Gästkrönika: En politisk studieresa i amerikanska södern
Sätt nu inte kaffet i vrångstrupen kära läsare men jag och min man har varit och sett Trump tala live. Ex-presidenten var nyligen i Alabama, delstaten dit vi precis har flyttat. Efter att ha hört honom på tv flera gånger så bestämde vi oss några timmar innan eventet skulle börja för att åka dit. Många tankar utbyts i bilen på väg norrut, är det här verkligen ett så klokt beslut?
Det tar cirka en timme innan vi börjar närma oss Cullman. I det amerikanska valet 2020 röstade 88 procent av invånarna här på Trump, så platsen för eventet är inte vald av en slump.
Vi stannar på en vägkrog innan sista avfarten för att ta en kaffe. När vi kliver in genom dörrarna är det ingen tvekan om vem som är i krokarna, på personalens kepsar står det nämligen Make America Great Again. Vi har som ni kanske förstår inga politiska budskap på våra kläder men de symboliserar visst något ändå, nämligen att vi inte är från trakten. När vi öppnar munnen och ska beställa blir det helt uppenbart.
”Ni är inte härifrån va? Er dialekt är så exotisk, det är sällan vi hör någon prata så som ni gör här.”
Vi berättar att vi är från Sverige, en plats som servitrisen med största sannolikhet inte kan placera ut på världskartan med tanke på hennes eftertänksamma min. Av samma servitris får vi en stund senare med oss en varsin kaffe i handen som är fyra gånger så stor som en normal kopp i Sverige och kör vidare.
Vi hamnar i en långsam kö de sista kilometrarna. Bilarna är stora och mullrar bredvid vår lilla sedan. Många har flaggor från valet 2020 fladdrande och nästan alla har en röd keps liggandes i framrutan. I bilen framför oss ålar sig en kvinna upp genom takluckan för att ta en bild på kön bakom som växer sig allt längre.
När vi parkerat så inser vi att det är en bra bit att gå för att komma till själva eventområdet. Det har tidigare på dagen regnat vilket gjort att fältet har förvandlats till en leråker där vi får klafsa fram bland rader av bajamajor och några stånd med kepsar och T-shirts. Flera av de vi passerar är i sämre fysisk form än oss och har svårt att balansera mellan lerpölarna.
En kvinna har ramlat och ser ut som en nyss drejad lerfigur vars tunnare partier börjat att torka medan de tjockare fortfarande är mörka. Jag vill gå fram och säga något till tröst men ler bara medlidsamt.
Väl framme tar vi oss igenom säkerhetskontrollen utan problem då vi varken har vapen, alkohol eller brassestolar med oss. Att få en läktarplats kan vi glömma då många har varit här i timmar och väntat så vi ställer oss så vi har fri sikt mot en av de tre storbildsskärmarna istället. Det är inte bara Trump som står på programmet och när Mo Brooks, en republikan som hoppas bli invald i senaten 2022, blir för långrandig så börjar tålamodet tryta i folksamlingen.
”We want Trump! We want Trump! We want Trump!”
Trump bär mörk kostym och knallröd slips, vilket inte förvånar oss. Trumps tal är ett mischmasch av utläggningar gällande utfallet av valet förra året, situationen i Afghanistan, hans goda relationer med världens ledare, fantastiska chokladtårtor och lilahåriga fotbollsspelare i OS.
Precis som vi sett på tv så står han lite lojt i pulpeten och verkar vara långt ifrån bunden till något manus. Efter en stund uppmanar han alla att vaccinera sig. Han möts av burop och tillägger snabbt att det såklart är upp till var och en att välja själv.
Han måste säga så för han är i Alabama, en av USA:s delstater där individens frihet värdesätts mycket högt och där statens inflytande helst ska vara minimalt. Antalet fullt vaccinerade i Alabama är 38,3 procent när den här texten skrivs jämfört med medeltalet i USA på 53 procent. Trump berättar att han själv är vaccinerad och att den som väljer att inte vaccinera sig antagligen kommer att bli varse om det var ett bra beslut eller inte förr eller senare. Missnöjt mummel byts ut till spridda skratt. Oavsett om det är rätt eller inte att skämta under pågående pandemi så kanske han genom detta kan omvända några anti-vaxxers som kommit för att lyssna. Oss behöver han inte övertyga, vi såg till att bli fullt vaccinerade så fort vi gavs möjligheten.
Vi rör oss mot utgången innan han har tackat för sig. I mörkret som nu råder tar det en stund innan vi hittar bilen bland de tusentals som är parkerade. När hans tal är slut är vi halvvägs hemma med samvetskval. Vi enas trots detta om att resan var värd det i rent studiesyfte men att vi i fortsättningen kan förhålla oss till den amerikanska politiken via tv-soffan även om vi då går miste om att få känna oss lite exotiska med vår dialekt.
