Konstnär från Hallsta ställer ut konst i New York

Kent Iwemyr, 74, berättar att hans stora mål sedan länge har varit att få ställa ut i New York.

– Jag har väl mest skämtat om det att jag inte ska ge mig förrän jag får en utställning i New York. Och förra året kom en förfrågan från en av New Yorks mest betydande unga gallerister, Anna Zorina, om jag ville ställa ut hos henne. Det känns naturligtvis jättehäftigt att jag får vara där, dit jag siktat. Men som ofta har jag svårt att ta till mig beröm. Jag tänker ofta att det är andra som är bättre än mig, säger Kent Iwemyr.

Kent Ivemyr debuterade sent som konstnär, vid 48 års ålder. Sin första utställning hade han 1992 på Galleri Magnus Karlsson på Slottsgatan i Västerås. Sedan dess har han varit trogen Magnus Karlsson och haft flera utställningar hos honom sedan han flyttade sitt galleri till Stockholm. Magnus är nu rankad som Sveriges bästa gallerist.

Kent var 36 år då han bestämde sig för att satsa på konsten. Innan dess hade han jobbat med flera olika saker, som byggnadsarbetare, byggnadsingenjör och i skogen, men han trivdes inte med något av jobben. Han vikarierade som bildlärare på en skola då han bestämde sig för att studera till bildlärare. I utbildningen ingår bland annat ingår tre år på Konstfack i Stockholm.

– På konstfack målade jag enbart abstrakt, icke föreställande konst. Jag fick också med flera verk på Liljewalchs Vårsalong. Men jag tyckte att jag inte kom någonstans med att måla abstrakt, så jag gick tillbaka till hur jag målade då jag var i 12–15-årsåldern – barnsligt naivt. Det var då mina framgångar började komma.

På en mässa i Stockholm träffade jag en tysk gallerist, Jochen Hempel, som gillade mina tavlor. Han bjöd in mig till att ställa ut i Berlin, som blev min första utställning utomlands.

– Det är det häftigaste jag varit med om, det var riktigt, riktigt häftigt. Lokalerna var sunkiga och ruffiga, men på kvällen när utställningen öppnade kom massor med folk. Alla skulle se utställningen och det var köer utanför galleriet, berättar Kent.

Några år efter fick jag en förfrågan från galleristen Julie Sylvester om att ställa ut på Bermuda.

– Det blev en jättelyckad utställning. Jag bodde också jätteflott och levde som en kung. Det var underbart, ler han.

Sedan har det rullat på med utställningar utomlands. Han har ställt ut i bland annat Schweiz, San Francisco, Luxemburg, Milano, Helsingfors, Köpenhamn. I flera av länderna har han ställt ut flera gånger.

Vad är hemligheten bakom dina framgångar?

– Jag tror det är att jag hållit fast vi min stil, det barnsligt naiva. Ofta skildrar jag udda, utsatta människor och då från ett underifrånperspektiv. Det är dom berättelserna jag gillar.

– Jag är själv lite förvånad att det gått så bra. Det ska egentligen inte gå när man startar vid 48 års ålder. Jag har Magnus Karlsson att tacka för att han trodde på mig då 1992. Sedan har det också varit tillfälligheter och lite tur att det fortsatt att gå bra och att jag kommit ut i världen. Många här i Hallstahammar känner inte till mig och min karriär. De tror att jag är en lokal konstnär.

Varifrån får du din inspiration och dina idéer?

– Jag vet inte, de kommer oftast på nätterna. Där fick jag en gång ett tips från Thore Skogman som sa åt mig att skriva ner idéerna då de kommer på natten. Och det är det jag gör, kliver upp och gör en skiss, som jag sedan jobbar vidare med under dagen. Jag plockar även inspiration och idéer från människor och händelser i Hallstahammar, bland annat har jag använt flera av mina grannar i mina målningar.

Men jag tror egentligen inte på det här med inspiration. Det gäller att gå till ateljén och måla även fast det inte känns bra. Det finns en romantisering kring inspirationen. Det gäller att jobba.

Gå in på annazorinagallery.com för att se hela pågående utställningen i New York.