En reklamräv reflekterar: Jag erkänner mitt beroende
Som jag förstår är förnekelsen alltid en del i ett beroende. Åtminstone i början. Och det är klart, vem vill egentligen säga sig vara beroende? Eller missbrukare? Men missbruk vill jag inte prata om här. Har inte den kunskapen och missbruk är för mig ett mycket svårare tillstånd. Och det finns inga jag respekterar mer än de som tagit sig ur detta sitt helvete. För det är nog vad det är. Heders!
Så tillbaka till beroenden. Och visst har vi dem väl alla? Men varför är det så svårt att erkänna? Och var går gränsen? Jag tippar trav varje lördag, aldrig i veckorna – missbruk? Jag dricker vin varje helg, ibland ett glas i veckorna – missbruk?Säsongsvis läggs mycket fokus på att komma ut till vårt kära Almö-Lindö för en bastu med tillhörande dopp – missbruk? Förresten, finns det något godare än en öl efter denna fina ceremoni? Det kan väl ändå inte ses som ett missbruk?
De vi tidigare kallade träningsnarkomaner finns, och de blir inte färre. Beroende av träning, det låter väl inte så dumt? Det måste väl vara enkelt att erkänna? Oftast förknippar vi ett beroende med något negativt. Därav förnekelsen?
Därför undrar herr krönikör varför han ända fram till nu förnekat sitt smartphone-beroende? Ser vi dagens mobiltelefoner som något negativt? Eller är det de flestas, även min, överkonsumtion som vi förnekar? För mig, som kanske gömmer mig bakom att jag ibland inte är på Facebook på en vecka, blev det härförleden väldigt tydligt. Min iPhone gick sönder. Och det var ingen rolig historia.
Samtal kom in, men jag kunde inte svara. Det gick att ringa ut, mottagaren svarade men kunde inte höra mig. Och med en daglig ringa-lista på säkert 10–15 samtal, ger detta en lätt känsla av panik! Och då visste jag inte ens att kommande vecka skulle det läggas minst 25 timmar av ”praktiskt fixande”, och säkert dubbla den tiden bekymrandes över alla konsekvenser.
Mina reflektioner, jag ...
... blir förbaskad när vår åtta år gamla digitala badrumsvåg går sönder, medan jag hann acceptera att en mer än tio gånger så dyr iPhone nog inte har en livslängd på mer än ett.
... tänker skaffa mig en reservtelefon. Dåligt fungerande och låsta lånetelefoner, samt en tålamodsprövande jakt på gamla koder ska bli ett minne blott.
... höll nästan på att börja prata med en okänd bordsgranne på lunchrestaurangen. Fatta hur stressad man blir, tio minuter tidig till lunchmötet och ingen mobiltelefon.
... kan inte begripa hur vi innan mobilens GPS kunde hitta ut till motorvägen från spanska och italienska flygplatser.
... blir så glad över små entreprenörers förståelse för sina kunders problem och deras engagemang att lösa detta. Och förvånad över drakarnas avsaknad av dito.
Det är svårt att förstå, men hur kunde jag leva i nästan 50 lyckliga år, innan jag insåg behovet av en smartphone? Och i dag inser jag mitt beroende.
Med det sagt, tillönskar jag er en glad sommar, ta hand om era kunder och må era affärer vara goda!
