Klassikern Ett dockhem ur ett klassperspektiv på teatern
I Henrik Ibsens klassiker Ett dockhem får publiken följa gifta paret Nora och Torvald som utåt sett verkar leva ett perfekt liv, men skenet bedrar. I Monica Wilderoths tolkning hamnar klassperspektivet i fokus. – Jag tror att alla orättvisor på något sätt bottnar i klassfrågan. Hade vi utgått från att alla är lika mycket värda hade vi haft mindre problem i samhället, det är min övertygelse, säger hon.
Klassikern Ett dockhem har premiär på Västmanlands teater den 21 november. I rollerna ses bland annat Cicilia Sedvall och Mattias Redbo. För regin står Malmöbaserade regissören Monica Wilderoth som nu jobbar i Västerås för första gången. Förutom att frilansa som regissör har hon undervisat på Malmö teaterhögskola och skrivit dramatik och två romaner.
För henne är den centrala frågan i Ett dockhem klass, snarare än det tema som den vanligtvis beskrivs att ha: ett drama om kvinnlig frigörelse.
– Jag tycker klassfrågan i pjäsen är så intressant. Jag menar att frågan om den kvinnliga frigörelsen, den feministiska debatten och rasism, utan att förta någon problematik i dessa frågor, bottnar i klassfrågan, säger Monica Wilderoth.
Hur tar sig det uttryck i pjäsen?
– Det är väldigt tydligt. Ibsen har tydligen inte skrivit den här pjäsen utifrån en kvinna mot man situation utan han har varit intresserad av pengafrågan och pengar är det mest centrala för klassfrågan. Man pratar ofta om hur man ska göra om de här klassikerna, och vad säger den oss 2020 och så vidare. Men jag skiter fullkomligt i det. Jag tänker att om en pjäs har överlevt så här länge så handlar det om något annat, något fundamentalt i oss människor.
Klass är ett tema som följt Monica Wilderoth genom allt konstnärligt hon gör.
– Jag kommer själv från arbetarklass och det har format mig väldigt mycket. Just det här att man växer upp i något man ska bort ifrån. Man måste bort om man ska bli något. På något vis handlar allt jag gör om klass och kön.
Hon beskriver det som att hon strukit bort mycket ”dökött” från Ibsens klassiker. Det blir heller ingen klassisk uppsättning med peruker och klänningar.
– Den är tidlös både i scenografin, kläderna och i utformningen just för att vi vill få fram att den inte ska kunna placeras i tid. Det är en av världens mest spelade pjäser och vi är ganska långsamma som människor och förändring tar tid. Vi står inför samma problem idag som för 100 år sedan.
Likt mycket annat har vägen fram till premiär påverkats i högsta grad av den pågående coronapandemin. Repetitioner har fått anpassats till rådande restriktioner och antalet sittande i publiken på premiärkvällen är i skrivande stund oklart. Men vägen till premiär har varit en varm resa för Monica Wilderoth.
– Att få arbeta på Västmanlands teater har varit jättefint. Det ska västeråsarna veta, att de har en fin teater med en väl fungerade organisation. Alla är så otroligt nyfikna och välvilliga till det konstnärliga arbetet.
