Melankoliska mellandagstankar
Jag är inte ensam, i år var vi många som tvingades fira julen på ett annat sätt än vad vi är vana vid. En del av oss har förlorat någon kär. Andra har ”bara” behövt hålla distans, men kan ändå hoppas på kommande jular. Vi bär alla på speciella minnen och förhoppningar inför denna högtid som just passerat.
Jag kan konstatera att en annorlunda jul inte är fel, den kan bjuda på mycket nytt och spännande.
För egen del gick det ganska bra, tack vare ”stöd” av Facetime från nära och kära i Västerås som satt hemma i ofrivillig avskildhet.
För första gången i mitt liv firade jag min jul i Skåne och det bjuder på massor att skriva hem om …
I november, när hoppet om att fira en Västeråsjul kändes relativt realistisk, pratade jag med mamma i Västerås. Vi undrade båda om november någonsin varit så mörkt?
Tack och lov att både Malmö och Västerås stad gör sitt för att lysa upp respektive city. Malmös mest kända torg, Gustav Adolfs torg, smyckades med allehanda ljusinstallationer, färgglada julklappar, rosalila glitter i träden i god tid före första advent.
Öresundsbron har vid varje söndag i december tänt upp ett av brofästena i vitt ljus så att det ser ut som Adventsljus och till julafton ändrades de vita ljusen till julerött, mycket vackert. Likaså Västerås fina röda hjärtan och ljusformationer över Stora gatan, Vasagatan och Stora torget. I år tror jag att alla ljus som tänds centralt och hemma har haft en extra stor betydelse.
Dagarna gick och mamma och jag bestämde i början av december att detta år blir det en jul på 60 mils avstånd mellan oss.
Tack vare goda vänner erbjöds jag att fira julen i Skåne, ute på vischan mellan Malmö och Svedala. Lite som att befinna sig i Surahammar tänker jag, med allt vad naturen har att erbjuda, nära, samtidigt som storstaden nås inom 20 minuter. Omgiven av gröna åkrar, mysiga skånelängor och djurrika skogar spenderades julen 2020.
Utanför Svedala andades naturen mer vår än de snöigare jularna hemma i Västerås. Här såg snödropps-knopparna ut att när som helst spricka ut och grönkålen och persiljan växte krispigt i landet.
Julaftonspromenaden gick genom bokskogar fyllda med vissna löv på marken i kuperad terräng, djupt grävda grävlingsgryt, och tydliga sovplatser för vildsvin.
Olika spännande rovfåglar cirkulerande i luften under vår friska promenad och efter ett tips avbröt jag till och med Kalle Anka för att gå ut och filma rovfåglarna med det bästa av namn, ”Glador”. Det var en mäktigt syn, att se 17 stycken rovfåglar segla i vinden i den skånska skymningen.
Juldagsmorgonen glimmade och i solsken och måttliga vindar kändes det nästan helt naturligt att paddla kanot. Ute i den pittoreska sjön omgiven av svindlande skånskt landskap och vita hägrar i pilträden runtomkring kändes en annorlunda jul så rätt. För första gången paddlade jag kanot och dessutom i juletid, på en liten sjö nära Sturup, så annorlunda – ljuvligt och juligt.
Nu är jag tillbaka hemma i Malmö och min träningsvärk efter paddlandet har inte ännu gått över …
De måttliga vindarna i Svedala kring jul har bytts mot stormvindar de senaste dagarna här i Malmö. Jag tror att dessa starka vindar blåser bort allt det gamla och påminner oss om att det är ett nytt år. Det blåser nya friska vindar och våren och ljusare tider väntar!
Jag önskar alla västeråsare ett riktigt Gott nytt år!
