Västeråsaren Josefine: ”Jag var Kristi bruds slav” 

Josefine Frankner är idag beteendevetare och en återkommande och eftertraktad föreläsare för bland annat polismyndigheten, brottsofferjouren, psykiatrin, kyrkor, skolor och näringsliv. Teman som föreläsningarna berör är normalisering, beroendeställning, bedrägeri, våld i nära relationer, uppbrott och anhörigstöd, så som entreprenörskap, där negativa upplevelser blivit till styrka och kreativa processer. Dessutom är hon, tillsammans med Cecilia Gustavsson, författare av boken ”Kristi bruds slav: Mitt liv i sektens hjärta”.

När Västerås Tidning träffar Josefine berättar hon öppenhjärtigt om hur hon redan som 14-åring, nyinflyttad till Uppsala och ny som medlem i en kyrka sögs upp av den starka karismatiska barnpastorn Åsa. Närmare bestämt Åsa Björk – senare i media ”världsomtalad” som Åsa Waldau, Kristi brud.

– Jag var en väldigt nyfiken tonåring med bra självförtroende och jag älskade mitt liv. Jag älskade skolan och ville bli advokat, men där och då ändrades mitt liv.

I början fick hon mycket positiv uppmärksamhet av barnpastorn.

– Jag fick vara med och hjälpa till, leda barnkörer, jobba i kaféet, vara med i kyrkans radio och mycket annat. Hon anförtrodde sig åt mig och jag kände mig betydelsefull. Sen gick allt väldigt fort.

1994, snart 18 år gammal, tre och ett halvt år efter sitt första möte med barnpastorn hoppade hon av skolan och flyttade till Knutby, dit Åsa Waldau flyttat.

– Där blir jag kvar till 2016.

Idag med ”facit” i hand ser Josefine det som om att hon blev ”radikaliserad” av barnpastorn vilken drevs av sina egna motiv och fångade in henne i ett utnyttjande av person i beroendeställning. Ensamagerande och skild från vad kontexten som helhet stod för.

– I mina studier har jag även fått se hur tendenser och liknande processer som förde mig till att bli isolerad i en sekt kan uppstå i andra sammanhang: i dysfunktionella parrelationer, i familjer, i gängmiljöer och på arbetsplatser som exempel.

Åren från att hon var 14 fram tills att hon var 18 år är den mest allvarliga delen.

– Innan man tar de första stegen i en ”destruktiv” riktning så kan omgivningen ha stor möjlighet att hjälpa, sen blir isoleringen tuffare att ta sig igenom.

Åtta år efter att hon träffat Åsa Waldau för första gången började något som kallas Kristi brud-eran. Kring den villoläran var den välkända Knutbysekten uppbyggd där Josefine utåt blev Åsa Waldaus assistent. Bakom fasaden förekom psykisk och fysisk misshandel under många år gentemot Josefine, men hon var långt ifrån ensam om att utsättas.

– Med små steg över tid så kan man säga att jag blev Kristi bruds slav. Det är ett väldigt starkt ord, men jag inser att det är så det blev.

Hon berättar att det skulle till en djup personlig tragedi för att allting till slut skulle rämna för henne och hennes familj. Tragedin gjorde att de äntligen lämnade Knutby sommaren 2017.

Vid uppbrottet bestod hennes familj av hennes man och deras två barn. Efter 25 år vid sidan av Kristi Brud skulle hon ”vakna” och lämna Knutbysekten. Josefine hänvisar till sin bok där hon berättar kronologiskt om sin och familjens resa genom Knutby sekten.

När de kom till Västerås var det med få ägodelar och utan besparingar.

– Vi hade nästan ingenting förutom några kartonger med bland annat foton och dokument, en fin byrå, en spegel och ett piano. Inget som var vårt. Men det vi hade det var oss själva och våra barn och här i Västerås fick vi ta emot vårt tredje barn som i allra högsta grad blev till en ny start för hela vår familj.

Josefine säger att det har varit helt fantastiskt att få erfara vilken hjälp familjen fått här i Västerås.

– Allt från vår släkt, nya vänner till olika instanser inom Västerås kommun som centrum mot våld. Och även hur vården har slutit upp med barnmorskor, läkare, terapeuter och psykologer och hjälpen som berört våra barns skolor.

Efter en tid började det bubbla av idéer i Josefins huvud.

– Jag dammade av mina gamla betyg, började på Hermods och läste upp betygen till gymnasiekompetens för att sen ta en examen som beteendevetare. En sådan fantastisk resa där studievägledare och personalen på Hermods, VUC och VUC-resurs bistod mig till tre studieår på Mälardalens universitet.

– Varje del har varit avgörande för min slutförda filosofikandidatexamen, för att inte tala om alla studiekollegor som berikat mig enormt.

Josefine fortsätter.

– När det kommer till mitt bolag PRO FRI AB har jag som entreprenör fått hjälp att utvecklas tack vare bland annat Almi Mälardalen och de generösa klimat som jag möter i företagarvärlden här i Västmanland.

Nu är hon som sagt egenföretagare och beteendevetare som föreläser med ett inifrånperspektiv om när livet gått rejält snett men också om hur man kan ”ta sig upp på banan igen”.

– Jag kan ge mitt bidrag genom att öka kunskapen om att möta individen bakom till exempel gängkriminalitet, kvinnoförtryck eller sekter. Det gäller att kunna se de bakomliggande orsakerna till normaliseringsprocessen i varje individ.

Idag med allt meningslöst våld så säger Josefine att man på något vis måste skapa mening, annars kan de se hopplöst ut.

– Det gick att vända, det gick att skapa kreativa processer och dra nytta av mina upplevelser. Jag har mycket kvar, men det har skapat en mening för mig att få utbilda andra om allt det jag utsatts för. Hoppet för mig ligger i att det gick att ta sig ut ur isoleringen trots att jag trodde det var kört.