Åsa i sin båt tillsammans med sin kusin Lotta Holm. Foto: Karin Fahlman

Åsa är i sitt rätta element – segelbåten

Varför inte ta rodret och inte bara vara gast i sommar? Åsa Tedbrant är en av relativt få kvinnor som själv äger och seglar sin båt. – Jag tror nog att många kvinnor är rädda för att ta steget att själva manövrera eller äga en båt. Det säger Åsa Tedbrant som själv seglat sen hon var åtta dagar gammal.

Publicerad

Åsa Tedbrant är uppvuxen med segling i familjen. Från början hade familjen en liten träbåt och vartefter familjen växte, då hennes yngre bröder föddes, så skaffade hennes pappa större och större båtar, var av han byggde de två sista, för att alla skulle få plats.

När Åsa Tedbrants yngre bröder föddes blev hon den som hjälpte sin pappa att segla.

– Mamma tog hand om bröderna när de var små och jag fick hjälpa till med det mesta som skulle göras.

Redan som barn fick syskonen lära sig att segla jolle och därifrån säger Åsa att hennes självförtroende när det gäller segling kommer.

– Vi fick segla ut med en tamp i båten och när den tog slut fick vi segla tillbaka igen. Jag har seglat otroligt mycket jolle och vet att jag kan segla.

När hon var nitton köpte hon sig en egen segelbåt.

– Jag var väl ganska trött på bröderna, skrattar hon. Jag är ganska mycket äldre än dem och kände att det var dags för en egen båt.

Hon köpte en Folkbåt i ganska dåligt skick som hon och hennes dåvarande kille renoverade.

– Pappa hade lärt mig mycket av grunderna när det gäller att ta hand om en träbåt och eftersom min kille också var intresserad av båtliv så jobbade vi tillsammans.

Sen fick Åsa Tedbrant och hennes dåvarande man barn.

– Och då hände förstås det klassiska, jag blev hemma med barnen och seglingsintresset fick stå tillbaka.

Så var det i ganska många år. Paret separerade och när hon senare träffade en man med sjötomt på Almö Lindö så tillbringade hon mycket tid där.

– Men det räckte inte, jag saknade båtlivet så jag bestämde mig för att köpa en båt igen, och sen dess har jag seglat.

Åsa Tedbrant är ganska ensam om att vara kvinna som själv seglar och äger sin båt.

Vad tror hon att det beror på?

– Jag tror inte att kvinnor är vana att ta för sig. Om man tittar sig omkring när man är ute och seglar så är det mannen som styr, han som backar in och ut ur hamnar. Kvinnan sitter ofta bredvid och så hjälper hon till vid behov, kanske är hon med och hissar lite segel och hoppar iland.

Åsa Tedbrants rätta miljö är på vattnet! Foto: Lotta HolmÅsa Tedbrant säger att när hon inte seglar så saknar hon det. "Jag måste få segla!" Foto: Lotta Holm

Båten hon äger seglar hon själv, det är en 24 fots plastbåt, en Birdie 24, som är tillräckligt stor för att kunna sova över på, med ett litet pentry och fem mindre kojer, men tillräckligt liten för henne att klara själv.

– Den är lagom för mig att ta hand om. I början var det till exempel lite svårt att ta sig in och ut ur hamn men jag övade och det fixade sig.

Hon tycker även att det är kul med att underhålla båten och säger att vårrustningen är jätterolig.

– Där kan man som kvinna också engagera sig. Att måla, tvätta, vaxa och fixa, det är jättekul. Jag är lite feg när det gäller större ingrepp, som att montera bort saker, men i år har jag lagat en förpickslucka som läckte och tidigare bytte jag vinschar för de gamla var så fula.

”Inte fel att misslyckas”

Åsa Tedbrants tips till andra kvinnor är att våga ta rodret, våga träna på det som känns läskigt.

– Det är inte fel att misslyckas, tar man det långsamt och lugnt så går det bra. Det är en jättehäftig känsla när man kan!

Åsa upplever att hon blir likvärdigt behandlad i den mansdominerade seglingsvärlden.

– Jag upplever att jag blir likvärdigt behandlad som kvinna och men hör en del tjejer som tycker att de behandlas lite nedvärderande, lite ”lilla gumman”, det är jättetråkigt, men jag upplever det inte alls så. Det är bara kul, behöver man hjälp får man hjälp.

Åsa Tedbrant tävlar också i segling, och det går bra. Hon har seglat Höstkroken fem år tillsammans med sin kusin och de senaste åren hamnat på platserna 9 och 10 av cirka 25 deltagande båtar i cruisingklassen.

– Det är jättekul, 9:a är det bästa jag kommit så jag tänkte jag skulle slå det i år. Jag har även två år på raken seglat M22-SM. Trots att jag bara var med en dag av tre så kom jag på 13:e plats av 15 deltagare förra året.

Om hon fick drömma så skulle hon vilja segla i Västindien.

– Och våga ge mig på en långsegling. Jag har en kompis som seglat till Antarktis, jag hoppas att om hon sticker ut igen så får jag följa med på några etapper, göra det med någon som kan. Det längsta jag seglat med min lilla båt är hem från Vaxholm, och med mamma och pappa till Gotland.

Vad är det du tycker så mycket om med segling?

– För mig är det ganska mycket mindfulness, man kan inte göra så mycket mer än att få båten gå framåt. Går det fort är det roligt, går det långsamt och är soligt och varmt är det fantastiskt. Man är här och nu, det är en underbar känsla, jag måste få segla.

Powered by Labrador CMS