Hälla kvarn håller nyblivna 90-åringen Bror i form
Först till kvarn. Det har Bror Eriksson varit i 70 år nu. – Det är det här som håller mig pigg, säger den nyblivna 90-åringen som personifierar Hälla kvarn.
Jag får inte lyfta något säger de, det är tunga 50-kilossäckar. Men när de inte ser lyfter jag i alla fall, jag vill övertyga mig själv att ”än så länge orkar jag”.
Profil är ibland ett slitet och i många fall lite för fattigt epitet att ta till.
I Bror Erikssons fall är det så mycket mer än så.
– Han är det bästa vi har. Bror har betytt så mycket för Tortuna på så många olika sätt, säger gode vännen Hasse Rubin.
Vi träffas vid Bror Erikssons livsverk, Hälla kvarn i Tortuna.
Det är ungefär 500 meter från IP. Hjärtat för Sportklubben, TSK, har alltid klappat varmt.
Där var han ordförande i 13 år mellan 1963 och 1976.
– Det var säkert de som kunde gjort det bättre, men det var ju ingen annan som sträckte upp handen så jag tog det. Jag kan ju inte hålla käft på mig, säger han med ett skratt.
Så har det varit i många fall, föreningsengagemanget har varit stort genom åren och ordförandeposterna flera.
– Jag hade mitt första ordförandeuppdrag när jag var 15 år, sedan har det nog blivit en 8–10 stycken.
Som i VMK med 800 medlemmar där grabbarna Mats och Lars var framgångsrika motocrossförare.
– Då fick jag hälsa alla deltagare välkomna på torget i Västerås när vi hade VM i Sixdays. Fast när det skulle göras på engelska fick vice ordförande prata.
I Lions Tillberga har engagemanget varit stort, bland annat som president i flera av de 44 medlemsåren.
– Vi var runt i socknen här och sjöng och ”tiggde” pengar. Vi sjöng säkert ihop en miljon kronor genom åren som vi skickade bort vartenda öre av till de som behövde, säger Bror.
Fotbolls- och bandydomare har han hunnit med att vara också. Och förra året var han den äldsta traktorplöjaren i Sevallamästerskapet.
– Jag har plöjt med min Grålle där i 19 år.
Men vi tar det från början.
Några planer på att bli mjölnare och driva en kvarn fanns det alls inga när yrkesbanan skulle stakas ut i början på 50-talet.
Bror Eriksson läste till vägingenjör.
– Inte för att skryta, men jag var med och byggde den första start- och landningsbanan på Arlanda under utbildningen.
Sen kom en kvarn och framförallt en mjölnardotter i vägen för de planerna.
– Blivande Svärfar Joel (Karlsson) som drev kvarnen då sa att jag kunde jobba där en månad innan jag blev klar med studierna, minns Bror.
Det var 1952 – han är kvar där än.
Han gifte sig med sin Britta VM-sommaren 1958.
Tio år senare tog paret över kvarnen när svärfar Joel trappade ned.
– Hon var suverän Britta, hon visste vad det var frågan om. När revisorn kom var allting alltid i ordning – hon kunde hålla på i två dagar för att hitta en tioöring. Hon var noga.
Britta gick bort 1992.
– Då hade man kanske inte fortsatt med det här om inte grabbarna velat ta över. Jag tjatade inte på dom, de ville.
Grabbarna, det är Mats och Lars.
– Njae, det är väl egentligen han som styr fortfarande, säger sönerna med ett hjärtligt skratt och pekar mot sin far.
– Nejdå, grabbarna gör ett gott jobb, viftar Bror bort.
Han är på plats varje dag.
– Jag går upp klockan 4 varje morgon. Jag håller mest i kundkontakterna och passar telefon nu. Jag får inte lyfta något säger de, det är tunga 50-kilossäsckar. Men när de inte ser lyfter jag i alla fall, jag vill övertyga mig själv att ”än så länge orkar jag”. Men det kanske är dumt, säger han med ett flin.
Ihop med de kvällspromenader han tar runt samhället {”Två varv blir ungefär en halvmil”) så ofta han kan är det arbetet kring kvarnen som håller honom i form.
– Det håller mig pigg! Fast jag börjar få lite problem med synen, jag har grön starr. Och det är klart att det känns i kroppen att man fyllt 90 år, konstigt vore det annars.
De 90 åren firades storslaget för ett par fredagar sedan med kalas ute vid kvarnen.
– Det var 200 ungefär som kom hit och även 200–300 som grattade på Facebook. Det var ett riktigt bra kalas, säger Bror.
Bland annat fick han åka veteranbil runt samhället med kompisarna från Västerås Manskör.
Vad har varit bäst med att driva kvarnen under alla åren?
– Kunderna, säger Bror utan omsvep. Det är så roligt med alla som kommit hit genom åren och fortfarande gör, de är alltid så trevliga.
Historierna är också många såklart. Som den om damen som kom in och ville försäkra sig om äktheten när hon skulle köpa ägg. ”Är det riktiga bondägg?”. ”Nej, det är hönsägg”, svarade Bror.
