”Jag hade som mål att sluta amma före proffsdebuten”

Hon har kanske inte tagit den enklaste och vanligaste vägen till att bli proffsboxare.

Men så gillar också Elin Cederroos utmaningar.

Efter en lång fotbollskarriär, med bland annat fem allsvenska säsonger som hårdför mittback, valde hon att sluta 2010.

– Jag ville ha barn.

Flyttlasset gick till Västerås 2011 och året efter kom Mira.

När dottern bara var några månader stegade Elin ner i BK Rapids klubblokal för att inleda nästa idrottskarriär.

– Vi hade kört en del boxning under försäsongerna när jag spelade med Hammarbys allsvenska damlag.

Det var Leffe Carlsson – proffstränare och gammal förbundskapten – som höll i träningen.

Han såg något hos Elin Cederroos.

– Du skulle kunna bli bäst i världen, sa han. Vad han såg? En träningsvilja och en talang tror jag. Jag satte koordination bra och slog hårt.

Det gav Elin blodad tand.

Efter 13 amatörmatcher – där hon bland annat pressat dubbla amatörvärldsmästaren och OS-boxaren Anna Laurell – kände hon att det var dags att ta nästa steg.

– Jag ville ha nya utmaningar. Så när jag blev gravid med Jack för två år sedan hade jag redan bestämt mig att när jag kom tillbaka efter det skulle jag ta steget att bli proffs.

Så blev det.

Och den 8 april i våras skrevs nästa kapitel i boken om Elin Cederroos idrottsliga bravader – proffsdebut i supermellanvikt (76 kilo) i Stockholm mot bosniskan Sanja Ostojic.

– Jag hade som mål att sluta amma före proffsdebuten och jag gjorde det ett par veckor innan, säger Elin med ett skratt.

Hur var debuten i proffsringen?

– Jätteroligt! Nervöst och spänt så klart. Men det kändes jättebra när jag väl klev upp i ringen. Sen kanske jag inte fick ut allt av det jag kan. Men det räckte och det var skönt att få det kvittot.

Rapidboxaren dömdes som segrare på teknisk knock out i den fjärde och sista ronden.

– Hon rusade på direkt men sen tog jag över i andra och tredje. I den fjärde drog jag ur det sista och då var hon trött. Jag hade klart bättre kondition.

Hur mycket visste du om din motståndare före matchen?

– Ingenting i stort sett! Försökte googla lite, och jag tror att det var rätt tjej som jag hade kollat in, haha.

Tvåbarnsmammma och proffsboxare, hur går det att kombinera?

– Ja, men det går bra tycker jag … visst är det mycket pusslande med dagmammaschema och mitt eget träningsschema, men det som är fördelen med individuell idrott är att allt utgår från mig och min familj, det är inget lag som står och väntar. Att ha med Jonas (mannen) på det här är viktigt, han vet också vad en elitsatsning innebär som gammal elitspelare i IVH handboll. Så han är verkligen med på tåget.

Elin går även en kamp utanför ringen för att försöka få livet som proffsboxare att gå runt ekonomiskt.

– Det är tufft, men jag ska försöka hitta några fler samarbetspartners för att få ekonomi i det här. Det ska bara gå.

Du är 32 år nu, hur många år till kan du ge boxningen tror du?

– Jag tror att jag kan hålla på i många år till. Kroppen känns bra. Mentalt har jag mognat också och sänkt mina krav sedan jag blev mamma. Det är den stora skillnaden mot när jag höll på med fotbollen. Den ständiga prestationsångesten.

Du blir inte mjukare i ringen då?

– Absolut inte (skratt)! När det är fajt är det fajt. Samtidigt går det inte att gå in i ringen och vara arg heller, det är lätt att bli spänd då.

Vart befinner du dig utvecklingsmässigt?

– Finns hur mycket som helst jag kan lära mig! Jag utvecklas hela tiden. I och med att jag har haft två graviditeter så håller jag fortfarande på att bygga upp kroppen.

Boxningen är en mansdominerad värld. Måste man vara extra hårdhudad för att slå sig fram som damboxare?

– Absolut inte! Visst är det mansdominerat, men alla är samtidigt otroligt ödmjuka och respektfulla. Man känner sig välkommen. Det gäller bara att visa träningsvilja och vilja ta plats så får man plats och respekt.

Allt trash talk före matcherna man ser och hör, är det något för dig?

– Nej, tror inte jag kommer att hålla på att spela teater. Det är inte så jag är. Jag är en glad, trevlig och snäll tjej! Sedan vet jag förstås inte hur jag reagerar om någon gör det mot mig – jag kommer ju inte att ta någon skit.

Även om vägen fortfarande är lång till de stora matcherna, så är målet tydligt.

– Att bli bäst i världen. Boxningen är ju mitt jobb nu, och att en dag få stå där i ringen med bältet runt midjan och vara bäst i världen det kommer att slå allt. Det är bästa moroten och motivationen, säger Elin Cederroos.

Läs mer: Boxningssystrarna