva år lång period som teaterchef på Västmanlands Teater. Efterträdaren Natalie Ringler är redan klar och övergången har pågått under de senaste månaderna.
– Jag lämnar över med varm hand. Jag är väldigt glad och tacksam över vad jag har fått göra här i Västerås. Jag har haft väldigt roliga år.
När han blickar tillbaka är det svårt för honom att välja ut en enskild höjdpunkt. Han lyfter i stället arbetet med att berätta västmanlänningarnas historier och att hitta balansen mellan högkvalitativ teater och låga trösklar.
Det han kommer att sakna mest är kontakten med publiken.
– Jag har varit ganska utåtriktad. Jag har haft mycket kontakt med publiken och tyckt att det har varit väldigt roligt och givande. Men personalen här är mina vänner. Det kommer att bli mindre av det när jag lämnar.
Men först väntar Galileis liv som har premiär den 26 september och spelas fram till den 7 november. Och om Hjulström får önska ska publiken lämna teatern med mer än bara en teaterupplevelse.
– Jag hoppas att folk ska tycka att det är spännande. Att de ska gå härifrån med en känsla av att ha varit med om något stort.