”Jag är väl den absolut sista personen på detta jordklot som jag trodde skulle göra en bok”

På sitt egna personliga och säregna sätt berättar författaren, västeråsaren och musikprofilen Pelle ”Sunkan” Sundqvist storys om livet i Västerås när det begav sig.

Det hela började med ett Facebook-inlägg.

– Jag skulle skriva om min farfar som var en legend i stan och bland annat drev danshaket Höken. Det var full respons från början, folk gillade det jag skrev. Precis som när man läser en bok skapade de bilder av det som varit och mindes tillbaka. Det triggade mig såklart att skriva mer, berättar ”Sunkan”.

Det blev mycket mer. Nu har det slutat med en bok på 208 sidor, varvat med en hel del bilder där bland andra kända Västeråsmusiker som Pugh och Werngren och den världskända spelningen med Jimi Hendrix i Idrottshallen flimrar förbi.

– Jag fattade inte att jag hade skrivit så mycket. Det bara flöt på.

Han har gjort boken ihop med vännerna Torgny Bergström och Peer Eriksson. Båda i rätt bransch, den förstnämnde grundade TB Screen och den senare har i många år drivit en reklambyrå.

– De tjatade länge på att jag måste göra en bok av allt. Så blev det. Jag hade aldrig gjort det med några andra, jag vet att de kan hantverket och det har varit ett fantastiskt bra samarbete.

Peer Eriksson har bland annat skrivit förord och slutord.

Hur känns det att se boken i färdigt tryck?

– Det är ju fantastiskt. Det här trodde jag aldrig skulle hända – jag är ju ordblind! Jag är väl den absolut sista personen på detta jordklot som jag trodde skulle göra en bok, säger författaren med ett leende.

Vad hoppas du att boken ska ge?

– Den är ju okej så nu hoppas jag på en längre tv-serie. Finns några tänkbara regissörer. 

– Nejdå, skämt åsido. Vi nöjer oss med boken och att det är som ett tidsdokument om de som levde i Västerås på den tiden.

Boken heter ”Tidsmaskinen”, varför? 

– Grammofonen är min tidsmaskin. Boken går igenom alla perioder när jag lyssnade på olika artister och genrer. Jag har alltid haft en grammofon – och aldrig sålt mina skivor. Du kan inte vända på Spotify, det kan man med vinylen.

Karriären kunde ha blivit kort

Han är bra på att berätta historier den gode Sundqvist, det står klart tidigt under intervjun.

– Ja, om vi ska ta det från allra första början, den 14 december 1954, så var jag som nyfödd nära att frysa ihjäl på BB när ett öppet fönster hade glömts att stänga. Så det hade kunnat bli en jävla kort karriär, säger han med ett garv.

Nu blev den som tur är betydligt längre.

Musiken kom tidigt in i trummisen och musikhandlarens liv.

– Morsan jobbade ju på Stadshotellet och det mest spännande för mig var att springa omkring där orkestern hade sina instrument.

Även på farfars Höken fanns det gott om instrument som den musikintresserade ynglingen kunde bekanta sig med på nära håll.

Efter att han var färdig både med skolan och att jobba på en listfabrik tog det som skulle ta honom på en livslång resa fart.

– Jag fick en uppenbarelse – jag ska bli musikhandlare! Jag köpte en fiol för 125 spänn och sålde den för 250 samma dag. 

På den vägen är det. Än idag lever hans Musikshopen (första butiken låg på Kristinagatan, nu är adressen Stora gatan) som han startade som 19-åring kvar.

– Jag har till och med samma telefonnummer.

Han är tydlig med att ”Tidsmaskinen” inte är ett bokslut på något sätt.

– Mina vänner trodde jag var på väg att dö när jag berättade om boken och frågade, ”Hur mår du Pelle”?

– Jotack, jag orkar fortfarande sitta uppe ett par timmar varje dag …

Fotnot: Releasefesten för boken hålls på Global Living på luciadagen med mingel från klockan 18.00. På scenen under kvällen kommer flera musiker ”från förr” att stå. Mer info om kvällen här.