Krönika: Arbete post-corona, är det som förr?
September knackade nyss på dörren och hösten känns mycket hastigt påkommen. Sommaren försvann i ett nafs och många beskriver en semester som började sent och hela tiden blandades med arbete, betydligt mer än brukligt.
D
et är såklart osäkerheter runt omkring corona som driver viljan att stå på tå och vara tillgängliga för sin organisation och för sina kunder, speciellt i de branscher som tagit stryk av nya umgängesregler och normer.
Nu funderar de flesta på när allt skall släppa och bli som vanligt igen, men kommer det att bli det?
Var allt som hände dåligt, eller har den svåra situationen lärt oss något som var bra och som vi kan ta med oss framåt?
Det första som de flesta redan har konstaterat är att vi äntligen blev lite mer digitala. Teams och ZOOM är verktyg som snabbt anammades i de flesta mötestunga organisationer. Vi lärde oss att till och med svåra samtal som löneförhandlingar och uppsägningar kunde ske digitalt. Något som tidigare varit helt otänkbart. Till och med de lagstadgade skyddsronderna kan genomföras digitalt men stöds det av arbetsmiljölagen eller släpar lagstiftningen efter i vår nyuppkomna situation?
Vi har lärt oss att våra nya fina kontor vi strävar efter att bygga, med aktivitetsbaserade ej personbundna sittplatser, kanske inte alls stöds av vårt förväntade avståndstagande och krav på smittfria miljöer. Plötsligt känns kontor som man kan stänga dörren till som rena och smittsäkra. Vi kanske skall fundera ett varv till innan vi bygger om?
Men den viktigaste lärdomen är ändå synen på arbete, både var och när arbete utförs samt vem som kan tänkas att utföra detta arbete.
Många människor har arbetat hemifrån under lång tid. Förutom att chefen har haft svårt att greppa känslan av framdrift, så har medarbetaren sluppit stressa med pendling till arbetet. Antalet som ”gått in i väggen” har minskat drastiskt i och med att möjligheten att jobba hemma dök upp. Många slipper jäkta till dagis eller tåget eller fastna i bilköer. Effektiviteten ökar hos många högpresterare som äntligen får djup-jobba i fred, utan att bli avbrutna. Många arbeten kan utföras lika bra eller bättre i sommarstugan eller vid köksbordet. Och vad spelar det för roll om jag tar en promenad i samband med mitt möte, när det faktiskt är så att gåendet i sig stärker minnet och gör mig mer flexibel i tänkandet.
Även kunskapen om när arbete utförs har omvärderats. Istället för att jobba 8 timmar på raken, kanske någon jobbar i två block om fyra timmar med en rejäl lucka mitt på dagen som ger möjlighet till välbehövlig motion och kanske till och med reflektion.
Vilken möjlighet ger inte distansarbete till kompetenskrävande bolag på udda platser? Tänk att plötsligt kunna rekrytera kompetenser från hela Sverige, Europa och kanske hela världen, utan kravbilden att de skall flytta till små orter som kanske inte är så attraktiva vad gäller övriga livsbejakande nödvändigheter så som kulturupplevelser eller bra restauranger?
De organisationer som snabbt kan ställa om sina interna regler och normer till ett mer flexibelt och individbaserat arbetssätt har stora möjligheter att fånga just de där talangerna man behöver för att säkra upp framtida behov.
Vilken enorm vinst för bolagen, vilken fantastisk möjlighet för individen. Post-corona har vinster för så väl individ som organisation om man vågar ligga i framkant och bearbeta sin ram för hur, när och var arbetet skall utföras.
