"Har alltid fått höra att jag varit någon form av teaterapa"

Född och uppvuxen i Västerås flyttade han 2014 till London för att studera teater i tre år.

– Jag har alltid fått höra att jag varit någon form av teaterapa och efter studenten började jag jobba för en frigrupp, Awake Projects i Västerås.

Via dem fick han klart för sig att han ville jobba med scenkonst eller kultur.

– Under den tiden så blev det mer konkret att det här verkligen var något om man kunde jobba med.

Han säger att han sökte lyckan i London där han tilltalades av mångfalden både i staden och på skolan han gick på.

– I Sverige är utbildningssystemet inom scenkonst väldigt homogent med samma perspektiv, vilket det inte var i London.

Under utbildningen började han skapa sina egna möjligheter, bland annat genom att starta en teatergrupp där han både producerade och regisserade. De spelade sin pjäs på Västmanlands teater, i Paris, London och även i Edinburgh på världens största teaterfestival.

Johan gick även ett sommarprogram utanför New York inom den experimentella avantgarde- svängen ledd av den Amerikanske välkände regissören Robert Wilson.

– Det ledde till att jag jobbade för Robert Wilson de fyra kommande somrarna, vilket jag ser som en riktig merit.

Det är omöjligt att räkna upp alla projekt och pjäser Johan Bark regisserat och deltagit i men en av de han värdesätter mest är en uppsättning förra våren precis innan coronan slog till.

– Då fick jag projektleda en opera till minne av Beethovens 250-årsdag, ett samarbete mellan Örebro länsteater, Svenska kammarkören i Örebro och Svenska radiokören i Stockholm. Det deltog snudd på hundra personer och allt skulle regisseras ihop under en vecka. Det var ett projekt som vi ändå lyckades med som jag är väldigt stolt över.

Konstnärligt är han mest stolt över det senaste han regisserade, vilket var på sin gamla skola i London.

– Innan jag kom dit fick jag sitta två veckor i karantän på ett hotell, inte så lyxigt som det låter. Vi repade med munskydd och hade alla förutsättningar emot oss. Det var en befriande häftig känsla att vi lyckades trots restriktionerna.

Som ung mötte Johan en del fördomar ar på grund av sin ålder.

– Lite kritik jag vill rikta mot branschen är att den är väldigt åldersdiskriminerande. Man ser ofta meriter och kompetens synonymt med ålder, vilket inte alltid är fallet.

Johan säger att några av de egenskaper som gör honom till en bra regissör är att han är lite av en arbetsnarkoman.

– Jag lämnar aldrig arbetet halvgjort, teater kan vara lite spretig och högintensivt så det tror jag att arbetet kan lida av annars. Sen är jag duktig på att se en helhet och är ordningsam. De som jobbar på en viss nivå är ofta det, det är för mycket pengar och logistik inblandade för att låta det lösa sig självt, i alla fall i större projekt.

Framöver har Johan Bark fullt upp.

– Nästa vecka kommer vi att repa klart Sound of Music på Stora scenen på Stockholms stadsteater, där jag är regiassistent. Den skulle ha premiär i mars förra året men nu i augusti blir äntligen premiären av.
Parallellt med det ska han regissera en serie happenings som kommer att ske på Sergels torg i samband med att de nobelprisnominerade tillkännages.

– Och så har jag äntligen en premiär på Teater tre som jag samarbetar med, det ska bli kul.

Avslutningsvis säger Johan att det bästa med hans jobb är att få jobba med så många olika människor och konstformer i ett sammanhang.

– Att anta spännande och ofta tillsynes omöjliga projekt, och med det hoppas beröra och underhålla dem som tar del av det.