Pandemin – ett hårt slag mot de äldre: "Klättrar på väggarna"

Mitt i coronakrisen har PRO i Västmanland genomgått en förändring i ledarstaben. Owen Olofsson som varit ordförande under många år har valt att stiga åt sidan. Istället har vice ordförande Jan Andersson tagit över.

Västerås Tidning träffar dem båda vid kansliet på Gideonsberg. Där berättar de om hur coronakrisen slagit hårt mot både de svenska pensionärerna – och organisationen PRO.

– Den viktigaste frågan just nu är pandemin. Folk mår väldigt dåligt. Dom klättrar på väggarna. Många blir så passiva att de nästan rasar ihop.

Vaccinationen är ett ljus i mörkret. Men trots att fler har fått sina sprutor har restriktionerna fram till fortsatt att gälla där har de äldre varit hårt drabbade.

Just restriktionerna är en stor fråga för PRO.

– Det har varit viktigt att få folk, och då särskilt de äldre, att följa restriktionerna – och det har inte alltid varit det lättaste. Man har alltid synpunkter på vad andra gör, men tänk på vad du själv gör också.

Inte har det blivit lättare av att pandemin hållit sig kvar i över ett år, och att situationen har gått i vågor.

– Jag tror inte alla förstår hur allvarligt det är idag, säger Owen.

Vad kan ni som organisation göra för att hjälpa era medlemmar i den här svåra tiden?

– Vi försöker på alla möjliga vis få kontakt med medlemmarna. Vi i styrelsen har ringt upp och pratat med dem som vi vet sitter ensamma. Även om det är ett fåtal som vi når hoppas vi att det ska ge ringar på vattnet.

– Sedan försöker vi få till sammankomster som är möjliga. Som exempel hade jag kontakt med smittskyddsläkaren nästan varje vecka förra sommarhalvåret för att få tillstånd att dra igång träffar ute i PRO:s sommarhus i Kvicksund. Men vi fick inget tillstånd, trots att han hade förståelse för situationen. Det gick helt enkelt inte.

Hoppas på aktiv sommar

Under hösten, när läget tillfälligt förbättrades, lyckades man dock få till två träffar. Då fick man även hjälp av ett bussföretag som skjutsade ut medlemmarna i coronasäkrade bussar.

– Men det är ju egentligen ingenting. Ett vanligt år har vi träffar med underhållning mer eller mindre varje vecka, säger han.

Det här var något som väckte ilska hos många äldre.

– En del ringde och var förbaskade och undrade om dom skulle gå ur PRO eftersom vi inte gjorde något. Men för tusan, vi var ju bakbundna. Det har varit ordentligt jobbigt. Man känner sig så otillräcklig. Man vill ju så mycket, men det går ju inte.

Under pandemin har organisationen ändå försökt hålla så mycket av verksamheten som möjligt igång. Bland annat hålls en del studiecirklar digitalt.

– Men det har blivit väldigt lite. Vi är ju en generation som inte riktigt är igång för att använda IT, säger Owen.

I takt med att allt fler blir vaccinerade börjar hoppet om en aktiv sommar väckas till liv.

– Vi följer utvecklingen noga. Vi får invänta besked om hur det blir. Vanligtvis brukar vårt sommarprogram vara färdigt så här dags, men i år får det bli en blixtinkallning så att vi kan starta upp runt den 1 juni. Om det nu går…