Alessandro drömmer om att leva på motocrossen
Prisskåpet hemma i pojkrummet på Hammarby i Västerås är fyllt till bristningsgränsen hos tolvårige Alessandro Seljeson. Han lever och brinner för motocrossen och har drömmen klar: – Jag vill bli proffs i USA, säger han.
Alessandro vet vad han gör om helgerna. När fredagen kommer, då packar han in sin motocross i bussen och åker iväg för att tävla.
– Vi är på tävlingar varje helg. Fredag kväll åker vi från Västerås, på lördagsmorgnarna testar vi banan och sedan är det dags för race.
Så har livet sett ut – året runt – under de senaste fem-sex åren.
Det blir många nätter i bussen för familjen. Oftast är det Alessandro och pappa Micke. Men ibland följer även mamma Pia med.
Och tävlandet går minst sagt bra för Alessandro. Bara i år, under första året i 85-kubiksklassen, har det blivit 13 pallplatser och två segrar på 24 starter.
Alessandros styrka sitter i kurvorna och hoppen. Och det är också hoppen som är roligast.
– Man flyger flera meter upp i luften. Det är en skön känsla, säger han.
Körde innan han cyklade
Trots sin ringa ålder har Alessandro hunnit samla på sig mycket erfarenhet. Faktum är att han lärde sig köra cross innan han lärde sig att cykla utan stödhjul.
– Jag började köra när jag var tre år, berättar han.
Trots att Alessandro bor i Västerås tävlar han för MSK Hammaren i Surahammar.
Anledningen till att han valt att köra för bruksklubben och inte VMK är bland annat att Alessandros pappa Micke har sina rötter i Surahammar och själv körde för MSK Hammaren när han var aktiv.
Allvarlig olycka
Micke Seljeson var själv en lovande crossåkare. Men i hans fall satte en allvarlig skada stopp för karriären.
– Jag voltade framåt och slog i huvudet i marken. På den tiden var hjälmarna inte lika bra som idag, säger Micke.
Istället hjälper han nu sonen att lyckas inom motocross-sporten.
– Jag tränar honom på samma sätt som min pappa tränade mig när jag var ung. Vi nöter bland annat mycket kurvor och då är det repetition som är nyckeln. Man kör samma kurva om och om igen fram tills att den sitter perfekt. Då går man vidare till nästa kurva.
Hur är det att ha pappa som tränare?
– För det mesta bra, men ibland förstår jag inte vad han tänker, säger Alessandro och skrattar.
Nästa helg tävlar han i Kil där det är USM-final i 85-kubiksklassen.
