Pelargonen – en liten kulturskatt
De tillhör ett släkte som omfattar 400 kända arter och är en av våra populäraste krukväxter. Nu vaknar de till liv på fönsterbrädor, i balkonglådor och i utomhuskrukor. Med rätt skötsel och omvårdnad kan en pelargonia bli både gammal och utveckla en viss personlighet.
När vi köper växter i blomsterbutiken eller handelsträdgården är det lätt att glömma bort att många arter hör hemma i ett annat sammanhang. Så är det till exempel med pelargoner, som ursprungligen är en ökenväxt, där de flesta arter förekommer i södra Afrika.
Hur en ökenblomma hamnat här i kalla Norden är en lång historia. För att dra den kort kan man säga att pelargonen haft olika storhetstider som påverkat dess spridning. Under slutet av 1700-talet odlades den i orangerier och herresäten och ansågs vara exotisk. Det var alltså bara en liten del av befolkningen som hade tillgång till pelargonen som modeblomma.
Men redan på 1840-talet började intresset för pelargonen minska i borgerliga kretsar, för att i stället börja sprida sig ut till de breda folklagren i stugor och torp. I svensk folkkultur har det sedan dess alltid funnits plats för pelargoner.
Stor spridning över landet
Det finns förstås en anledning till att vi har något av en egen pelargonskatt i Sverige. Dels har generationer år efter år förnyat sina plantor, och på så sätt spridit dem vidare till andra genom att byta skott. Dels har de gamla sorterna (zonalpelargoner) varit tämligen tåliga för vårt klimat.
Mårbackapelargoner tillhör exempelvis den art som spridit sig snabbt på 1900-talet, och som av många anses extra enkel att förnya. Kanske också den pelargon som fått ett uppsving ännu en gång genom sin bleka rosa färg?
Bosse Rappne, känd trädgårdsmästare på slottsträdgården Ulriksdal, berättar om dess historia
– Mårbacka var en sån där stickling man kunde nypa av hemma och så tog man den i fickan och åkte iväg i häst och släde till grannbyn på fest. När man kom fram sattes sticklingen i jord och efter några veckor så hade man en ny planta.
Att gamla pelargoner finns bevarade över hela landet hänger även samman med hur människor förr i tiden flyttade dit det fanns arbetstillfällen. I Dalarna har man hittat extra många gamla pelargonsorter som man tror hänger samman med ”trädgårdskullorna”. Att unga kvinnor jobbade som trädgårdsarbetare i bland annat Stockholm under sommarhalvåret var vanligt. Förmodligen tog de med sig skott hem av de sorter de tyckte var bäst och vackrast.
Kärt barn med många namn
Det är inte ovanligt att gamla pelargoner bär många smeknamn. I Småland återfinns till exempel zonalpelargonen ”Emma Hössler”. När Botaniska trädgården började samla in pelargoner i mitten av 1990-talet fick de in väldigt många sorter som funnits i olika familjers ägo i flera generationer. Namn som ”Judith”, ”Tyras gamla”, ”Kerstinblomma” och ”Tant Elsas pelargon” är bara några exempel. Något som vittnar om att även en krukväxt kan bli både gammal och utveckla en viss personlighet.
Den som är road av att lära sig mer om pelargoner kan gå med i Svenska Pelargonsällskapet. Varje år utser sällskapet en favoritpelargon. I år röstades stjärnpelargonen med det feminint klingande namnet Kellette fram.
Förutom att utse årets favoritblomma vårdar sällskapet gamla sorter, byter sticklingar och skott med varandra samt ordnar olika träffar och seminarier för att öka kunskapen om pelargonen som kulturväxt.
