”Tror fortfarande att jag drömmer”

Tror man på något tillräckligt mycket och satsar stenhårt för att nå dit, är allting möjligt.

Det är Jesper Sandström ett lysande bevis på.

Han hade provat på flera olika idrotter utan att hitta rätt och datorspelandet tog över allt mer.

Sedan hakade han på lillasystern på en träning med Västerås Roedeers – och efter några träningar kände han att han hade hittat rätt.

– Här märkte jag tidigt att jag var bra på någonting, det var en härlig känsla och det gjorde att jag ville fortsätta och bli ännu bättre. Jag har en stor kropp som passar perfekt för amerikansk fotboll, säger Jesper Sandström när vi träffas på Arosvallen, Västerås Roedeers hemmaarena.

Sedan den dagen för fyra år sedan har han gått in med alla muskler i sporten.

– Jag har verkligen legat i varje träning och kämpat för att bli så bra som möjligt. Och jag har sålt datorn nu, säger han med ett flin.

Nu står han vid sina drömmars mål – att få spela amerikansk fotboll i sportens förlovade hemland.

Han började på egen hand att söka runt bland skolor och skaffa sig en bild av vad det skulle kosta och vad som krävdes för att få stipendium.

Men många ansökningar kom tillbaka med beskedet:

– ”Du får inte komma för att du har adhd”, skrev de. Det kändes förgäves med allt jobb man lagt ner, berättar Jesper.

Då togs nästa steg och han och pappa Vesa började skicka runt så kallade highlight-videos med det bästa från Jespers karriär.

– Då fick vi napp från två skolor och till slut valde vi den i Texas. Där var det absolut inga problem, de tyckte det var konstigt att andra hade nekat.

Allt tog en väldig fart – huvudtränaren för den ansedda skolan Brook Hill highschool, som bland annat fostrat en NFL-spelare, flög över till Stockholm för att träffa Västeråsspelaren.

– Det kändes stort.

Roedeers-guarden fick även tack vare sitt fotbollskunnande klart med ett stipendie från skolan för att delvis kunna finansiera studierna.

– Sedan har jag tagit mina egna sparpengar och dessutom lyckats samla in 3 000 kronor via en insamlingssida på nätet, berättar Jesper.

Och onsdag morgon bär det av mot USA och Texas.

Hur känns det?

– Det är ju nervöst … som satan! Det är en så stor grej man gör för livet, aldrig gjort någon liknande. Första gången på andra sidan Atlanten och utan föräldrar (pappa Vesa flyger med och stannar i fem dagar), säger Jesper och fortsätter:

– Allting känns som en dröm fortfarande, som att jag fortfarande ligger och sover, säger han med ett skratt. Det är ju så jättestort med amerikansk fotboll i USA, en nationalsport. Och speciellt i Texas.

Skolarbetet blir givetvis också en viktig del av den nya vardagen – som förhoppningsvis sträcker sig över mer än ett år.

– Det är sagt ett år till att börja med, men går det riktigt bra med det akademiska så har skolan sagt att de kan tänka sig att betala år två och då skulle det innebära att jag tar studenten där borta.

Första gymnasieåret har han precis klarat av på Widénska i Västerås.

Nu har han intensivpluggat engelska.

– Det är nästan mest nervöst med språket och kommunikationen.

Fotbollen – där han har position som vänsterguard på den offensiva linjen med främsta uppgift att försvara quarterbacken och skapa ytor åt runningbacken – känner han sig lite mer trygg med.

– Fast det blir ju betydligt tuffare där borta, jag får räkna med att kämpa mycket och jobba mig uppåt.

Den långsiktiga drömmen är given – den amerikanska proffsligan NFL.

– Det skulle vara ashäftigt att kunna få leva på fotbollen resten av livet!