Pjäsförfattaren Mats Strandberg om arbetet med Salaligan: ”Inget har lämnats åt slumpen”

”Salaligan” är en verklighetsbaserad skildring av de ohyggliga brott som skakade en hel bygd. Under sex år på 1930-talet mördade den samvetslösa ligan – med ledaren Sigvard Thurneman i spetsen – fem personer i trakterna kring Sala.

Nu får händelsen nytt ljus genom Västmanlands Teaters föreställning.

Västerås Tidning fick en intervju via mejl med en kringflackande Mats Strandberg – Västanforssonen som har etablerat sig som Sveriges skräckförfattare. Nu gör han debut som pjäsförfattare, tillsammans med skådespelaren och regissören Mikael Kallin.

– Det har varit otroligt roligt och prestigelöst. Vi har verkligen kompletterat varandra. Det har varit en otrolig lyx att skriva tillsammans med regissören, så att vi redan från början kunnat diskutera hur saker ska framställas på scenen. Jag visste redan från början att jag ville ha en filmisk känsla i föreställningen. Att det skulle finnas mycket snabba ”klipp” och tvära kast mellan scener, säger Mats Strandberg.

Vad var det som gjorde att du fastnade för Sigvard Thurneman/Salaligan och ville vara med och berätta den här historien?

– För mig handlade det inte om brotten i sig, utan om det psykologiska pusslet. Hur kunde den här tafatta, underliga pojken samla alla dessa unga killar omkring sig och övertala dem att begå dessa fruktansvärda, bisarra brott?

– Hur blev Sigvard Thurneman den han blev? Och vad säger det om mellankrigstiden i vår hembygd?

Det ligger ett digert arbete bakom för att skaffa er en egen bild att försöka förstå vad som hände och varför – hur har ni tagit er an allt?

– Berättelsen om Salaligan är otroligt komplex. Den är rörig och spretig och nästan alla som uttalar sig är helt opålitliga. Det tog ett tag att hitta in i berättelsen. Min metod var att börja med att fylla hjärnan med så mycket information som möjligt. Utskrifter av förhör, böcker om magi och filosofi som Sigvard läste, samtida tidningsartiklar om rättegången och så vidare. Det var när vi hittade transkriberingar av samtalen mellan Sigvard och Olof Kinberg som allt lossnade (Kinberg har ofta kallats för ”rättspsykiatrins fader” i Sverige och var den som skulle avgöra om Sigvard hörde hemma på mentalsjukhus eller i fängelse, reds. anm.).

Mats Strandberg fortsätter:

– Mötet dem emellan var så oerhört spännande, roligt och rörande. Det fick bli ramhandlingen. Här fanns det psykologiska pusslet. Det är ett möte mellan två totalt olika världsbilder som krockar – den ockulta och den vetenskapliga. Men de har också mycket mer gemensamt än man kan tro i början. Kinberg är en modern man för sin tid, och det innebär bland annat att han är rasbiolog. Båda har en tro på ett slags övermänniska.

Hur mycket skiljer sig det här från allt tidigare du gjort?

– Det är roligt på helt olika sätt. Jag älskar att samarbeta, och det är så kul att se skådespelarna, Mikael, scenografen och kostymören, ljussättaren och kompositören och alla de andra blåsa liv i texten. Jag har varit med på repetitioner så ofta jag kunnat. Varenda replik kan sägas på 20 olika sätt. Det är fascinerande.

Vad säger du om det stora förhandsintresset med slutsålt i omgångar, flera nya datum släppta och flytt till Stora scenen?

– Det är ju först och främst otroligt roligt och inspirerande att så många ser fram emot att titta på resultatet av vårt hårda arbete. Naturligtvis är jag också lite nervös, det här är ju den första pjäs jag skriver, men jag känner mig trygg i vetskapen om att vi har gjort vårt absolut bästa. Inget har lämnats åt slumpen, vi har inte slarvat eller tänkt ”good enough”, och varje beslut är noga övervägt. Det ger en trygghet.

– En annan sak som gett mig lugn är att vi har träffat flera av de efterlevande, både i arbetet med manuset och i samband med repetitioner. Det känns viktigt med en sån här historia att de inte känner att vi berättar den på ett oansvarigt sätt.

Varför tror du att intresset är så stort?

– Det är ju true crime, en genre som är otroligt stor nu. Men framför allt är det här en historia som är väldigt lokal. Ligan är fortfarande omtalad. Det är nästan 100 år sedan de satte skräck i bygden, men morden fick oerhörda konsekvenser, i många led och många generationer.

Hur tror du publiken kommer att regera på föreställningen?

– Framför allt vill jag att det ska vara spännande och väcka många tankar. Jag vill att folk ska gå hem och prata vid middagsbordet hela kvällen, fortsätta lägga pusslet.

Själv kommer han också att ta plats i salongen på Västmanlands Teater – mer än en gång.

– Självklart, jag kommer att se den så ofta jag kan!