Brännbacks EM-succé – tog historisk medalj: ”Kändes oövervinnlig”
Med en vacker inramning i Innsbrucks Olympiahall från vinter-OS 1976 nådde västeråsaren Alicia Brännback en stor milstolpe och säkrade Sveriges första och hittills enda EM-medalj i taekwondons tuffa klass för damer 18–30 år.
Publicerad
Senast uppdaterad
Vid det 16:e Europamästerskapet i taekwondons tekniska gren Poomsae – där utövarna bedöms av domare efter att ha presenterat förutbestämda mönster – reste 30 av Europas bästa landslag till Österrike där den första EM-turneringen arrangerades för exakt 30 år sedan.
På plats för att representera Sverige fanns internationellt rutinerade västeråsaren Alicia Brännback.
Hon har ett EM-silver från tidigare, från Turkiet 2019. Men det var i den betydligt smalare tävlingsgrenen poomsae ”beach”.
Nu handlade det om den globala tävlingsgrenen ”recognized poomsae” som också ligger till grund för världsrankingen.
Och just klassen individuell dam 18–30 år anses vara en av de allra tuffaste att ta medalj i.
Västeråsaren gick in i tävlingen som fjärdeseedad av de 28 deltagarna, vilket innebar att hon kunde möta världsettan tidigast i en semifinal.
Vägen till medaljen skulle dock bli mycket tuff – efter seger mot en norska med knappa marginalen 0,6 poäng blev det ännu tajtare i kvartsfinalen. Där ställdes Alicia Brännback mot flerfaldiga EM-medaljören från Spanien Estela Andrade.
Efter en dramatisk match så kunde den svenska klacken vråla av glädje när det stod klart att Västeråstjejen vunnit med 0.1 poäng och därmed säkrat Sveriges första medalj i klassen någonsin.
Samtidigt en skön revansch för Brännback för senaste EM-insatsen i Portugal 2021 – och slutet på en lång och tuff satsning som började för exakt två år sedan.
”Även då gick jag in i turneringen med en hög seedning och fick en bra väg fram mot medaljerna. Då var det upplagt för medalj men jag fick uppleva en enormt smärtsam förlust redan i första omgången”, skriver hon till Västerås Tidning.
Efter det gick hon tillbaka till ritbordet med sin coach och fundera på vad som skulle bli bättre, trots att alla fysiska förberedelserna fanns där.
Jag tror på mig själv på riktigt nu och det gav resultat! Det var mitt hemliga vapen
”Är det något jag har lärt mig sedan 2021 så är det att du kan träna så mycket du vill och orkar men utan att ha riktigt bra stöd och verktyg för den mentala förberedelsen så är det svårare. Jag tror på mig själv på riktigt nu och det gav resultat! Det var mitt hemliga vapen.”
”Jag kände mig oövervinnlig i mina ronder och det fanns ingen som skulle stoppa mig från medalj”.
Väl i semifinalen ställdes hon ännu en gång mot världsettan Eva Sandersen från Danmark som ännu en gång blev för tuff
Utöver att tävla så visade Alicia även tränartalanger. Hon var utsedd till coach för Sverige då två av henens egna elever fanns med i truppen. Och båda hennes adepter, Ellen Eckerström och Mille Bergh från Stockholm, tog medalj.
Nu väntar en välförtjänt vila efter en tuff säsong.
”Det ska bli skönt att lägga dräkten åt sidan en stund och återgå till ett lite mer normalt socialt liv även om försäsongsträningen inför 2024 startar upp ordentligt i mellandagarna med ett stort läger. Sen misstänker jag att det inte dröjer många dagar innan jag är tillbaka i lokalen ändå”, säger EM-bronsmedaljören.
