VSK-kaptenen: ”Det är en nytändning”

Efter fyra framgångsrika och guldskimrande säsonger – innehållande bland annat två SM-guld, ett cupguld och ett World cup-guld – har Olle Wiberg lämnat sitt tränaruppdrag i VSK.

Men ersättaren är inte direkt något okänt namn inom VSK och bandyfamiljen.

Med sex SM-guld, fyra VM-guld och medlem i Hall of Fame är den förre storspelaren och VSK-ikonen Stefan ”Lillis” Jonsson en av de största som gjort det mesta.

Förutom att träna ett damlag.

– Kul och spännande, säger ”Lillis” som har Emma Hansson vid sin sida.

Han kommer in i ett utmanande läge där VSK på relativt kort tid tappat viktiga kuggar som Matilda Plan, Malin Persson och Malin Hedfors. Dessutom inför den säsong Malin Kuul och Virva Rylander som båda slutat samt Linda Lohiniva och Emelie Åkerlund som båda är gravida.

– Det är ryggradsspelare vi tappat givetvis.

Men ”Lillis” ser samtidigt uppdraget som inspirerande – och chansen att bygga något nytt.

– Vi håller på och nöter med att bygga upp ett till stora delar nytt spel. Vi har en bit kvar innan det sitter ordentligt, men jag tycker ändå att vi har kommit rätt långt.

Anledningarna är flera.

– Det är väl en kombination av spelaromsättningen och så har jag mitt sätt att tänka bandy också som jag vill införa.

VSK-kaptenen och norska landslagsspelaren Charlotte Selbekk välkomnar det nya.

– Oberoende av hur bra tränaren är så behöver man lite nytt ibland, allt blir roligt när det är nytt. Nya övningar, nytt sätt att ta sig an en match. Det var absolut rätt läge att få in ”Lillis”.

Känns det som en nystart?

– Det gör det verkligen. Även fast vi är många som har spelat ihop några år nu så är det som att det är ett nytt lag. Det är en liten nytändning för alla. Det känns absolut som att det var något som behövde hända, säger Selbekk.

Kommer det att innebära mer ansvar för dig i år som en av ”veteranerna”?

– Det är klart att jag har ett stort ansvar som kapten (andra året), men jag hade rätt stort ansvar redan förra året. Det är snarare nästan lite mindre i år. När flera spelare får nya roller är det fler som får mer ansvar.

Hur känns det att bygga upp en ny spelidé?

– Det känns kul, men det kommer att ta tid. Nu är vi på en resa och vi vet att varje vecka så utvecklas vi. Det gör att, i alla fall jag, får lite mer nytändning till matcherna också.
Oberoende vilka vi möter så är det något vi vill visa.

Målsättningen för säsongen är trots allt det nya fortsatt högt satt för 2019, 2020 och 2021 års finallag.

– Jag har sagt att vi ska vara topp fyra i serien. Sedan är det ingen vild gissning att vi och Villa möts i finalen. Villa är outstanding och har haft chans att bygga upp sitt spel under många år med i stort samma spelare. Men de är inte oslagbara, säger Lillis.

Nej, för det är fortfarande inget som helst snack om att även årets VSK-upplaga håller hög klass.

När förbundskaptenen och tidigare VSK-tränaren Olle Wiberg tog ut säsongens första landslagstrupp i september innehöll den hela sex grönvita spelare – målvakten Isabelle Larsson, försvararen Julia Norrman, mittfältarna Kajsa Ericsson (ny från Skutskär), Bella Aronsson och Mathilda Eklund samt anfallaren Edit Ljung (ny från Skutskär).

”Lillis” Jonsson ser överlag en ljus framtid för VSK.

– Vi har 150 tjejer som spelar bandy i VSK. Vi har ett F16-lag som vann en cup förra helgen och där det finns spelare på sikt att plocka upp i a-laget. Det är svinroligt att det finns såna möjligheter.

Hur är känslan när premiären närmar sig?

– Det är alltid en skön känsla en premiärvecka.

Om lördagens premiärmotståndare KS Bandy säger VSK-tränaren:

– Vi har mött dom i cupen tidigare i höstas (seger 8–2) och det kändes bra. Ska vi vara topp fyra i serien ska vi naturligtvis vinna den här matchen.

Selbekk flaggar samtidigt för att serien blivit jämnare i år:

– Det börjar mer och mer bli som herrbandyn varit nu några år, att det är flera lag som kan utmana. Det bevisades bara i söndags när vi mötte Uppsala (5–5 i sista träningsmatchen mot nykomlingen, reds. anm.).

– Jag vill passa på att hylla att dambandyn är på frammarsch. Det känns jäkligt inspirerande bara det, att vi vet att det finns ingen match där vi kan ställa ut skridskorna.