Bort från spåret. Kerstin Rosenqvist har fastnat för stiglöpning. Här tipsar hon om några trevliga rundor runt Västerås. Foto: Jonas Bergkvist

Våga dig utanför spåret i sommar

Hon var med och startade Västerås löparklubb, har ett EM-silver som ultralandslagslöpare och är numera ledare för ultratraillandslaget. Här tipsar västeråsaren Kerstin Rosenqvist om favoritrundorna runt Västerås. Och det kanske viktigaste rådet: – Våga dig utanför det traditionella spåret!

Publicerad

Stiglöpningen – trail – växer så det knakar i Sverige och övriga världen.

En av dem som nappat på idén att lämna elljusspåren och asfalten är löparfantasten och västeråsaren Kerstin Rosenqvist, sedan i år även ansvarig för ultratraillandslaget.

– Det har verkligen vuxit jättemycket med stiglöpning, en av de sporter som växer mest. Loppen har flyttat från asfalten ut i skogen helt enkelt, säger hon när vi träffas vid Rocklundaskogen.

Hon har just kommit tillbaka från Spanien och sitt första stora uppdrag som landslagsledare, Trail World Championship.

– VM har bara funnits i fyra år, men växer hela tiden. Nu fanns det representanter från alla världsdelar och sammanlagt 40 nationer. Det var en riktigt tuff bana på 8,5 mil. Det gick jättebra för de svenska löparna, bland annat blev tjejerna femma i lagtävlingen.

Loppen runt Västerås blir också allt fler och större till storleken.

Bland annat arrangerar Westeros Trail Running Society Ridön Trail Run, Ängsö Trail Run och tidigare Rap Race (inställt i år men målet är en fortsättning nästa år). Även Västerås Power Trail vid Vedbobacken växer i omfång.

Varför har det blivit så populärt med stiglöpning tror du?

– Det är mindre krav på prestation, man kan aldrig jämföra en tid från ett lopp till ett annat lopp. Mera njutningslopp. Jag tycker också att det är bra för att det blir mindre monoton löpning, vilket medför en mindre skaderisk eftersom det blir ett mer varierat steg som belastar kroppen mindre.

Är det mest redan erfarna löpare som tar steget till stigen?

– Både och skulle jag säga. Fler och fler upptäcker hur härligt det är att flytta ut i skogen. Många kommer från orienteringen också, det är alltfler orienterare som gärna tävlar och deltar i stiglopp.

Hur ser din bakgrund ut?

– Jag orienterade som liten. Sedan hade jag ett 16 års långt uppehåll innan jag kom på att jag måste komma igång igen. Jag sprang på asfalt först i flera år och fastnade för ultra direkt (allt som är längre än en maratondistans räknas som ultra).

Med stor framgång ska sägas. Kerstin Rosenqvist tillhörde 100-kilometerslandslaget i flera år och har bland annat en silvermedalj i lag från EM 2013 och en 14:e plats på VM individuellt 2012.

Men för fyra år sedan återupptäckte hon stigarna hon sprungit på som orienterare – och då var var hon såld.

– När jag satte foten ut på stigarna igen så kände jag direkt att ”det är det här som är det bästa!” Då var jag direkt fast i skogen. Jag gillar det här med att hitta sin egen väg med navigering där det inte är markerat. Lite som orientering.

Nu tipsar hon Västerås Tidning Sommars läsare om några trevliga löputflykter runt Västerås.

Men framför allt är rådet att ta steget bort från spåren.

– Det gäller att våga sig utanför elljusspåret. Man kan bara springa ut på vilken liten stig som helst. Om den inte leder någonstans får man springa tillbaka och söka nya, säger Kerstin Rosenqvist med ett leende.

Kerstin Rosenqvist.

3 stiglöpningstips runt Västerås

Här tipsar Kerstin Rosenqvist om några favoritrundor runt Västerås – alla lättillgängliga.

1. Bruksleden

– Min absoluta favorit. Du åker till Surahammar och parkerar antingen vid Långsjön eller vid golfklubben och så springer du etapp 7 och 8 som en rundslinga. Det är verkligen jättejättefint. Om du startar vid golfklubben blir det 17–18 km ungefär, från Långsjön blir det 25 km. Det är fin stig hela vägen runt. Inte jättemycket höjdmeter, men lite teknisk stiglöpning, upp och ner. Perfekt att börja med.

2. Badelundaåsen

– Också jättefint. Antingen startar du nere vid Björnön eller bakom gokartbanan på Hälla. Sedan kan du springa på åsen hela vägen bort till Hökåsen och ta bussen hem. Det kan vara roligt ibland att inte alltid springa fram och tillbaka. Man håller sig på åsen nästan hela vägen så det blir ju inte heller jättemycket höjdmeter, men väldigt fin skog”.

3. Ängsö

– Det är ju jättefint därute, framför allt om man gillar och komma ut och se vatten. Men alldeles för platt och bara gräs därute för mig, haha.

Powered by Labrador CMS