Hennes 11-årige son får hjälp om ett år – om han har tur

Sedan Annas äldsta son var i treårsåldern har hon misstänkt att något inte står rätt till. Redan då var han väldigt livlig och hade enormt stark vilja. Idag är sonen 11 år och har rejäla humörsvängningar.

– Han tycker om scheman. Han vet exakt när han ska äta. Blir kvällsmaten försenad tio minuter så kan han bli väldigt sur. Eller om vi har sagt att vi ska åka på bio så får ingen bli sjuk. Då blir han riktigt arg, berättar hon och fortsätter:

– När han får sina utbrott så åker både garderobsdörrar och bokhyllor. Och han slår sin ena lillebror så illa att vi får dra isär dom.

Sonen har även problem med att läsa av andra människor.

– Han tror att alla vill honom gott. Jag är orolig för att han ska komma i fel gäng till slut.

Eftersom Anna har jobbat på en psykiatrisk mottagning och själv har diagnosen fobisk personlighetsstörning med aspergerdrag har hon sett tecken på sonen som hon känner igen.

I november förra året tog hon därför kontakt med BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, i Västerås för att få hjälp. Efter ett inledande besök valde man att starta en utredning då man misstänkte en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Anna fick veta att utredningen förhoppningsvis kunde starta till nästa höst. Så har det inte blivit.

– Eftersom det har gått tio månader så ringde jag och frågade varför vi inte hade fått någon tid. Då fick jag veta att det kunde bli till sommaren om vi har tur. De säger att det inte finns personal.

Till sommaren har familjen väntat i över ett och ett halvt år. Sex månader är vad Anna anser skulle vara en rimlig väntetid.

– Jag förstår att det är kö och att utredningar tar tid. Men jag är rädd att det ska gå för långt innan vi får hjälp. Att han ska bli upptagen av fel kompisar, att det ska braka iväg och att vi får hämta upp honom hos polisen, säger hon.

– Jag kan fortfarande rå på honom fysiskt. Men frågan är hur många år till jag kan göra det.

Enligt patientlagen har man rätt att vända sig till andra landsting om man tröttnar på att köa. Men då får man själv ringa runt. Västmanland har inget avtal med andra landsting när det gäller barn och ungdomspsykiatrin.

Något privat utredningsteam för barn finns inte heller här. Närmast är Borlänge.

– Men då får jag själv betala allt, påpekar Anna.

Trodde du att det skulle vara så här dåligt med resurser i Västerås?

– Nej det trodde jag verkligen inte. Speciellt inte när det gäller barn. Det är ju faktiskt vår framtid och nu hamnar de på sniskan.

Nu står familjens hopp till Fagersta. Där är köerna kortare och kanske kan de ta emot sonen.

– Men ingen i Västerås hänvisade mig till Fagersta. Det fick jag själv kolla upp och ringa dit. Det tycker jag kanske inte att man ska behöva göra som förälder, suckar hon.

Västerås Tidning har sökt ansvariga för BUP i Västerås med de har inte varit tillgängliga.

Anna heter egentligen något annat.