Västeråsmusikern släpper nytt – efter 23 år: ”Livets väsentliga”

Grönvitt, blåvitt och skimrande rött.

Det är temat på Janne Anderssons nya ep ”Bandy, Finland, Kärlek”, som kom ut i slutet av 2023.

– Jag har försökt hitta ett tema till de tre skivor jag släppt genom åren. Denna gång står det för livets väsentliga: Bandy på vintern, Finland på somrarna och kärlek i allmänhet!, säger artisten.

De finska rötterna finns på mammans sida.

Starka VSK-rötter

Och rötterna till bandyn och VSK? Ja, de slingrar sig långt bakåt i familjeträdet och är djupt rotade.

– Det sitter i sedan födseln, vi är många generationer grönvita. Farfar, farsan, brorsan och sedan mitt syskonbarn ”Jocke” som jag började släpa med på både bandy och fotboll när han var 2–3 år och nu hans barn.

Janne Andersson hoppas få se sitt kära VSK spela final på hemmaplan i vinter.

– Det ser riktigt bra ut tycker jag och det vore konstigt om det inte blev vi och Villa i final. Det blir häftigt.

Men åter till musikkarriären.

Den resan startade redan i slutet av 1970-talet i Västerås.

– Jag var bland annat med och bildade bluesbandet Svartåns Delta 1979. Då var bluesen ganska hot här, mycket spelningar på Bryggis och 88:an.

Även banden Big Boss Men och Rags to Riches var han medlem i.

– Vi spelade bland annat på Village med Percy Barnevik (gamla ABB-bossen, reds. anm.) i publiken. Men han var väl inte särdeles intresserad, haha.

Sedan har han, som han uttrycker det, ”harvat på” som trubadur i över 20 år.

– Det var ju som det är för trubadurer – allt från bröllop till begravningar och däckbytardagar på OK, säger Janne med ett leende.

”Som ett äktenskap”

Men även med återkommande spelningar på Bondtorget (nuvarande Bellman) och som ett stående inslag på Odensvikrogen (nu Alberts Pub).

– Jag blev bra polare med ägaren Simon, det blev som ett äktenskap nästan! När han la ner kände jag också att det fick räcka.

Hur stor betydelse har musiken haft i ditt liv?

– Väldigt stor. Ett tag funderade man på om man skulle satsa fullt ut. Men det hade nog blivit en ganska tuff och jobbig tillvaro.

Men han fortsätter att göra musik. Sedan ett par månader finns den tredje ep:n ute, 23 år efter den senaste.

– Jag har hållit på med den i fem år, så jag är jäkligt glad och lättad att det äntligen blev av. Jag har väl inga större ambitioner egentligen, mest få ner det på pränt för de närmast sörjande. Får man lite uppmärksamhet så är det naturligtvis roligt.

Var hämtar du inspiration ifrån till låtarna?

– Man sitter ju och funderar på balkongen, på en kryssning eller på tåget. Det är tänkt att vara självupplevt i grunden – sedan får man väl alltid överdriva lite, haha.

Han har spelat in skivan i Studio Västerås på Vallby.

– Med studiokillen Stephan Lövstrand vilar allt i trygga händer. Sen är jag tacksam över bandet jag fått lira med också – Ilpo ”Ippe” Panttila, Anders Åberg, Thomas Åhs och Torbjörn ”Tobbe” Keijser. Väldigt duktiga och välkända figurer i Västerås musikliv.

”Bandy, Finland, Kärlek” finns på Skivbörsen.

– Sedan finns alla låtar på Spotify, även de gamla.

Och så var det det här med Evert Taube-utmärkelsen.

Året var 1998 och Radio Västmanland hade utlyst tävlingen ”Västmanlands Evert Taube”.

– Den vann jag och det var lite kul. När vinnarlåten spelades på radion tänkte jag ”jag har lyckats!”.