”Ju skitigare det är, desto mer gynnar det mig”

Pontus Westling var en talang i motocross. Men en olycka gjorde att han var borta från sporten i över ett år. När han väl var tillbaka på motorcykeln blev det en satsning på enduro, en satsning som har visat sig vara lyckad. Västerås Tidning har besökt den målmedvetne 25-åringen som berättar om bakgrunden till satsningen.

– Jag fick första hojen 2002, det var en liten 60-kubikare. Sista gången jag körde motocross var 2016, då vurpade jag och bröt bägge armarna inför en SM-tävling i Finspång. Jag var borta i över ett år och då blev jag inslussad på enduro, säger Pontus Westling, och fortsätter.

– Jag fick kontakt med Ove ”Påven” Norén och motorcykeltillverkaren Beta, sedan har det bara rullat på. Jag fick en bra deal med dem så jag tänkte att jag skulle testa en vinter. Sedan gick det av sig självt och jag fick välja mellan motocross eller enduro, valet blev det sistnämnda.

Vad är den stora skillnaden mellan motocross och enduro?

– I motocrossen tar ett varv 1,5 minut och man kör totalt 16 varv, i enduro kör du i sex timmar och åker fyra gånger på samma ställe. Banan hinner förändras mycket eftersom det passerar 300 åkare innan man kommer dit nästa gång.

– Motocrossen är intensivare då du har alla runt omkring dig och det snabbaste spåret kanske inte fungerar och du måste gå tajtare för att inte bli omkörd. I enduro handlar det bara om att åka så fort som möjligt i det finaste spåret. Där det är som jävligast kan det gå fortast, du måste gå på känsla.

Du har kört enduro i två år och i år har du haft fina framgångar i EM.

– Förra året slutade jag åtta i SM3-klassen. Då valde jag bort Novemberkåsan för att lägga pengarna på årets EM-säsong. ”Kåsan” är en rolig tävling men den kostar mycket så jag valde att köra EM för att få köra mycket och utvecklas. Jag har fått köra mer hoj, fler tävlingar och fått mer rutin i och med det beslutet. Målet från början var att ta poäng, men sedan gick det så bra att jag placerade mig som åtta, nia i deltävlingarna. Totalt blev jag sexa i EM-klassen över 250cc 2-takt. I årets SM slutade jag precis som ifjol på en åttonde plats.

Hur ser du på din utveckling?

– Jag tar steg för steg hela tiden mot de som är i toppen. Varje gång jag kör kommer jag närmare. Även fast det är ensamsport måste man ha ett bra team runt sig, inne på service och på träningar. Många vill hjälpa till och som det ser ut finns det inga begränsningar på hur långt jag kan komma. Varje gång man kör lär man sig något nytt och då kapar man lite tid.

Vilka är dina styrkor som förare?

– Jag är uthållig, jag kan mata på i sex timmar. Men det kan även bli min nackdel att jag kan vara för lugn och seg. Men jag har börjat med träning för att få upp explosiviteten som jag tror kan vara nyckeln för att ta nästa steg. Jag kan hålla på hur länge som helst och ju skitigare det är, desto mer gynnar det mig och jag ser fram emot årets Novemberkåsa.

Årets ”Kåsa” går i Vimmerby, vad är det för terräng som väntar där?

– Det är sten och kärr, men det ska alltid finnas en botten. Men är det djupt är det djupt och då fastnar man. Det är en lång tävling, man säger att man kör ett SM på dagen och två på natten. Målgången brukar vara runt klockan fyra på morgonen för segraren.

Vad har du för mål med tävlingen?

– Först och främst är det att klara ”Kåsan”, det har jag inte gjort tidigare. Jag har kört en gång tidigare, då fick jag bryta för tekniska fel efter att lyset slutat att fungera. Det gäller att ta sig runt och sedan sätta delmål vartefter. Men att komma bland de trettio bästa vore kul, avslutar Pontus Westling.