"Något som folk säger är omöjligt är väldigt roligt att motbevisa"

Det är lördag den tredje november.

Det skulle kunna vara vilken lördag som helst, men just den här lördagen blir det klart – VSK fotboll kommer att spela i Superettan nästa säsong.

Det står klart efter att tvåan och värsta konkurrenten i serien, Syrianska, förlorat borta mot Sandviken.

För 26-årige anfallaren Karwan Safari betyder den här dagen att ett stort, personligt, mål är uppfyllt. Att vara med i det lag som tog VSK fotboll upp i Superettan igen.

– Jag har en stor kärlek till den här staden, och till den här klubben. Jag är från Hallstahammar, men allt jag gjort i stort i livet har jag gjort i Västerås. Det handlar om jobb, fotbollen, och allt annat. Jag har haft genvägar där jag kunnat gå själv till Superettan, men då skulle det inte varit med staden Västerås, och för mig har det varit viktigt att göra det med en klubb härifrån.

Vi ska återkomma till det här med genvägar till Superettan, men vi börjar tidigare.

Karwan Safari värvades som 23-åring till VSK då han spelade i Skiljebo SK. Då, 2015, kämpade VSK i den nedre halvan av Norrettan. Laget låg till och med på gränsen att åka ur.

– Många sa till mig att inte gå till VSK, att de är dödsdömda. Var kvar i Skiljebo, sa de. Det är ett topplag i tvåan, och vi låg etta där då. Men något i mitt hjärta sa ”lyssna på vad som känns bäst”. Och då fanns bara VSK. Nu i efterhand känner jag att det var ett smart val, säger han, och fortsätter.

– Jag blev också triggad av att folk sa att det var omöjligt. Något som är omöjligt är väldigt roligt att motbevisa.

Det fanns också en person som sa det motsatta – Johan Svensson, som tidigare tränat Karwan Safari och själv spelat i VSK. De är även arbetskamrater på Folksam.

– Han har en stor del i att jag gick till VSK, och att jag stannat kvar i klubben hela tiden. Han har gjort en lite liknande resa som jag har gjort, före mig, och jag är väldigt tacksam för hans stöd.

Under sina hittills fyra år i klubben har det som sagt funnits andra vägar till Superettan för anfallaren. Genvägar som han kallar dem: erbjudanden om spel för andra klubbar.

– Jag hade chans på toppklubbar i Superettan, men det blev inte så. Någonting i mig sa: var kvar i VSK. Du kom hit av en anledning. Den första var att hålla kvar klubben i Norrettan första säsongen, och det lyckades vi med. Den andra var Superettan. Det sköts på något år hit och dit, men här står vi nu.

Hur kom det sig att du inte gick någon annanstans under den här tiden?

– En stor del av det handlar om supportrarna. När jag spelat här i två år blev jag utsedd till Swish-spelare (VSK-fansens kampanj för att hjälpa klubben i ett pressat ekonomiskt läge med att finansiera spelare, reds.anm.). tillsammans med Simon (Johansson), av dem. Det var där och då som min kärlek till klubben växte väldigt mycket. Att vi har supportar som ställer upp på det sättet. Jag kände då att jag måste ge tillbaka på något sätt.

Karwan Safari är uppväxt i Hallstammar, han och hans familj flyttade dit då han var ett år gammal. Familjen är kurder och består av mamma, pappa och sex barn.

– Mina första minnen är egentligen från att jag är sex år och började spela fotboll. Jag spelade i Hallstahammar tills jag var tolv år, berättar han.

Var det bara fotboll som gällde för dig när du var liten?

– Nej, i min familj har skolan alltid varit det viktigaste. Pappa sa att sköter du inte skolan blir det ingen fotboll. I min familj har jag kanske inte varit den som varit bäst på att plugga, men det jag har läst fastnar lätt i huvudet.

Karwan Safari berättar att flera av hans syskon har studerat vidare. En är doktor, en är läkare, så visst märks det att studier framhållits i familjen.

– Men det fanns alltid en förståelse för min del att fotbollen tog mycket tid, därför har inte jag studerat vidare allt för mycket. Jag har läst lite fristående kurser och så.

Hans fotbollstalang uppmärksammades tidigt. Han hade en hel del provspelningar utomlands, bland annat för Bayern München.

– Jag var nere flera gånger faktiskt, nog upp mot en tio gånger från att jag var tolv år.

Hur är det, att göra provspel för stora klubbar när man bara är tolv år?

– Jag kommer ihåg hur nervös jag var varje gång. Och jag kommer ihåg hur viktigt det var med välkomnandet från de andra spelarna. Det fanns en spelare, som var också var väldigt tongivande i det laget, som välkomnade mig väldigt bra. Det gjorde att jag kunde prestera bra på plan. Just det är något jag verkligen tagit med mig och försöker göra samma sak själv, när det kommer nya till oss.

Det blev inget spel för Bayern München, men väl en juniorsäsong i Brommapojkarna. Efter det väntade spel i flera seniorklubbar.

