Pandoras hitmakare har sadlat om till författare: ”Vi visste inte då att vi var pionjärer i genren” 

Magin med det som skulle bli Pandora uppstod när Peter och hans kompisar Henrik Andersson Tervald, tidigare back i VIK Hockey och Martin Ankelius, från popduon So What, började skapa musik tillsammans.

– Anneli, som jag känt sedan slutet av åttitalet, kom att sjunga på vad som skulle bli stilbildande inom eurodans. Vi visste inte då att vi var pionjärer inom genren. Påsken 1993 spelade vi in tre låtar varav ”Trust me” var en, i en studio i Stocksund utanför Stockholm, där Martin jobbade som inspelningstekniker. Det betyder att det i år är 30-årsjubileum!

Peter Johansson föddes i Uppsala och bodde sen i Borlänge ett par år innan familjen flyttade till Västerås 1975.

– Den första tiden bodde vi på Rönnby och sen, inför tredje klass, flyttade familjen till min mammas föräldrahem på Iggebygärdet.

Började spela trummor som 12-åring

Det var där som musikintresset tog fart, med trumset och rockband i källaren. Peter berättar att han började spela trummor när han var i 12-årsåldern, men att han sedan övergick till att spela piano. 

– Jag tyckte att det var lite svårt att skapa bakom pukorna och jag kände att det kunde vara kul att spela något mer instrument.

De rockband han spelade med kom aldrig någonvart, men han började få upp ögonen för syntar, trummaskiner och samplers som han tyckte att det var väldigt kul att experimentera med.

– Min pappa byggde en studio åt mig i garaget där jag fick hålla på.

Peter och hans vän Henrik började sen att göra låtar och i den vevan hörde Peter med sin pianolärare om han hade något tips på en tjej med lite klös i rösten.

– Jag gick i kommunal musikskola, men pianoläraren jobbade även på musikgymnasiet och han tipsade om Anneli som gick där. Vi gillade henne från början så vi tog in henne.

Sen tog det några år, han hann gå ut 4-årig tekniskt gymnasium på Wenströmska, göra lumpen, jobba på ABB och plugga på Mälardalens högskola, innan Pandoras genombrott kom.

– Vi fick betald studiotid och gick in och spelade in tre låtar en påskhelg.

Efter det gick allting väldigt fort. Skivkontrakt skrevs, ett helt album spelades in och bara sex månader efter den första sessionen i studion släpptes ”Trust me” hösten 1993 och resten är historia.

– Ingen hade förberett oss på succén, det smällde till som bara den. Det var en fantastisk tid.

Peter och hans kompanjoner startade senare ett eget produktionsbolag. Efter några år och ett antal produktioner senare valde Peter, som väntade sitt första barn, att hoppa av musikbranschen.

– Jag hade ju ändå en högskolebildning, så jag tänkte att jag måste ta ansvar för föräldraskapet samtidigt som olaglig fildelning gjorde sitt intåg och saboterade marknaden. Där slutade min musikkarriär och sen dess har jag förvärvsarbetat, berättar han.

Han har alltid varit kreativ, skrivandet låg nära tillhands och första boken ”Och sen så är jag död” släpptes 2021 och nummer två ”Det vita spöket” i maj i år.

– Jag skriver otäcka spänningsromaner på temat oförrätt och hämnd. Olika personers levnadsöden vävs ihop och ämnena är väldigt aktuella med gängkriminalitet och oskyldiga människor som utsätts för hemska saker. Inspirationen kommer från verkligheten, men hur otäckt jag än skriver så överträffas dikten tyvärr ofta av verkligheten.

I bokserien, som kommer att bli en trilogi, följer vi Elin, en kvinna som utsätts för det mest otänkbara en kvinna kan utsättas för, men som tar en gruvlig hämnd på sina förövare.

– En Lisbeth Salander för 20-talet har jag hört från flera läsare.

Den tredje boken i trilogin är redan klar och planeras att komma ut i början av nästa år.

– Efter den är det tänkt att bli en ny serie, jag har redan skrivit klart den första boken, men det är en lång process innan en bok blir färdig för utgivning.

Peter som nu bor i Kungsängen utanför Stockholm har fortfarande ett hjärta som brinner för Västerås.

– Jag besöker ABB Arena så ofta jag kan för att hålla på VIK. Men den kanske viktigaste anledningen för mig att återvända så ofta det går är för att hälsa på min mamma som bor kvar i city.