Lär dig mer om släktforskning: "Kan vara en guldgruva"
Är du nyfiken över din släkts historia och villig att lägga ned lite jobb för att få veta mer, då är släktforskning en intressant hobby.
79-åriga Monika Wilanders intresse för släktforskning startade när hon var i 25-års åldern.
– Jag hade en arbetskamrat som jag lärde känna i Uppsala, en manlig sjuksköterska som var väldigt intresserad av släktforskning, dessutom var sonen intresserad av sin far och farfar historia vilka kom från Småland.
Monika berättar att på den tiden var inte register och kyrkoböcker datoriserade så för att få information fick man åka till de olika landsarkiven.
– För att få informationen var jag tvungen att åka till Vadstena varifrån sonens släkt kom och till Uppsala för att få reda på fakta om min släkt.
På den tiden fanns inga begränsningar man behövde till exempel inte använda vantar när man bläddrade i de gamla böckerna.
– Den bok man var intresserad av bars fram ett visst klockslag och hade man otur så kanske personen eller familjen bara bodde en kort tid i den församlingen, så då fick man sitta och vänta på nästa bok istället.
Nu när mycket är datoriserat kan Monika sitta hemma och klura hur länge som helst.
– Ibland blir det mycket ”jag ska bara” för att man fastnar i det man håller på med, skrattar hon.
Men i datorn får man endast fram själva skelettet och det roliga är att ”klä på” varje person dess levnadshistoria.
– Man får gå utanför kyrkböckerna och till exempel se bouppteckningar, hitta gårdar och byar där personen bott och titta på examensbetyg. Det finns hur mycket som helst att undersöka innan man får en levnadsberättelse klar. I Västerås finns både stadsarkiv, regionarkiv och länsarkiv för vidare forskning.
Monika säger att hon inte är så intresserad av att komma långt tillbaka i historien.
– Min släkt var det inget märkvärdigt med, de var fattiga, har inte ägt jord eller gårdar och längre tillbaka finns överhuvudtaget ingen information om kvinnor och döttrar. Har man däremot en ”finare” släkt så kan det vara en glädje i att komma långt tillbaka.
Hon tycker att man inte ska ha för bråttom bakåt i tiden, ju närmare till 1800 och 1900-talen ju mer information finns att få men däremot är informationen mycket mager från 1600-talet.
Om man tänker sig att börja släktforska tipsar Monika om att först vända sig till den egna äldre släkten som är den största kunskapskällan.
– Och om någon avlider kan man samla gamla dokument när man röjer och spara tills man har användning för dem, det kan vara en guldgruva den dagen man blir intresserad av att forska.
När man utforskat den äldre släkten är ett ytterligare steg att gå med i en släktforskarklubb, Monika själv är med i Västerås släktforskarklubb Arosiana.
– Där finns stor kunskap och man kan både få avancerad hjälp och hjälp som nybörjare. När det inte är coronatider kan man även besöka en jourhavande släktforskare på stadsbiblioteket, säger hon.
Avslutningsvis säger Monika att släktforskning även är en bra hobby när man börjar bli lite äldre.
– Nu för tiden kan man ju göra mycket av sin efterforskning hemma, men släktforskningen ger även inspiration till utflykter då man till exempel kan besöka torp eller torpruiner eller leta gravstenar på kyrkogårdar.