Vad säger dina föräldrar idag, om att det gått så bra med fotbollen?

– De är inte så jätteinsatta i fotboll faktiskt. Alla mina syskon har spelat fotboll, och vissa spelar fortfarande. För mina föräldrar spelar det ingen roll om man spelar i division sju eller Superettan. Och för mamma är det viktigaste att ingen skadar sig, säger han och skrattar.

– För båda mina föräldrar är det viktigaste att man är glad och lycklig med det man gör.

Karwan säger att det märks på honom även som fotbollsspelare att han är en familjekär person som vill att personerna runt omkring honom ska trivas, både på och utanför planen.

– Jag kan nog också ses som den ärliga. Jag tycker att jag säger det jag känner och tycker, och jag gillar inte när det snackas i bakgrunden. Det är bättre att säga det öppet.

– Men sen finns det personer som pratar betydligt mer än mig i omklädningsrummet. Jag håller mig till två, tre spelare som jag skojar med, annars är jag inte den som pratar så mycket.

Han återkommer också till att det är viktigt för honom att de nya ska känna sig välkomna och inkluderade i laget.

– Som jag sa tidigare har jag själv varit i situationer där jag gjort provspel, eller spelat som junior, och då känt hur viktigt det varit för mig att någon äldre välkomnat mig, och nu känner jag att det är viktigt för mig att göra detsamma. Nu sitter jag till exempel bredvid Kevin Custovic (kom till VSK från IFK Västerås sommaren 2017, reds.anm.), och jag känner att jag vill hjälpa honom, och prata med honom, så mycket jag kan.

Det är söndag den fjärde november. VSK spelar borta mot Akropolis. Matchen saknar större betydelse för serien, men många västeråsare har ändå rest dit för att hylla det lag som tagit sig till Superettan. Karwan Safari är med och hyllas av fansen, som är en stor bidragande orsak till att han blivit kvar i klubben under alla år.

Han har kallats skyttekungen i VSK. Med 50 mål på 80 matcher är det inte svårt att förstå varför. Men visst har även han nåtts av vissa kritiska röster som menar att han borde gjort fler mål i år.

– Jag känner så här. Jag gjorde elva mål, jag är inte helt nöjd, jag vet att jag har betydlig fler mål i mig. Med det sagt så kan jag bara säga att jag blir peppad av att folk förväntar sig mycket av mig. Men i år fanns bara ett stort mål för mig: att VSK skulle gå upp i Superettan och vi gjorde det som ett lag i år.

Han ger en stor eloge till nya tränaren Thomas Gabrielsson, som han menar fått många spelare att växa.

– Ett exempel är att inför en bortamatch så pratar han med mig och säger: för lagets bästa så vill jag att du spelar mittfältare för att vi har många skador på just den positionen, och självklart gör jag det. Med det sagt så var det verkligen laget före jaget hos samtliga spelare i år.

Du pratar väldigt gott om dina tränare. Efter att karriären som fotbollsspelare är slut, kan du själv tänka dig att bli tränare?

– Nej jag tror inte det. Jag ska spela fotboll de åren jag kan spela, sen kommer jag ta det lugnt. Jag har tränat några ungdomslag och det är ett större ansvar än vad folk tror, och jag skulle inte vilja leva med den pressen. Jag ska njuta av livet efter fotbollen.

Vad innebär det då, att njuta av livet efter fotbollen?

– Umgås med min familj. Det är det viktigaste för mig.

Ta en lapp ur hatten – och svara på lite vassare frågor än vanligt

Vad röstade du på i senaste valet?

– Socialdemokraterna. Jag står för min åsikt.

Nämn något du ofta gör, men som du skäms över att berätta?

– Jag håller på med telefonen lite för mycket ibland när jag kör bil. Det är inget jag är stolt över. Men jag har blivit betydligt bättre!

Vad är det dyraste du har köpt?
– Min lägenhet.

Var åker du helst på semester?
– Dubai.

Är du rädd för döden?
– Inte för min egen död, men för de jag älskar.

Vad är det mest olagliga du har gjort?
– Jag har förlorat mitt körkort en gång, när jag körde för fort. Det var för sex år sedan, när jag var tjugo. Men sedan dess kör jag väldigt försiktigt.

Hur mycket pengar har du på banken?
– Jag vet inte, alla mina pengar har jag lagt på lägenheten faktiskt. Så det är inte så mycket.

Vilken var den senaste sidan du besökte på internet?
– Det var Blocket. Jag jobbar ju med fordon.

Vem är den senaste du ringt?
– Ingen aning, jag får kolla… Pappa!

Vem är du i The Beatles?
– Ingen aning. Jag vet att det är en band, men jag är riktigt dålig på musik.

Vilken var den första skiva du ägde?
– Ingen, jag har aldrig ägt nån.
Har du aldrig ägt en skiva, inte ens när du var liten?
– Jag tror inte det. Jag lyssnar inte på musik så mycket, folk tycker det är konstigt. Jag lyssnar mest på radio.